Månad: augusti 2011

Vilka nötter!

  By

Hur sjutton kan man ha kvitton på allt man hade i sin väska, försäkringsbolagen är nötter. Vem har kvitton på diverse smink som köpts och har man det så finns det oftast i plånboken. Samma med SL´s Acesskort, det kvittot är alltid tillsammans med kortet i den röda plastfickan. Kvitto på min skinnplånbok och dito korthållare samt min ryggsäck.

Saker som det är garanti på har vi alltid kvitton på men övrigt åker alltid i soperna om det inte är något som kanske skall lämnas tillbaka.

Det kan dessutom ta 2 veckor innan en skadereglerare hör av sig för dom har mycket att göra nu.

Det är bara saker försöker jag intala mig, bara saker. En sak som var särskilt viktig i väskan var Julias armband hon gav mig, ett pärlarmband till mormor.

Pridepicknick å katastrof

  By , ,

Vi blev inbjudna till den sedvanliga Pridepicknicken som brukar vara i samband med lördagens Prideparad. Denna gång skulle den vara på annan plats, Zinkensdamm, och mellan 11 och 14.

Eftersom jag inte är aktiv på Facebook längre tackade KA ja åt oss. Vi hade planerat att hämta Julia 10:30 och ta 10:59 pendeln från Jakobsberg och då skulle vi vara på plats strax efter 11:30.

Vi lyckades ta rätt buss men åt fel håll så vi fick hoppa av och hitta busshållplatsen så vi kom till rätt plats, inte bara åka med rätt buss. 🙁

Vi lyckades ta oss fram och hittade Zinkensdamm ca 30 minuter försenade men vi tyckte vi hade gjort det bra trots allt med både barnvagn, packning, fel buss och barnbarn. Vi letade övriga som skulle picknicka men vi hittade inte en kotte, efter ca 45 minuters farande runt på området ringde jag, (KA hade glömt sin mobil hemma) men ingen svarade trots flera försök, jag gissade att kanske hördes det inte för ljudnivån i området var inte särskilt låg.

Jag kommenterade ett foto som ett sätt att försöka få kontakt men lyckades inte. Jag ringde igen, ingen svarade då heller. Jag var väldigt i behov av en toa men inga bajamajor fanns i sikte 🙁 Vi gav upp til slut och dukade upp och satte oss ner.

Julia tyckte det var roligt och satt och dansade samtidigt som hon åt grillad kyckling. Precis då inser jag att min ryggsäck (typ handväska med alla mina saker i) är borta! Kalla kårar, mental tomhet och bara fy f*n. KA hade precis ställt sig upp för att fota (klockan hade nu närmat sig 13 tiden och paraden skulle börja då).

KA for runt och letade och jag satt kvar med Julia och kände bara total maktlöshet. Av någon underlig anledning hade jag ju mobilen på filten eftersom jag hade haft den i handen när jag försökte nå dom övriga och sedan satt den i min kjolficka, normalt har jag den alltid i sidofickan på ryggsäcken. När KA kom tillbaka gick jag en runda och såg många bruna väskor alla sorter men inte min nya ryggsäck. Vi turades om att leta i området och till slut var jag tvungen att gå upp i skogen innan det hände en olycka.

Julia njöt av sin kyckling och satt och dansade samtidigt. Hon märkte inte av något mer än att varken mormor eller morfar åt något men var glad ändå.

Vi packade ihop så fort det bara gick, jag ringde Xxxxxx som ringde och spärrade mina kort och sedan tog vi oss därifrån så snabbt det bara gick och det gick sakta. Paraden hade ju precis dragit i gång och människohavet var enormt tillsammans med ljudvolymen.

Alla nycklar, hem också, fanns ju där och det var den enda nyckeln för dagen 🙁 Visste att adressen fanns på mitt frikort och var också enkelt att få fram via nätet, finns få med mitt namn, typ bara jag.

Kontentan av det hela blev att ingen varit här och vi tog oss in (har lärt oss hur lätt det varit men inte längre är hos oss). Polisanmälan är gjord och ja, det är bara saker men allt är borta.

Sedan vet jag att bara för att man sagt att man kommer så räknas man inte in så inga fler, tacka ja saker här inte. Med det menar jag att dom ansåg att alla hade kommit så att där fanns ingen anledning att skriva att dom flyttat på sig redan 11:45. Det hade sparat oss att leta i onödan men så blev det… Hur kan alla ha kommit redan när fler hade anmält sig, that beats me!

Moster hade fått kinder :)

  By

Dom 4,5 dygnen i Luleå tog fort slut men det bästa av allt var faktiskt när vi kom fram till Moster och jag såg att hon fått tillbaka lite kinder. Jag blev så lycklig för sist vi sågs var det bara skinn och ben och jag var så ledsen.

Tyvärr blev det inget besök förra året eftersom jag var förkyld och Moster har kol och det går inte ihop och senare dog Helge och kaosen under hösten blev total. Till våren ville Moster inte ha besök, hon trivs inte alls med något på vårarna så vi fick vänta tills nu. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det och denna gång kändes det så rätt.

Vi hade planerat att boka bil men visste inte vilken tid Moster skulle få besök av sjuksköterskan på fredag så vi ville vänta tills vi var på plats. Det var dumt eftersom det kostade mer än dubbelt så mycket men det var trots allt lyckat.

Vi var ute en vända varje dag och det åts glass, handlades och vi fick kära Moster att gå varje dag också vilket är viktigt för läkprocessen och att få igång motoriken. Det går inte fort men det går.

Vi åkte med henne och inhandlade en ny tv och lite knöligt var det för frun att komma ur bilen men sista bilvändan kom hon upp helt själv och det var häftigt, träning ger resultat.

Vi for iväg till Storforsen, dit vi togs med 2 år tidigare av Carina och Thomas när vi besökte Luleå då. Moster tyckte det var en rejäl upplevelse och turligt nog hade dom rullstol att låna ut där eftersom det var alldeles för tufft med rullatorn även om Moster gjorde vad hon kunde, varken hennes andning eller högerbenet är riktigt kompis med henne.

Vi lagade middag varje dag utom första dagen, då drog vi iväg Moster och landade på en pizzeria som gav en stor doggy-bag med hem till Moster.

Det kändes sorgligt att åka och lämna henne, hon har ingen familj i närheten, vi är närmast övriga finns i Örebro och Göteborg, lite väl långt bort är vi alltså allihopa.

Det var riktigt roligt när Moster åt och åt lite till fast hon klagade på att hon var proppmätt, riktigt förståeligt med tanke på att hon annars dricker näringsdrycker för det mesta istället för mat.

Frysen är iaf full med minimatlådor som är enkla att värma, vissa behöver en kokt potatis till med övriga är bara att värma. Vi vet, med facit i hand, att första dagarna brukar det gå bra att äta maten för att sedan återgår det mest till drycken och efter an knapp vecka har det hunnit bli så redan.

Nu satsar vi på att ses i december, Moster fyller 80 år och vi blir där över Julen då eftersom födelsedagen är den 22:a december.