Månad: mars 2005

och nu är det sängdags. Jag har suttit och filat på CV och personligt brev/intresseanmälan så att det är nästan perfekt tills i morgonbitti klockan 9 när vi skall ha en företagspresentation på ett presumtivt värdeföretag och eventuellt en intervju, det beror på vad dom tänker när dom ser oss stackare stå där och försöka se prydliga och ordentliga ut. Man vet aldrig, dom kanske skräms och absolut inte kan tänka sig en enda av oss. Roligt skall det bli ändå och om inte så en ny erfarenhet.
Lite skit är det med KA,
rättare sagt mycket för han har ofantligt ont. KA är en man av få ord och han beklagar sig aldrig och nu har han det för illa alltså. Kanske kommer vi inte att kunna åka till Österfärnebo den här gången heller pga av att KA inte kan ta sig någonstans och att smärtorna gör att han inte grejar att vara social alls utan känner bara stor frustration över situationen. Vi får se under dagen i morgon hur det verkar. Hade han kunnat äta acetylsalsylsyra (Ipren och liknande preparat fast i starkare modell) som är antiinflamatoriskt och smärtstillande så hade det gått på några dagar bara för att ta bort det värsta även om han kanske kommer att ha ett smärre h*e ända upp till en månad. Nu är det inte så eftersom KA inte tål detta preparat utan att bli alldeles kliig så han får nöja sig med Doloxene i cocktail med 1 g Alvedon 3 gånger om dagen för att överhuvudtaget orka kommunicera. vi får se vartåt detta landar.
Jag begriper heller inte hur han kunnat få detta om det inte är som en liten varningsklocka på att njurarna är lite på svaj men det får vi se när läkaren återkommer med provsvaren som togs. Akut gikt är oftast en engångsföreteelse vilket vi satsar på stenhårt att det skall vara. Oavsett vad så är KA en syn för gudarna när han försöker ta sig fram på ett ben så i morgon skall jag hämta kryckor så att han kan ta sig någonstans. Han försökte använda våra hjulförsedda datorstolar men det var ingen höjdare precis.
God natt och sov gott och, håll en tumme eller två för att företaget skall kännas rätt och att umsesidigt tycke uppstår.

Inatt hade jag ont i foten. Så ont att jag vaknade flera gånger och när jag väl vaknat så pass att jag skulle hämta värktabletter så kunde jag inte använda foten. Hustrun förbarmade sej och efter en stund kunde jag iallafall hasa mej upp. Värken började redan igår men jag ”tänkte” då inte på den. Ett samtal till vårdguiden gav vid handen att det kunde vara fråga om gikt. Internet, Google, stärkte misstanken och läkaren på vårdcentralen behövde ungefär två sekunder på sej för att bekräfta att så är fallet. Jag har vad man förr kallade ”portvinstå”. Alltnog, det kan gå över på allt emellan en vecka och en månad och kommer det inte tillbaka inom ett år så är det en engångsföreteelse.
För många år sedan
sa pappa där han stod vid köksfönstret:”Klockan är sex och tänk att det fortfarande är ljust.” Det var på våren, naturligtvis, och långt innan Sverige införde sommartid. Jag minns de orden och jag har en egen måttstock på ljusets ankomst. Eller hade, för sommartiden ställer till det en smula nuförtiden.
Så var det en sak till
jag skulle skriva men jag har glömt vad det var. Kommer väl på´t småningom.

Bara inflamerat rött. Kanske är det gikt KA drabbats av och han har ett smärre h*e just nu. Det började i går morse med vansinnigt ont i stortån som han mer eller mindre nonchalerade under hela dagen och avfärdade med att han måste ha stukat något under natten. Iaf så har han knappt sovit i natt och kunde inte ens gå på foten till toan. Jag rädd och upp och ringde runt och hamnade till slut på Vårdgajden som är enda som är öppet när annat är stäng förutom 112. Enligt sjuksköterskan är det osannolikt med blodpropp utan något som heter gikt alternativt en annan akut inflamation så nu väntar vi bara på att Vårdcentralen skall öppna så KA kan få en tid.
Jag sökte iaf på gikt och det är precis som KA´s stortå och under men hur det orsakas stämmer inte riktigt in på Herr Jonsson vad vi vet, varken alkoholintag eller högt blodtryck men annat finns ju. Vi får se, det syns på blodproverna enligt webinfo jag hittat. Skönt ändå för jag var bra rädd. Det känns som fan själv men jag slipper iaf ha ont i foten.
Jag får be snällt om att få jobba hemifrån för KA kan inte ta sig till VC själv om han inte åker taxi och så roligt skall vi inte ha det. Lite skit är det för vi skall gå igenom dom värdeföretag som finns och ringa/anmäla intresse på dom som verkar intressanta.

Rättare sagt Sara Löfgren imponerade tillsammans med Niclas Wahlgren och Anders Berglund. Tyckte andra laget var pinsamheten personifierad för där fanns inget av ge lite och dela med dig utan där togs det av Shirley Clamp. Jag trodde deltagarna fick lära sig att teamet är viktigt och att det handlar om tillsammans och inte som solist. Musikaliskt var Sara en fröjd för både örat och ögat och så leendet som smittade av sig. Så stor skillnad på personer och attityd och det lustiga blev att varken KA eller jag klarade av att lyssna på Shirleys framföranden för hon bara liksom sög ur allt roligt när hon tog sig ton.
Jag såg egentligen aldrig Fame Factory mer än sporadiskt i reklampauserna och har heller ingen aning om deltagarnas muskaliska inriktining men personligen så föll jag som en fura för en glittrande och försynt Sara. Sjunga kan hon dessutom och den musikaliska glädjen hon visade i dom låter hon sjöng var smittande.

Tema: Påsk
1. Vad finns på påskmiddagsbordet idag?
Inget särskilt då KA jobbar hela helgen, kanske en liten ostbit till en stunds mys när han väl är hemma igen. Vi fuskade och åt lite påskaktigt i går.
2. Blir det någon utomhusaktivitet i helgen?
Nej, inomhus blir det, klistra plastfickor för ett extrajobb åt en gammal kund.
3. Vad har du alltid velat göra på påsken men aldrig fått möjlighet till?
Åka iväg för en underbar skidvistelse med sol och skidåkning.
4. Vad kom först, hönan eller ägget?
Antingen det ena eller andra och för mig spelar det ingen som helst roll.

Skön fröken Sofia fyller år tre dagar innan jag fyller, och i söndags var det dags att äta tårta. Något försenade drösade gratulanter och födelsedagsbarn in. Något restrektiv var hon, fröken, när hon kom, så mamma fick lämna över den present som var tänkt till mej, en teckning bestående av streck och cirklar och som jag småningom ska rama in, väl. Ska iallafall scanna in det. Tillvaron lättade sedan när Sofia fick sina paket. Riv och slit i papper och snören. I ena paketet fanns en liten väska med hårsnoddar och i det andra en uppsätttning plasttallrikar med tillhörande muggar och bestick. Nu fick vi bära väska, stoppa i och ta ur bestick. Fröken Sofia glömde bort sej och jag fick ta upp henne och vi gungade i gungstolen. Tårtan var glad, saftig och jättegod trots att den bara var en timme gammal.
Klockan åtta i onsdags var tanken jag skulle knacka på dörren hos audiologen. Bilköer och låsta bakdörrar på Sabbatsbergs sjukhus gjorde att jag blev tjugo minuter sen. Näja, det var fortfarande fyrtio minuter kvar att ställa in hörapparaterna. Nu ska jag ha dem i två månader för att sedan få dem finjusterade. Som det verkar nu, måste diskanten skäras och mellanregistret, där talet ligger, höjas. Maria, som audiologen heter, har även skickat ”remiss” till en hjälpmedelcentral som ska hjälpa mej med något som jag inte vet. Förmodligen hur apparaterna kan användas. Efter vad jag tror och förstår så kan de, eftersom de använder sig av FMbandet, kopplas samman med en radiomodul och till och med mobiltelefonen. Det vore häftigt. Ja, jag erkänner, jag är prylnörd.
Inom parantes kan nämnas att tinnitusen kan lindras av hörapparater men det har jag hittills inte märkt något av.
Plus tio grader visade termometern i går. Luften var något kylig men det var varmt i solen så jag tänkte Mannfred skulle kunna få möta våren på balkongen. Jag ställde buren så blås- och dragfritt som möjligt och i några minuter fick han sitta där i solvärmen. Att döma av hans läte och uppförande så var det riktigt uppskattat.

+15 grader och väldigt vackert ute med det vita och solens strålar som förstärks av den vita snön (jo, här ”på landet” är snön faktiskt vit mellan husen om inte annat 🙂 Jag låtsas att jag ligger i snön med en god bok eller annat trevligt men jag hade nog föredragit att vara stående med ett par slalomskidor på fötterna och med benen lätt knixande och nedför och bara njuta och platsen för det vore inte helt fel med Kleine Scheidegg i Schweiz. Ljuvligt att stanna i dom små stugorna efter vägen och dricka en ljuvlig Glûhwein och luta mot husväggen för benvila och så iväg nedför. Drömma är gratis heter det ju, eller hur?
Tja, min hals
håller sig ännu men visst är det sjukt och sur blir jag men glad ändå för det började i söndags kväll med lite torrt och irriterat och det höll sig över kursens dagar åtminstone. KA har aningen feberkännig också, nog är det konstigt att vi får skräpet nästan samtidigt och det enda som hindrar sängläge är järnviljan och det är även hans arbetshelg. Jag har hela helgen på mig och just nu känner jag mig ynklig men det är bara att kavla upp ärmarna eftersom Jossan och Daniel åker hem på lördag och det är KA´s sista kväll med dom så vi skall ha lite påskliknande till middag.
Kursen, kurskamraterna och livslusten
Tänk vilken skillnad på innehåll och energin när positiva saker sker och nya glada och positiva människor möter en och fyller dagen. En bra sak är att vi (en del av mina kurskamrater och jag) kommit fram till att vi är en del som faktiskt gått i morgonrock dagarna i ända och ganska håglöst studerat dom anfallande dammråttorna. Jag som aldrig tidigare kunde förstå hur man kunde gå så (innan firmans adios menar jag). Det är också ganska enkelt att konstatera att en depression var det jag hade med min håglöshet, ingen lust, inte ville gå ut, inte ville något utan egentligen bara var.
Nu på tisdag så skall det börja ringas på värdföretag (sådana vi önskar bli värdeföretag vill säga) Jag har riktad in mig på det geografiska området och då IT-branschen och dom skall ligga utanför Kungsängen för jag måste få träffa folk utanför hemområdet. Vi skall även få kika på dom värdföretag som AcadeMedia redan har för att se om det kan vara något eller ej, vi får se.
KA verkar gladare så lite gör nog mitt mer likt Carina och så har han ju fått sina hörapparater och är lycklig för vilken otrolig skillnad på hörandet.
Måste iväg till affären innan tiden bara segar sig fram mot att middagen blir ännu senare.
Önskar alla en GLAD PÅSK och länkar till en gullig rumphälsning som jag har haft i en del år nu

Tårtan är slut och barn samt barnbarn har gått hem och lugnet lägger sig över Gökboet och dess medlemmar. Det fattas bara en tandborstning så går KA och jag samma öde till mötes. En lätt hetsig dag och ändå inte och så skratten från alla och envar och så lilla Sofia, lite större Josefine, ännu större Daniel och så resten av barnaskaran. Syrrans två yngsta är på besök från Göteborg och dom har ju valt att bo med sin roligare kusin än bo hos tråkiga moster 🙂
Enligt utsago var tårtan god och sällskapet också. Sofia blev glad för dom försenade 2-års presenterna hon fick och gillade defintivt mjauarna hon såg även om dom rymde när hon sågs. Gubben var den som hade längst tålamod och lite borde man ju kunna som en nästan 15 årig pälsboll i både tålamod och ställa upp för snabbhänta småbarnshänder.
California Grapefruit
är den enda duschtvål jag vet att jag tål och lyckan var stor när jag såg att den ff används på Spahotell Nådendal så vi köpte 4 flaskor med oss hem, 5 var det om vi tog oss som kollektiv. Det doftar fräscht och jag blir inte torr i huden.
Dagarna rusar sin kos
och jag känner att jag inte riktigt hinner med samtidigt som jag faktiskt börjat känna igen mig själv lite grann och DET är för mig mer än ett stort plus. KA ser möjligheterna att kanske äntligen se sin fru lite som hon egentligen är. Tänk vilken tålamodig och älskvärd man han är trots att jag kallar honom för min knäpprot ofta. Kärt barn har många namn och för mig är han kär.
Så har herrn blivit 57 år och 3 år kvar till 60. Jag tyckte att en 60-åring var gammal men KA är inte gammal, det är bara en siffra för hans person är inte som jag tycker en gammal 60-åring är/skall vara. Antar att det är för att jag inte längre är 15 år utan närmar mig 43. Mamma blir 63 år i år och hon är inte heller gammal men mycket äldre än KA. Konstigt hur det är med siffror egentligen.
En undran
jag har är om ingen lyssnade på Karlavagnens del om mig eller vara dom 146 nedladdningarna bara från sökrobotar och annat löst folk. Jag ville verkligen veta era åsikter och inte en kotte har knystat ett enda ord, varken på sidan eller per mail och det tycker jag är märkligt för även en åsikt som inte är positiv hade uppskattats. Jag plockar bort länken och skulle någon vilja lyssna får ni väl hojta till och be om den istället.
God natt och sov gott, det skall jag.

Denna vecka har FabT’s funderingar hjälpt till och föreslagit ämnet ”Kaffe”.
1. Gillar du kaffe?
Japp, det gör jag!
2. Ditt bästa kaffeminne?
En kopp kaffe, en bok, sällskapet med en givande pratstund på en trappa en speciell sommar i Skummelslöv (boken läste jag inte just då)
3. Ditt sämsta kaffeminne?
När jag spillde hela min mugg över mitt tangentbord som totalförstördes
4. Kaffekulturen är ju någonting som anses väldigt viktigt av de invigda, vad är det som skapar en så stark kultur kring just kaffedrickandet?
Jag har inte en blekaste aning mer än att det är gott och kan också vara oerhört trivsamt i rätt sällskap och då blir kaffestunden en helt annan.