Tankar finns det gott om men svårt med orden
Senaste åren har varit, och fortfarande är, svåra, Sorgeprocessen har varit otroligt svår och nästan omöjlig att jobba sig ur. Sommaren har, tillsammans med KA och nära vänner och bonusfamiljen, lyft mig ur det tyngsta men vägen är ff lång.
Minsta lilla ger enorm turbulens i det lilla stadga kroppen fått. Kroppens inre stresscentrum reagerar för minsta lilla och det gör även det onda i kroppen, det jag oftast annars kan hantera. Tacksam ändå att den där trögheten, trötta hjärnan med tillhörande konsekvenser som bara fick ihop äpplen och päron 🙁 börjat återhämta sig. Jag känner mig inte helt korkad längre men visst…det tar sig iaf.
Höstmörkret har landat och snart är den fina vackra snön här, jag älskar det vita men inte sörjan.
KA och jag har fått fingrarna ur och gör iordning ”min” afrikahörna. Livet är mycket just nu på många plan.
Är oerhört tacksam för vår bonusfamilj och tillika bonusbarnbarn.
Tänk, att efter drygt 2,5 år har vi varit och fikat med Julia på ”vårat” fik och det trodde vi aldrig mer skulle hända. Det är stort det.
För övrigt så är livet här och nu, det som är borta kan du aldrig återfå så var rädd om det du har, i morgon är det för sent.
