Månad: oktober 2005

och tur är väl det egentligen annars lärde vi oss aldrig något, varken bra eller dåliga saker. Jag tror vet att alla behöver både motgångar och framgångar i både stort som smått för att faktiskt växa i det dagliga. En del människor får det ena med råge överfyllt och en del glider omkring och märker knappast hur andra har det. Jag är trots allt ganska tacksam att jag inte tillhör den senare skaran utan den första men råget kunde ha varit aningen mindre allt som oftast.

Det är ju också så här att livet är den tuffaste skolan man kan gå och så är det. Det märkliga i det hela om jag tänker på Thèrése är att hon har något jag undrar om jag hade haft i hennes skor i dag, en järnvilja som gör att även om benen knappt finns där så gås dom på och framåt går dom dessutom. Det kan bara vara den rena hjärnviljan som faktiskt inte accepterar att benen knappt känns och egentligen inte heller är gångbara men ändå går dom. Vi är fascinerande faktiskt i hur vi kan trots att vi i praktiken inte kan. Vi mäktar mer än vad som alls är möjligt och mer än så ofta.

Jag tror också att frökens livsskola på något sätt rustat henne för detta (jag tror varken på det ena eller det andra och absolut inte på hokus pokus) och ja, det stinker av orättvisa på alla fronter men det går ändå fast nog fan har förtjänat något helt annat, inte tu tal om den saken.

Jobbet är det dags för, ha en bra vecka, jag skall göra mitt bästa för att få en dito och ikväll har vi kusinbesök (Tessans kusin med kompis från Göteborg) på middag (det går faktiskt att både sitta i köket och i vardagsrummet, det ser nästan fint ut också.)

Från 5 plack till 32 plack är riktigt illa, det är MRT från förra året och i år. Att fötterna gränsar till det som kallas sekundär progressiv MS är likaså skit. Att fröken bara är 25, precis har börjat leva mer i ro, skaffat sig jobb där hon trivs, börjat skönja att efter regn kommer solsken och så kommer det MS så kan allt börja om från början är värre skit.

Falsk lättnad när det "bara" är skovformen för det behöver inte bli så mycket mer än så här säger forskaransvarig tillika hennes MS-läkare. 1,5 år har gått sedan diagnos ställdes och det har bara gått åt ett håll kan man enkelt beskriva. Inga av skovsymptomen har återgått utan snarare förstärkts och blivit till vissa delar konstanta, värst är allt men dessa är mer illa än andra, smärtan, den totala tröttheten, kraftlösheten, sömnsvårigheterna, kognitiva minnessvårigheterna och ostyrigheten i fötterna i kombination med domningar. Prat om rullstolsramp skrämmer och vi är inte där ännu men hon är så medveten om att den dagen är närmare än vi velat tro tidigare, fy för fan själv säger jag bara.

Livet stinker faktiskt och detta är bara för orättvist så det finns inte. Jag är förbannad faktiskt för det är mitt barn som äntligen skulle liksom landa bra. Det djävliga är att hon antagligen har haft MS sedan pre-tonår. Det var två incidenter när Tessan var yngre och vi fick åka in akut eftersom hon blev som förlamad i benen. Dessa två gånger var inte relaterade till varandra och alltså något år mellan tillfällena så tanken fanns inte men ingen kunde förklara det hela heller men det försvann ju fort. Växtvärk är för många vanligt men ändå finns det rim och reson där, hennes var varken det ena eller det andra och enligt läkare lite troligt växtvärk, snarare MS.

Det finns en uppsjö symptom som tillsammans säger en hel del men som ingen lagt ihop till MS för den tanken fanns inte. En hel del av det ostyriga, oregleriga tonårstakterna som blev evigt långa, grejor som verkat vara ett under resans gång kan i detta fall mest troligt länkas ihop i slutänden till MS säger experterna och det i samband med PCO´n och sköldkörteln säger ju sig självt att inget blir som man kan önska under den sena pubertala fasen i livet.

Har gjorts i helgen och i dag verkar en liten början ha hänt, jag sov tills väckarklockan ringde och det är första gången på många veckor. Vi gjorde inget särskilt alls förutom att packa upp enstaka kartonger, iordningställa lite av vattenskaderöran och försökte lyssna på kroppen.

Vaknade ändå kring 6 båda mornarna och lyckades också väcka KA lite tidigt (inte 6 men ändå ). Han behöver också få sova men det är lite svårt att stänga omkring sig och inte låta alls som det är här hemma även om tanken är att vara tyst, så tyst det bara går. För den delen har ännu ingen varit här och lagt flytspackel så när vi får ett ordentligt badrum vet ingen i dagsläget. Förbannade byggfirma och förbannade HSB.

I går kväll var vi i bastun och sedan en väng förbi skön fröken (jag hade tiggt till mig lite hemgjorda köttbullar med hemlagad mos till min lunchlåda) och hämtade min mat.

Nervöst och lite oroligt var det med tanke på orkanen Wilma och hennes framfart eftersom Sofias föräldrar är där på bröllopsresa. Vi försökte få kontakt och lyckades inte särskilt bra men så ringer telefonen och brudparet hade p.g.a orkanen avbrutit resan och var åter i Sverige. Del av resan återbetalas så kanske kan dom göra något när det inte är orkansäsong.

Nina fyllde 35 år i lördags och ett sent men lika stort GRATTIS kommer här. Allt är visst lite halt och lytt här i gökboet men det blir nog ordning på torpet så småningom.

Kallt och halt och strul i lokaltrafiken så dags att bli klar. Ha en bra vecka, det tänker jag försöka ha. Kanske får vi ett helt färdigt kök i bästa fall med fungerande häll, fläkt och kyl.

Så less på detta och inte en krona så långt ögat når, inte blev det bättre av att jag lyckades tappa månadskortet heller. Både ansiktet och öronen skriker lugna ner dig, lugna ner dig men det är lätt att säga. Sönderstressad kanske det kan beskrivas som och ja så är det men vad fasen skall jag göra åt det just nu. Jag känner mig konstigt nog lugn inombords men ansiktet och öronen bevisar det motsatta trots att jag säger till mig själv, stressa av, stressa av men det hjälpte inte.
Hela situationen är problemet och jag vet det men det hjälper inte. Tydligen är flytspacklingen av vårt badrum på gång för när vi kom hem i går låg det säckar med spacklet i trappen och det hade också slängts all den bråten av gamla köket som stod utanför. Kors i taket. Ett aber bara Mannfred kan inte vara hemma då eftersom det i pulvret på det mesta spackel är farliga ämnen att andas in. Firman har inte hört av sig till oss så vi vet inte när, var eller hur. Skall bli intressant att se vad som händer och fötter.
Redan onsdag också och snart är det helg och sedan är den över och så springer det bara iväg allting. Stressad? Jag?! Nej, vem kan tro det.

Tusen tack för gratulationerna från alla. Trots bristen på tårta var det en okej dag med mycket vila, vila och åter vila. Tårta eller annat fikar vi i morgon enligt andras önskemål.
Mamma fyllde år i går och grattades med både blomster och sång. Hon är exakt 19 år äldre än mig, en ganska ung mormor, 62, med tanke på att äldsta barnbarnet är 25 och går mot sitt 26 och hennes äldsta dotter är 43.
Försäkringsskadan är avslutad vad gäller försäkringsbolagets del men än har inga storverk dykt upp på kontona men enligt utsago skall det landa på kontot under eftermiddagen. Varken sönderrostad spis eller kyl blev ersatt eftersom dom var så gamla så dom hade inget värde kvar, äsch det blir väldigt bra ändå. Vi tror på idag vad gäller kontot när vi ser det.
Nu är den delen klar och alla våra utlägg var okej så det var bra med tanke på allt vi drog iväg och gjorde i brist på klarhet. Men, jo det är ett stort men, HSB´s del är ännu inte klart. Röret är inte utbytt efter kameraundersökningen, det blöta vid vår ytterdörr, på utsidan, är ännu inte undersökt från dom andra rören, tröskeln till badrumsgolvet, som revs loss i förrgår för klinkersättningen, var bra blöt. Skumt med det mesta.
Min hjärnskakning är relativt okej men nacken är lite jobbig så kanske fick den sig en knix ändå och då blir det inte bra. Jag jobbade igår och tog det varsamt, så varsamt jag kunde. Jag upplevde också en tröghet hos mig själv som faktiskt, tro´t eller ej, inte är normalt hos mig.
På med sockorna (inte KA´s) och så iväg, til later folks!

är ibland kul och ibland inte. Min var det inte för den resulterade i en rejäl hjärnskakning. Bortsett från hjärnskakningen så känns det lite så där typiskt mig att lyckas med något dylikt även om hjärnskakning aldrig tidigare har hänt.
I brådskan i går morse valde jag att inte leta efter par av mina egna sockor utan snodde ett par nya av KA, herrsockor. Det var ett dumt val för dessa är livsfarligt hala på bra behandlade kontorsgolv, dvs bonade sådana (inte nybonat) när man som jag gjorde springer för att öppna utan att sätta fötterna i tofflorna.
Hur jag lyckades vet jag inte men lyckades gjorde jag och helt plötsligt låg jag på golvet i mitt eget rum och 4 oroliga ansikten stirrade ner på mig. Först dunsarna och seda mitt skrik ställde till dom oroliga ansiktena. Vänster tå, vänster axel, vänster sida av huvudet ovanför örat och så vänster skinka tog smällen. Först flög jag in i dörrposten med vänster tå och dito axel och sedan avslutade jag med att dunsa i golvet med rumpan som första träffpunkt och huvudet som den slutliga.
Låg kvar ett tag och bulan på sidan av knoppen (ovanför örat) växte till sig ordentligt och sedan lyfte dom upp mig så jag fick sitta för ligga på en säng ville jag inte. Jag försökte få ihop tillvaron sittande men huvudet var inte riktigt fräscht men det gick tyckte jag men inte dom övriga. Efter lunchen började det sticka ovanför munnen och mitt ansikte hettade och var ganska rött till hälften, den andra hälften var väldigt blek och jag tvingades att ringa Sjukvårdsupplysningen och sedan KA för transport mot Danderyds Sjukhus där vi väntade nästan 4 timmar innan jag efter en väldigt nogrann undersökning vad gäller reflexer och koordination, puls, blodtryck osv fick åka hem med lätta förmaningar. Stanna hemma idag och om det känns relativt bra kan jag jobba men måste vila om jag känner tröttheten komma. Gärna ta en promenad eller två och inte bara göra ingenting. Detta kan ta några dagar och sedan bör det ha självläkt på kontoret men varsamhet var en bra och viktig sak.
Läskigt var det, det är en sak som är säker. Det löjliga var att precis innan jag dansade runt fick vi besked om att 1 ton gods skulle komma in och ja, jag bar inte en kartong. Lite dumt sätt att slippa konka kartonger på tycker ju jag iaf.
Gårdagens planer sprack alltså totalt och KA är lite besviken för han hade tänkt en del men vad fasen spelar det för roll i sammanhanget. Bortsett från vad vi skulle fixa här hemma hade en eller ett par ess i rockärmen inför i dag. Vi har bestämt att idag är på lördag istället.
Idag känner jag verkligen att jag har en kropp men det är inte så farligt som jag trodde det skulle vara. Bortsett från mina blåmärken är det lite väl svullet i axelpartiet och bulan i huvudet har breddat sig men avtagit i djup 🙂 Det blir nog bra det här också men jag skall nog lägga mig en liten stund.

och även ett praktiskt dito. Hallmöblemanget har flyttat ut i hallen med både hatthyllor samt sko/sittbänkarnna. Sovrummet börjar likna ett sovrum. Micron fick också respass från sovrummet och står numera provisoriskt på barbordet, eller vad vi nu skall kalla det för, i köket.
Middag har ätits vid barbänksbordet (mitt i byggkaoset 🙂 ) och gissa om det var godare än gott. Vi mös riktigt där vi satt ganska högt upp, tända ljus och ett glas vin. Det känns hoppfullt på alla fronter och hopplösheten har förbytts till djävlaranamma igen och i vårt fall är det en ganska självklar växling men det är inte roligt att tappa varken sugen eller musten och känna att nej nu orkar jag inte.
Vi har fått upp tapeterna färdigt kan man väl säga, finputs återstår. Det värsta med tapeterna är att vi märkte att färgen vi valde, en benvit, inte är benvit utan går i rosa, dvs har rödstick i sig och är inte alls det vi köpte. Var tvungen att kolla på Bauhaus och mycket riktigt så har det felmärkts där trots att vi kollade och dubbelkollade så vi fick med oss rätt färg enligt utställningen. Vi fick med oss rätt färgkod men utställningen är felmärkt så det blev fel färgkod.
Förbannad blev jag när vi såg detta och tapeten var inte den enklaste att få upp heller. Först trodde vi att grundandet inte räckte och något slog igenom men så var det alltså inte. Samtal väntar till Bauhaus bygg- och färgansvariga under dagen, antingen med eget besök eller så via telefon för han var inte där i går.
En droppe som inte lyckades rämna oss (som verkar ganska typiskt vår tur eller otur) är att bastun har blivit vattenskadad och det fick vi veta när vi skulle ta vår bokade tid i går efter helgens hårda arbete. Goda råd är dyra och dottern var inte nåbar så det blev sonen (som turligt nog bor i Kungsängen numera) som lånade ut sin dusch.
Till arbetet!

och det å det snaraste för nu är den liksom slut, slut och slut för en tid åtminstone. KA hade ett bra samtal med försäkringsbolaget som lovade att se till att det skall hända saker direkt på måndag, blir det så återstår det att se.
Ytterdörren skall än en gång tas tag i enligt HSB, återstår att se vad som händer med det. Dörren går knappt att öppna och den hänger rätt fint på lite fel ledd om man säger så.
Ersättning för torkningens elkostnader borde vi ha fått för länge sedan så kontorstanten blev riktigt upprörd och lovade se till att vi fick den snarast på konto dessutom. Först då betalar vi dom extra elförbrukningskostnaderna och det var helt okej.
Mest troligt blir det ersättning i klumpform enligt någon mall och däri skall även ytterdörren, den sönderrostade spisen och rostkadadade kylen ingå men åldersavdraget är i princip på topp så blir det en krona eller två där är det bra.
Det känns som att vi har orkat färdigt och nu måste något vända för att krafterna för det sista skall komma igen. Jag tänker börja med att gå och lägga mig alldeles snart men först skall en liten herreman nattas, jag glömde visst bort den tysta pojken, skäms lite.
God natt!

är inte riktigt hela sanningen men ganska nära. Jag har inget i hårt vad jag vet även om det stänkte som bara den. Detta klister skulle på väggen och sedan tapeten på. Hallen blev inget med alls och bara halva köket fick tapeter men vi är väldigt nöjda med dagen ändå.
Köket köpte vi färdigt så nu finns allt vad vi vet och plånboken är bra tom, den ekar som bara den om sanningen skall fram. Får se om det hinner bli nudlar eller om försäkringsbolaget är snabba från den 10:e oktober, jag tror ´et när jag ser ét är ett bra dialektalt utrryck i detta sammanhang. Vi fick allt hemkört för bara 495:- vilket var värt vartenda öre för i det ingick också inbärningshjälpen (genom fönstrena blev det, bäst så) och det vägde en hel del med två IKEA vagnar fulla (ordentligt packade så dom var mer än fulla)
Nu skall vi äta middag och sedan blir det sängen för tröttmössorna Jonsson och Wesenlund.
P.S. Mannefredde tänkte både bada i väggfärgen och sedan tyckte han att limmet verkade trevligt men turligt nog bidde det varken det ena eller det andra. D.S.