Farsor och Morsor på stan

Ikväll blir det nattmangling som börjar 19:30. Får se hur länge vi har fötter och höfter att knata omkring med tanke på att det är typ hundra år sedan sist. 1994 eller 1995 var det och f*n minns när det var. Vi är färskingar så vi börjar som sådana. Några av dom "gamla" är kvar och det skall dessutom bli roligt att träffa dom.

En skolavslutning från då när vi var aktiva höll vi stånd till ca 4 snåret på morgonen men det var då det. Då var det mycket på Djrugården nu är det helt annorlunda. Vi kan inget om hur det funkar därute nu men får lära oss.

Är du intresserad av hur våra ungdomar har det och kan tänka dig att vandra ute på stan där det händer så kontakta

Semester

är inte kul när man måste ha nattäcke på sig för att dom andra i bilen blir bra döva som dom säger. Vi åkte sent så egentligen var sambo Kurt och jag ganska trötta ändå. Efter lite nattmat blev det godnatt.

Godnatt förresten?! Vem sjutton kan sova när mamma sitter och skriker för fullt och Tessan hänger med på vrålandet, dom påstod att dom sjöng men det lät förskräckligt tycker vi. Våra visslingar är betydligt mycket vackrare.

Fuskigt faktiskt för päronen var vakna hela vägen. När vi sedan sover som bäst och tvåbeningarna slutat vråla så blir vi väckta! Väcka oss mitt i natten när vi skulle gå in till mormor är oförskämt.

Det var kul att åka till mormor men taskigt av päronen att vi fick stanna hemma när dom stack på studenten. Jag hade älskat att vara där med allt ljud som jag gillar att överrösta. Vi fick inte ens vara med när dom åt smörgåstårta efteråt och jag och Kurt hade älskat det.

Jo, päronen fick nästan hjärtinfarkt också. Vi satt ute i våran transportbur och njöt av vädret och en av oss kom på att man kan försöka öppna ena skjutdörren. Helt plötsligt satt vi utanför buren. Kurt satte sig på ena stolsryggen och jag satt och njöt på burtaket. Riktigt häftigt ett tag sedan satte pappa snöre på skjutdörren så vi kom inte ut fler gånger.

Resan hem var också tidigt i säng med täcke över buren men tack och lov var det ingen som sjöng på hemvägen förutom mamma som glömde bort sig med sin musikmobil. Sickna päron alltså.