är väl där jag befinner mig just nu. Vi kämpar på men mer än så är det inte just nu. Helt slut i kropp och knopp.
Solen skiner
och jag önskar att jag kunde säga detsamma om mig men det kan jag inte.
Henning har kanske hittat en familj
i Flentrakterna som han kommer att flytta till i nästa helg. Vi kommer att få veta mer under veckan av Hennings gamla pappa, Marcus.
Pälsbollen Edgar, kallad Eddie
skall få säga adjö nästa vecka. Han har börjat kissa precis över allt och det är inget medicinskt fel. Han är både rädd och så kelsjuk så det är helt otroligt. Han är också jätteelak mot Maja och bara spöar på henne hela tiden. Jag klarar inte av att vara med utan det får fröken göra. Eddie har varit så här i perioder men aldrig så här illa under alla år och nu måste han få slippa ha det så här. Det finns inte längre några alternativ.
Mycket är det nu men så är det här i livet och värker gör det precis överallt.
Slut för nu!
Månad: april 2003
Läkarordination
bestående av 3 smörgåsar till frukost, i lugn och ro. En liten promenad gärna mitt på dagen, i annat fall en snabbsväng på kvällen. Handla något gott tillsammans och tillaga denna för att sedan äta. Den sista ordinationen var att se på tv varje kväll, något som är lite roligt sådär. KA kikar ju gärna på Faulty Towers och jag får väl se om jag hittar något jag kan kika på.
Lite mer sades och gjordes men bra känns det. Just nu är jag alldeles slut i hela kroppen men maten skall lagas, isterband med kokt potatis. Vi har Bingolotter till kvällen och kanske finns det något sk(r)att däri.
Henning är på helgövernattning
med hans gamla pappa. Tråkigt och hemskt men just nu är han för mycket för oss med sitt ”boeri” och toleransens tröskel är obefintlig. Det känns trist men skönt för kropp och knopp.
Min dator är pest igen
med den frusna, randiga skärmen. Fattar inte varför. Nu har den frusit flera gånger på raken så jag sitter med KA´s och skriver. Min webmail kommer jag iaf åt via denna men jag har inget lösenord, inloggningsuppgifter eller annat tillgängliga så det blir vad det blir.
Vädret är grått och trist och absolut inget att hurra för. Till en annan dag, see ya!
I helgen blir det övernattning!
Jag skall sova över med min gamla pappa, Marcus (hon som skrev i gästis åt mig). Det skall bli jättespännande. Päronen skall packa min bur, filt, lite gott och så åker vi iväg.
Päronen skall berätta vad jag gillar att pyssla men pappa Marcus kommer ihåg. Det var där jag bodde innan jag flyttade till päronen. Fast egentligen så skulle päronen bara vara fosterföräldrar ett tag men nu har vi bott ihop i nästan 7 år. Tänk till sommaren är jag 20 år gammal.
Stackars Mannfred, han blir alldeles ensam hela helgen men det går nog bra det också tror jag. Nu skall jag skynda mig för snart är pappa Marcus här.
Vi näbbas en annan dag, ha en bra helg!
//Henning – vid knapparna och cdskivorna
Kaos, kaos, kaos
på vägen till jobbet. En idiot i bilen bakom lade sig nästan mot vår bakre stötfångare. Snön yrde ner, vägen var hal och fanstyget i bilen bakom verkade ha dödslängtan. Jag bromsade lätt, tutade och försökte få honom att sakta ner men det gick inte. Det fanns inte utrymme att flytta på oss heller för i den högra körbanan låg det lastbilar och mellan dom liten plats att säkert hinna in.
Annars är det precis lika rörigt
och det tar tid. Det mesta tar tid här i livet.
En snutt från en grinig mig som önskar solsken.
Åt helvete
med KA Rusell, Hönebjär och KA Jonsson. Åtminstone de gamla, de som varit snälla, tysta och medgörliga. Ur askan kommer någon annan att resa sej, med nytt liv och ny attityd mot människor, tillvaron och mot sej själv.
Vad är den oro som varit.
Jag är trotts allt tacksam för de svåra stunder jag varit med om för de har gett erfarenhet vilket gör det lättare att tackla de som nu är.
Jag är lite som jag är
och redigerar mina egna ord. Det får man göra vad jag vet. Lugn och ro är viktigt ibland och kanske också mentalt sådant så hjärnan får lite perspektiv på saker och ting. Därför vilar jag nu. Jag börjar känna mig lite som en virrhjärna men det bjuder jag på 😉
Pöss på er och tusen tack
ingen nämnd ingen glömd.
Då var den eran slut
och vad som blir av det nu vet ingen. Annorlunda helt klart. Min paus från nätet kommer att fortsätta så har du min sida i favoriter kan du ta bort den. Kanske kommer något ord då och då eller så inte. Fråga inte för du får inga svar för det finns inga att ge.
Här är det annars
snöstorm. Det har varit så i går för att sedan övergå till storm med solsken. Just nu syns solens strålar lysa mellan snöyran.
Over and out!
Surfpausande är vad jag måste göra
några veckor framåt. Jag skriver nog en snutt eller två här i Tankeboken mellan varven men hinner inte annat för tillfället. Fokus på rätt sak är av största vikt och sedan får vi se vad som händer och fötter. Bli inte ledsen på mig om jag inte skriver i gästboken på ett tag eller så men jag kommer igen hade jag tänkt, tror jag iaf. Att besvara min egen gästis får vila tills tiden åter är min, nu ligger jag inte efter särskilt många heller men man kan aldrig veta.
Inget annat av intresse eller så har skett mer än att min hjärna lever sitt eget liv just nu och går på högvarv och sömnen är ringa. För övrigt så var det snötäckt i morse och fortsatte att snöa en bit in på dagen. Nu i kväll sken solen en aning. Kanske blir det vår här så småningom iaf.
Till senare! Var mån om det du har.
Olyckor är aldrig roliga
och inte heller halvt hysteriska päron. Jag (Mannfred) skuttade runt på mamma bord och hoppar upp på hennes hand och helt plötsligt börjar hon ropa på pappa. ”Mannfred är alldeles blodig”; ropar hon till pappa och han kommer rusande. ”Vad säger du?”; säger pappa och hjälper mamma att undersöka mig. Pappa är inte bussig alls för han går med mig till hon och sätter på kran och börjar spola min rumpa i vattnet. Jag blir superarg men det struntar han i.
Efter det hemska rumpduschandet så kikar båda päronen på min rumpa och ser vad som hänt. En helt ny fjäder har gått sönder precis på tippen och börjat blöda. Våra vingpennor är alltid blodfyllda tills det har vuxit ut ordentligt. Då sätter hemska pappa mig i buren av alla ställen. Jag som inte ens hade busat något utan bara gjort illa mig. Han sa jag skulle vila ordentligt så att det inte fortsatte att blöda för det är jättefarligt när vi blöder för vi är så små och har väldigt lite blod i kroppen. Fast det gjorde egentligen ingenting för då kunde jag äta allt själv .:)
Det gick bra iaf och det är lite svullet vid rumpan, precis där fjädern börjar komma fram men det går över sa våran doktor i Roslagstull. Mamma ringde dit när dom såg att det var svullet.
Nu skall vi sova så näbbas vi en annan dag.
//Mannfred vid knapparna – igen och fortfarande sur och arg på pappa!