Här syns stora delar av vår volleybollbana och ena gaveln av huset. Fönstret till vänster är John-Kofis rum, vår trådgårdsmästare tillika typ storebror, fönstret till höger är John och Yaros omklädningsrum. Jag gissar att det är 2 helstekta grisar om jag kommer ihåg rätt. Det tog många timmar att tillaga 🙂
Det är John-Kofi och John till höger men vem kvinnan och mannen till vänster är vet jag inte.
Avskedsparty i Ghana 1976 och volleybollbanan är i vår trädgård, på baksidan. Se, det gick inte ens att låta bli banan denna mörka kväll. Vi har starka strålkastare annars hade det varit kolsvart och ingen hade kunnat spela. Mamma är kvinnan med kortbyxor, sandaler och gissningsvis en cigg i handen 🙂
3 viktiga personer under min uppväxt. Yaro var vår stewart och hans barn var ofta hos oss och lekte, John-Kofi var singel och bodde i boysquarters och var som en storebror, (gisses vad vi retade honom när han hade tjejer där) och John, vår kock som mamma lärde baka svenska kanelbullar, hans barn var också hos oss och lekte med oss.
Inte att förglömma Bobby som sitter så fint vid John-Kofi´s sida. Allihopa står framför vårt palaverhouse
Bilden visar ett av många avsked i Ghana. Denna gång reser familjen Vindenes tillbaka till Noge med båten Aureol, samma som vi flyttade från Liberia till Ghana med. Samma båt som många fått utstå mina låtar med Bert Kaempfert, Swinging Safari (Vi i 5:an låten och Afrikan Beat)
Lite häftigt att en av tjejerna från då av familjen har hittat mig på FB och dom har flera kort på oss.
Bobby, vår älskade shäfer som levde med oss tills vi flyttade från Ghana 1976 då han bodde tillsammans med en annan familj då han inte hade klarat 6 månaders karantän för att få följa med oss till Norge. Ham var helt otrolig faktiskt. 
Huset som syns är där Sabby bodde, en av tjejerna jag träffar igen i sommar. Man ser vårt lilla palaverhus där det alltid var fullt med folk på våra volleyboll kvällar hemma.
Food is ready after an intense afternoon, now we are waiting for all children that are supposed to be here between 17 -18. Relax perhaps.
paus. Vet inte riktigt men vet att ingen läser, själv hänger jag inte längre på Facebook och hinner inte med Google+, känner inte för att sitta och uppdatera hela tiden för att ha en chans att hänga med. På dagtid jobbar jag och kvällarna är värdefullare än att bara sitta vid datorn.
Det är särskilt viktigt nu när KA och jag har fått tillbaka delar av det som varit förlorat under rätt många år, först av konkursen med all ångest, kaos och konsekvenser, när vi blivit färdiga med hela den soppan som tog ca 7 år kommer familjeröra med mycket konstigheter (som visserligen varit där under tiden men förstärktes iom dödsfall) och så till slut mitt klimakterie mitt i all röra med dödsfall och följande soppa och så tog hela badrumssoppan som Proline tillsammans med Kålstalund och Sköndahls Golv skapade vid. Det har alltså varit eviga och tunga nästan 9 år.
Glädjen att fixa och trixa hemma trots familjeröra, trots svåra sjukdomar och trots allt annat som ändå är där, är värdefull. All icke respons säger allt ändå och då är det dags att lägga av för visst har det funnits saker som varit värda respons bland allt annat svammel.
Det har varit en del år, 2001 till nu, och mycket roligt har hänt, många möten som lett till fortsatta möten och en del vänner både som är kvar och som försvunnit. Och nej, jag tycker inte synd om mig själv någonstans, det har varit roliga år för det mesta och många roliga diskussioner både här och där.
Eftersom min grej har varit att skriva för mig, dvs aldrig anpassat det jag skrivit till vad andra vill läsa, så kanske jag fortsätter skriva för mig bakom lås och bom eller så inte. Vi får se. Jag tycker det är roligt att skriva igen faktiskt så man vet aldrig 🙂
Ghanaresan som närmar sig med stormsteg är för mig en milstolpe, biljetterna är betalda och nu återstår bara vaccineringar osv. Nästan hela respaketet med tour och annat är klart.
Bara för info, KA´s röntgen visar ingen cancer eller andra tokigheter, hurra! Men det hade vi båda börjat tro på eftersom hans mage blivit mycket bättre och aptiten återkommit.
Jo, träningen går också framåt, vi håller våra 2/3 gånger per vecka, tom i går fast KA inte hade ätit något på hela dagen. Jag gillar att min gravidmage sedan dryga 32 år börjar få en annan modell 🙂 och ja, det är roligt.
Vi ses eller så inte, ha det bra och tack för det som varit.
I love the card I found for my dear husband on his birthday yesterday 🙂
64 år är väl ingen ålder älskade KA Synd bara att röntgen är i morgon så att inte ens en god smörgås får slinka ner.
och det från 2 håll! Kurt satt på huvudet men mer bakåt, Mannfred satt mer åt min framsida till. Först bajsade Kurt o sedan bajsade Mannfred.
Dags att lägga sig kanske. Gökarna är iaf nattade, KA på väg till jobbet och jag skall bara fixa hans lilla present till i morgonbitti. Stackaren som bara får äta 2 skivor vitt bröd och 1 kokt ägg på hans 64 årsdag inför röntgen på torsdag. Vi firar honom på fredag istället.
