Månad: juni 2012

Vilket härligt studentfirande vi var med på i går

  By

Vädret höll sig i skinnet och inte en regndroppe föll, det enda som föll var glädje- och kärlekstårar, en student och troligtvis några fler.

Vi mötte upp Fatou och hennes pappa i lokalen för att lämna av salladen och lite annat och sedan iväg till Isa´s skola för hennes sista skoldag.

Där mötte vi upp en hel hög med övriga familjemedlemmar och deras vänner. Solen sken och det var perfekt väder för en skolavslutning, åtminstone ur studenternas perspektiv och tillhörande flakåkning.

Efter utspringet, kramar och lite till så bar iväg till lokalen för att färdigställa det sista inför övriga gäster som var i antågande.

Det var härligt att träffa alla människor och Isa´s glädje tillika Fatous´stolthet var stor. Fatou hade verkligen stått i och slitit för att få ihop hela festen och det kom tom gäster från Oslo.

Vi åt god mat, dansade lite (Binta drog in mig på dansgolvet men osäkrare person fick dom nog leta efter), skrattade, skojade och hade helt enkelt supertrevligt.

Efter presentöppning, tal, kärlekstårar och tårta var det dags att tänka på refrängen, klockan hade hunnit bli närmare 21:30, styrde vi kosan mot Upplands Väsby där vi släppte av stolta mormor Britta och kusin Cornelia för deras vidare färd mot Nacka.

Det var så roligt att få vara med på hela grejen, tusen tack hela familjen och all lycka till Isa inför framtiden.

Prisad var skatteåterbäringen

  By

Vädret är på rätt sida för en studentmottagning åtminstone vädret här i Kungsängen. Kikade lite och vädret där verkar också vara långt över lördagens 6 grader och stormigt regnande.

Nyduschad och påklädd så kanske dags att komma iväg.

Jo, skatteåterbäring är på g, den betalades ut från skattekontot den 2 juni, jiha! Den är öronmärkt då vi lånade av resepengarna till vår Nikon D7000 och med tanke på dom enorma summor vaccinerna och övriga afrikamediciner (kolera och malaria) är så går även resten av skatteåterbäring till resan och tyvärr inte till det objektiv KA så gärna ville ha. Det hade varit guld värt att ha ett riktigt objektiv till resan men summan är som den är 🙁

Resfeber har jag inte men det är inte långt kvar

  By

tills mitt livs drömresa tar fart. Det är bara drygt 5 veckor kvar innan vi är på gå och vid denna tid har vi landat på Kotoko International Airport i huvudstaden Accra. Kikar man på sidan nu ser man att det är 29 grader och delvis mulet fast det borde vara mörkt där nu, kanske fel på vädertjofräsen.

Många tankar kommer och går och det sorgliga är att jag inte har någon som var där eller som levt med mig i detta med Liberia och Ghana att dela det med. Ingen att bolla tankar med och saker som kommer du ihåg det eller det, sådant är så värdefullt och hade gett resan ännu mer i sig.

Det går inte att göra något åt för finns inte intresset för mig så finns det inte och som jag skrivit förr, jag tränger mig inte på och ber om att bli omtyckt/få finnas med utan accepterar och backar undan.

Hämtade ut extra astma- och allergimediciner som skall med till Ghana och tack och lov fick jag rätt ordentligt med Betapred som kan vara väldigt kritiskt att vara utan om halsen råkar svälla igen eller KA drabbas av nässelutslag så han svimmar.

Vi har iaf konstaterat att all medicin som är bas för att resa kommer att kosta ca 8000:- för oss båda tillsammans, det är surt för DEN summan hade vi inte räknat med för vaccinationer, kolera och malariamedicin men så blir det. En sköterska sa tidigare att det kostar ca 1500:- per person ja, kyss mig därbak säger jag bara 🙁

Nej, dags att sluta sitta här och hänga för här skall grejas sallad åt 40 personer inför stundande studenten vi skall iväg på i morgon.

Auto: 2012-06-03 Veckans Twitter

  By

Tänkte att någon kanske tycker detta skoj att läsa

  By ,

Tänkte att någon kanske tycker detta är lite skoj att läsa, jag tycker iaf det 🙂

Detta händer i byn Larteh en gång för många år sedan. Uppdaterade så att bilden syntes.

Embedded Link

Ghana, ett land där vita män kan bli hövdingar | Carina´s Tankar – Tankeboken
”..dödskallar, puder, benknotor och en massa mumbo jumbo var det första vi möttes av när vi kom in till häxans hus. Häxan satt där omgiven av hennes lärjungar. Det var otäckt och vi barn var rädda, så…

Google+: Reshared 1 times
Google+: View post on Google+