Författare: Carina

Sakta, sakta känns det som att jag åstadkommer annat än nödsim. Kanske vaknar jag ur denna oerhört mentalt tunga svacka snart.  Jag har hittat lite skratt och har hittat något att le åt men det satt då långt, långt inne. Denna otroligt tunga djupa källarhåla är något jag faktiskt inte upplevt förr trots allt som varit kring och direkt efter vi satte firman i konkurs.

Ensammast i hela världen och inget intresse utanför vårt hem är känslan jag haft och den har verkligen suttit tungt. Försök att skapa kontakt utanför hemmets väggar för gemensamma happenings har inte nappats på och det har förstärkt hela känslan rätt så rejält. Märkligt ändå hur jag som inte är sådan ändå har tappat fötterna så här. I sak inte märkligt alls men för mig var det helt absurt.

Jag lär mig nya saker hela tiden och jag skall låta bli att tro eller kanske det är mer önska. Lev för fasen nu och se det som är för det är faktiskt livet.

Åren som gått har tagit ut sin rätt med alla sorger och bedrövelser, nu återstår resten av företagarresan och om dom vet man inget. Vi kanske rent av blir miljonärer en vacker dag. Nejdå, så höga krav har jag inte på något men drägligt vore inte så tokigt att ha det. Dryga 2 år kvar är det bara tills vi är på grön kvist men vägen dit kanske består av hala plankor med dikeskörningar både nu och då. Över går det hur som men det känns då tamigtusen som värre än att bestiga Himalaya.

På något sätt lyckades vi leva på luft under oktober månad. Hur det gick till har jag ingen aning om men det gick, 3:e dammfyllda (=plånboken, även om jag ff inte äger någon sedan väskan stals) månaden på raken.

44 år klok är jag då inte och tittar jag mig i spegeln tycker jag att min spegelbild visar en gammal tant. Fast idag tyckte jag att den där tanten kanske inte var så gammal ändå eller så såg jag i syne . Oavsett vad så kunde jag le åt mig själv och det har suttit långt inne, ilskan och sorgen har varit där men att le – nej.

Det känns som att ja – jag kan jag också ensam eller inte och den känslan är skön. I 2 hela dagar har jag faktiskt försökt få ihop en rad eller två, lovade skriva en snabbgajd också, men min dator trilskades precis som under sommaren. Vi hittade massor av damm på fläkten, rättare sagt mellan fläkten och något som jag kallar kylarfläns. Antagligen var det detta som jag trodde var grafikkortet. Orkar kylningen inte så orkar inte grafiken jobba, rättare sagt den dör liksom.

får man väl säga så här långt efteråt. Två veckor till den första jag missat (som jag vet om) och det är Ingrid men där är det grattis för två saker. Först födelsedagen och sedan det stora och underbara som växer i magen och som vi håller alla tummar och tår för. Långt är det inte kvar heller om jag inte fattat fel. Tina som sällan eller aldrig uppdaterar vare sig sin egen sida eller SMN, Bella och så Tommy 25 år (frökens sambo). Bättre sent än aldrig och ett grattis är väl aldrig fel fast ibland kan det bli det ändå 🙂

ordentligt nu och jag hoppas den fortsätter att göra det också så att jag kan maila några som antagligen undrar väldigt mycket för även om jag kan vara dålig på mail så brukar det inte vara så illa..

är det men vad vet varken min äkta hälft eller jag själv. Först trodde jag bildskärmskortet, sedan CPU´n och nu vet jag inte vad jag tror. Bildskärmen liksom bara dör. Ibland blinkar det till och blir svart, ibland är det redan i uppstarten och det liksom fryser men ingen typisk ”Blue Screen” utan det står still precis där den var.
Har någon billiga varianter på lösning blir jag jätteglad men jag misstänker att det är dyrt vad det nu än är.
Update: 29/8
Tur att KA frågade en gång till om han inte skulle prova ett gammalt bildskärmskort för det verkar vara det som var fel. Kortet har legat oskyddat och var lite dammigt och det verkar fungera. Den absolut billigaste lösningen var det iaf och nu hoppas jag att det håller.
Kanske kan jag svara på mail nu också utan att datorn fryser hela tiden.

och i går var första dagen på jobbet efter semestern. Dagen började rätt så intensivt om man betänker åskovädret som drabbade Stockholm på många olika sätt. Jag tycker det är mäktigt och fascinerande vilka krafter det finns där ute. Det är farligt om det blir fel men annars är det ett otroligt skådespel. Det känns rätt okej att börja jobba och få lite ordning på tillvaron igen för man blir bra förslappad av att göra absolut ingenting även om det för den mentala hälsan var hälsosamt. Boken är nedstoppad och mackorna färdiga, återstår bara mig själv då så till en annan gång,