Bobby

Bobby, vår älskade shäfer som levde med oss tills vi flyttade från Ghana 1976 då han bodde tillsammans med en annan familj då han inte hade klarat 6 månaders karantän för att få följa med oss till Norge. Ham var helt otrolig faktiskt. 

Huset som syns är där Sabby bodde, en av tjejerna jag träffar igen i sommar. Man ser vårt lilla palaverhus där det alltid var fullt med folk på våra volleyboll kvällar hemma.

Avslut eller bara

paus. Vet inte riktigt men vet att ingen läser, själv hänger jag inte längre på Facebook och hinner inte med Google+, känner inte för att sitta och uppdatera hela tiden för att ha en chans att hänga med. På dagtid jobbar jag och kvällarna är värdefullare än att bara sitta vid datorn.

Det är särskilt viktigt nu när KA och jag har fått tillbaka delar av det som varit förlorat under rätt många år, först av konkursen med all ångest, kaos och konsekvenser, när vi blivit färdiga med hela den soppan som tog ca 7 år kommer familjeröra med mycket konstigheter (som visserligen varit där under tiden men förstärktes iom dödsfall) och så till slut mitt klimakterie mitt i all röra med dödsfall och följande soppa och så tog hela badrumssoppan som Proline tillsammans med Kålstalund och Sköndahls Golv skapade vid. Det har alltså varit eviga och tunga nästan 9 år.

Glädjen att fixa och trixa hemma trots familjeröra, trots svåra sjukdomar och trots allt annat som ändå är där, är värdefull. All icke respons säger allt ändå och då är det dags att lägga av för visst har det funnits saker som varit värda respons bland allt annat svammel.

Det har varit en del år, 2001 till nu, och mycket roligt har hänt, många möten som lett till fortsatta möten och en del vänner både som är kvar och som försvunnit. Och nej, jag tycker inte synd om mig själv någonstans, det har varit roliga år för det mesta och många roliga diskussioner både här och där.

Eftersom min grej har varit att skriva för mig, dvs aldrig anpassat det jag skrivit till vad andra vill läsa, så kanske jag fortsätter skriva för mig bakom lås och bom eller så inte. Vi får se. Jag tycker det är roligt att skriva igen faktiskt så man vet aldrig 🙂

Ghanaresan som närmar sig med stormsteg är för mig en milstolpe, biljetterna är betalda och nu återstår bara vaccineringar osv. Nästan hela respaketet med tour och annat är klart.

Bara för info, KA´s röntgen visar ingen cancer eller andra tokigheter, hurra! Men det hade vi båda börjat tro på eftersom hans mage blivit mycket bättre och aptiten återkommit.

Jo, träningen går också framåt, vi håller våra 2/3 gånger per vecka, tom i går fast KA inte hade ätit något på hela dagen. Jag gillar att min gravidmage sedan dryga 32 år börjar få en annan modell 🙂 och ja, det är roligt.

Vi ses eller så inte, ha det bra och tack för det som varit.

Nyduschad och bajsad på

och det från 2 håll! Kurt satt på huvudet men mer bakåt, Mannfred satt mer åt min framsida till. Först bajsade Kurt o sedan bajsade Mannfred.

Dags att lägga sig kanske. Gökarna är iaf nattade, KA på väg till jobbet och jag skall bara fixa hans lilla present till i morgonbitti. Stackaren som bara får äta 2 skivor vitt bröd och 1 kokt ägg på hans 64 årsdag inför röntgen på torsdag. Vi firar honom på fredag istället.

Datortiden är obefintlig

nu och har så varit sedan förra lördagen. Bosse med polarna Alfa och Tintin sover här inne och dom är trötta på kvällarna. På vardagkvällarna blir det max 1 timme så jag missar mycket gissar jag men det får bli vid annat tillfälle jag tar igen det, rättare sagt försöker.

Google+ finns inte en chans att hänga med via mobilen, flödet är för snabbt så intressanta saker ser jag inte ens.

På morgnarna är det likadant för då sover dom så ingen morgondator längre heller. Man kan ju se det här på det positiva sättet, man får mycket annat gjort om man har tur 🙂

Dags för gojorna att sova nu så godnatt!

Auto: 2012-03-11 Veckans Twitter

Grattis Sofia, 9 år idag

Hipp, hipp hurra söta fröken. Tänk det är redan 9 år sedan KA och jag vankade fram och tillbaka oroliga. Ut kom det iaf en liten fröken och hur vi hängde med här

Vi skall iväg på kalas som går av stapeln klockan 14. På vägen plockar vi upp morbror Stoffe.

Alldeles strax ringer vi lilla stora fröken och sjunger men allsköns stämma 🙂

Ha en bra dag, det skall vi och det bästa är väl att solen skiner, himlen är blå och ja det är vår!