Månad: oktober 2008

Vi får se

  By

De senaste veckorna har jag mått bra. Jag hoppas det är bestående. Jag tror att det kan vara så, återstår att se men jag tror, som sagt, det. Under en eller ett par månader har Carina sagt att jag varit grinig och jag har känt mej griiinig. Grinig mot medtraffikanter, bl a mot sådana som ligger i 70km/tim på påfart till motorvägen, grinig på medarbetare som inte gör det dom ska på jobbet. Denna grinighet kan vara början på något nytt. Detta eftersom jag ger uttryck, på ett sätt som jag tidigare inte gjort, för mitt missnöje. Jag inser åxå vilken oerhörd tur jag/vi har. Vi är friska till kropp och någorlunda till själ. Vi har arbete och inkomst. Vi har någonstans att bo. Barn, banbarn bara för att fortsätta…Listan kan göras lååång.

Är det fyra månader jag jobbat natt? Kan vara Jag trivs bra med det.Trivs bra med att vara ensam på jobbet och vara mitt eget sällskap. Har inte upplevt det obehag som andra har gjort under nätterna. Jag har tidigare inte varit mörkrädd och är det tydligen fortfarande inte.

Ett problem härvidlag har jag dock. Jag har inte lärt mej nyttja dagtimmarna. Att ta hand om hus och hem gör jag bra men jag sover inte bra. Fyra timmar efter ett nattpass är för lite. Ljuset gör sitt till naturligtvis, har inte mörklagt rummet ordentligt Nu går vi mot vintermörker så jag hoppas det blir bättre. Till våren får jag se vad som går att göra för att det ska bli mörkt.

Åsså tycker jag träden har underbart vackra färger.

Det funkar inte som det skall efter flytten

  By

och kvällarna räcker inte riktigt till för att felsöka eftersom jag inte har en aning om vad jag skall leta efter.

Just nu sitter jag och fixar med kort från Afrika för jag skall ha ett litet miniseminarium i morgon. (Alla har varsinn sådan och sedan börjar vi om igen).

Några korta, snabba ord bara.

När det återstår att välja mellan pest eller kolera

  By

hur gör man då? Så enkelt val är det inte heller utan döden lurar runt hörnet om det vill sig illa. Med facit i hand per idag så har alla biverkningarna landat trots sannolikheten för det motsatta och att då få välja mellan Tysabri och att sjukdomen fortskrider i den takt den gör det är svårt.

Det finns så mycket som slagit så fel det bara kan per i dag och då med 1 på 1000 som dör av den låter inte lockande. Det finns stor påvisad livskvalitetsförbättring, men det finns så mycket att förlora.

Hur fan kan man välja när biverkningar ingen drabbas av drabbar en. Sannolikheten att man denna gång slipper det ingen annan drabbas av verkar långt borta.

Long time no hear

  By

Work shop på jobbet hela dagen, ikväll restaurang Matkultur och på fredag morgon är det iväg till Uppsala med hemgång lördag morgon efter frukost. Intensiva veckor och en tröttmössa som tappat mycket av det klämkäcka och bara är trött.

Gruvar mig lite för lördag morgon, på mitt jobb sjungs det och firas när det fylls år och på lördag är det jag. Det känns mer knasigt eftersom våra killar från bolagen i Syd Afrika och Malaysia är här. Pinsamt men vi får se. Jag har bett om att få slippa

Jag återkommer.

Uppdaterat: Dagen efter.
Lagt in länken till restaurang Matkultur och jag säger bara gud vilken god mat och vilket gott vin 🙂