som även hade ett väldigt bra väder. Det regnade inte och solen kikade fram lite då och då och det var tur att den inte sken mer för då hade vi nog alla sett ut som kokta kräftor. Det blir så när man sitter vid vattnet. Torö Backe heter den exakta platsen vi var på. Människor från Yekepa (Nimba), människor från Buchanan, människor från Liberia som flyttade till Sverige och människor överlag. En del hade afrikaattribut på sig, en del valde kläder, en del smycken och en del bara sig själva (vilket i sig inte alls är bara).
Mamma fick sin dag (jag med) och vi träffade människor som sett mig som liten. Mamma kände igen både en och två personer och orden flödade, minnena kom och tankarna for runt och säkert ett varv till. Underbart säger jag och ett stort tack till Marianne och Olle Wijkström som ordnade allt och har gjort så sedan 1984. Toröträffarna har skett med olympiskt mellanrum, dvs vart fjärde år.
Med tanke på att en del som var med i Liberia från tidiga 60 talet redan är kring 75-85 åren så kanske detta var den sista eller så hinns där med en träff till om sisådär 4 år. Vad vet man om framtiden, ingenting alls och det är dags att ta vara på det som är, i dag, i nuet i livet som faktiskt försigår här och nu.
Foton finns och det är på människor och dessa säger kanske inte så mycket om det inte finns namn på dom. KA fotade drygt 45 digitala kort och lika många APS kort. Kicki och jag skall sätta samman en fotosida där vi kommer att be folk skriva upp namnen och var och när dom befanns sig i Liberia för den tiden är ändå så viktig för många av oss som var där och som tog med sig en del av det livet tillbaks till Skandinavien, Europa, USA eller ett annat afrikanskt land.
Det var lite om träffen på Torö för Liberiasvenskar från förr och från nu. En härlig resa i nostalgins anda och även en i nutidens fast på ett annat plan.