Livet känns hoppfullt om än fattigt och då menar jag inte i pengars värde.
KA och jag for iväg på en dygnskryssning den 17:e och det var skönt även om vi missade både den ”häftiga” (enligt reklamen) latinska showen men det gjorde inget. Vi la oss före 23 så pigga var vi, gissningsvis gjorde bufféen sitt till för vi var båda proppmätta. Vi fick behållning från kryssningen ändå och vi köpte också lite vin och annat gott. Man måsste själv skapa innehåll och finns det möjligheter så bör man ta dom.
Onsdagens Intiman besök för att lyssna på Jonas Gardell var givande och extra skoj var det att Anneli hängde med trots kort varsel, typ 3 timmar innan det började.
Någonstans känns det som att vi är på gång. En viktig sak som också dragit ner mig under botten var åldersprocessen, den i samband med Helges död och sedan följande kaos, både mental och annan som rådde för länge ställde allt på sin spets.
Jag känner iaf att livet är tillbaka även om det känns som alldeles för länge sedan. Dessutom äter jag nu också östrogen vilket kanske hjälper alla andra symptom på kvinnans åldrande. Värk i leder, sömnstörningar, hjärtklappning, stressattacker, hjärtkramper osv, osv. Läkaren prickade av grej efter grej som del i klimakteriebesvär men dom flesta känner bara av enstaka om ens några. Jag, ja, jag hade typ varenda sak som jag förstod. Mår efter snart 3 veckors ätande mycket bättre. Skall snart ge mig på att slippa sömnshjälpmedel vad det lider också.
Strax skall vi iväg och handla så vi fyller upp det som saknas hemma. Ha en bra dag, det skall vi ha.
