Månad: november 2002

så långt vi kan göra något åt det iaf. Återstår dagens besiktning klockan 10.00 (håll tummarna). Vårt hem ser ut som en smärre krigszon men det är övergående. 1 palla, 1 pallvagn och 1 postvagn full med saker var det sista som togs från den gamla lokalen. Allt detta står nu i vår lägenhet. Det mesta i fåglarnas rum, det rum som hade blivit ett rätt lämpligt gästrum tom men nu är fullbelamrat med kartonger och lådor. Vardagsrummet svämmar över med blommor och lite övriga saker. Ja, ja det är snart jul och veckorna efter det brukar vara lugnt på arbetsfronten så vi får väl tid då om inte annat. I värsta fall få vi vänta tills nästa jubilar och greja då. Kallemannen fyller 55 nästa år i mars så man kan aldrig veta om det dröjer ända tills då eller inte.

Ärlighet och raka puckar
är alltid en svår sak. Vänskap handlar om ärlighet och raka puckar, det handlar också om respekt och hänsynstagande. Tycker att det är tragiskt när sådant efter en tid åker ut genom soptunnan antingen aktivt och av fri vilja eller genom annat som ställer till det. Någonstans borde den grund man ändå hade gemensamt spela roll och en viktig roll dessutom. Ibland verkar det tom som att den sundhet som existerade liksom bara blåstes bort, bara sådär och respekten och allt som borde prägla vår civilisation helt enkelt upphört att existera.

Det var allt från mig
just nu för nu är det annat som skall göras. Ha en bra dag och än en gång tusen, tusen tack för allt stöd både mentalt och rent praktiskt. Pöss på er alla berörda. Gästboken får vänta på svar för jag känner att jag inte har tillräckliga ord ännu men de kommer, vänta bara ;).

är ibland livsviktigt och idag var en sådan dag. Många år sedan sist men så skönt det var. Höfterna börjar normaliseras och hjärncellerna (den enda jag har) har hittat hem igen och nu är det dags att nana.

En kort återkomst
är väl bättre än ingen alls eller ;).

ihop det sista. Sista? Ja, jag undrar i mitt stilla sinne hur man kan missbedömma så radikalt egentligen. Vi var igång ca 09:30 på morgonen och gissa när vi landade hemma. Jo, 02:30 kom vi in genom vår ytterdörr. Ingen av oss är människa idag. Kroppen känns rejält överkörd, tom mina hälsenor gör ont och för att inte tala om höften jag faktiskt har. Tycker jag synd om mig? Ja det gör jag och jag tycker också synd om Kallemannen. Det tog aldrig slut helt enkelt igår. Ingen människa hade fått mig att tro att vi skulle hålla på att plocka ihop saker kring 02:00 på natten. Dagen idag blev visserligen sovmorgon men rödögda och med huvudvärk så hade vi nog kunnat sova mycket längre men gökarna tyckte att det var dags att vakna.

Vi har ff en hel del att
ställa dit det skall men först måste vi bli mer människor än vi är just för tilfället. Vi åt ingen mat alls igår heller för tiden bara försvann och vi slet som djur men idag skall det bli både frukost och rejäl middag och kanske kan vi få lite ledigt. Jag ligger efter med mail och jag lovar att återkomma alldeles snart eller rättare sagt så snart kroppen liksom tillåter det för helst skall hjärncellerna återkommit och nu känns det som att kanske tar ett tag.

Ha en bra dag så kanske
jag återkommer senare idag, man vet aldrig om cellerna återkommit eller ej. Var rädda om er.

Har ont i kroppen och huvudet känns som det sitter i ett skruvstäd.

En snäll lastbil kvar från K-N till Sollentuna och två-tre vändor med Skodan med grejer hem så är JOWES flyttat.

är oftare förekommande och sker oftast när man minst anar det. En hemsk sak skedde i förrgår men min hjärna förträngde det i går när jag skrev. Frökens bästa vän, T, blev rånmisshandlad å väg hem från krogen i tisdags kväll, tunnelbanan i Solna drabbade T eller rättare sagt ett litet gäng killar slog till då. Vår fröken försökte få tag på T efter 23 tiden för att höra om kvällen blev lyckad och då svarar en av misshandlarna att Tn är nerstucken med kniv och att alla hans saker är stulna inklusive pengar, smycken, mobil osv. Fröken börjar då den desperata jakten på T och försöker få polisen att åka ut och leta men förgäves. En annan vän till fröken och T kommer farandes för att leta. De håller på fram till morgonen då T återfinns i en kur vid bygget i Kista. T lever och är INTE knivskuren men sönderslagen och rånad på ”bara” SL-kortet och mobilen. Skadorna och händelsen är dokumenterade och polisanmälda men chansen att få tag på gärningsmännen är liten. T hade tur för det kunde ha varit så att han blev nestucken med kniv och då låg någonstans och förblödde. Det makabra i detta är att det är andra gången T blir nerslagen och rånad. Tack och lov blev det inte värre även om det är illa nog.

10 inlägg
var det som försvann från gästboken av de 468 jag hade. Har du försvunnit hoppas jag verkligen att du har överseende med det. Gästbokens databas fick lite hicka och det är bara mitt eget fel för man kan inte radera samma inlägg 2 gånger, DET vet jag redan men…. Över 40 obesvarade gästboksilägg misstänker jag att jag kanske inte kommer ikapp med men jag börjar med de senaste så får vi se hur långt det räcker.

Många jobb blev sena
och dessa drabbar oss nästa vecka på tisdag. 3 stora plastjobb samma dag går inte men lite från varje går. Vi får se hur vi löser detta, kanske kan allmän duplicering eller kloning av oss själva vara en lösning, vi får se. Förresten så fungerar telefonväxeln, internet och vårt eget interna nätverk. Vad gäller internet och nätverk så måste det vara samma grund i de interna IP adresserna som i routerna annars liksom går det inte, svårare än så är det inte.

Dumma kommentarer och falskhet
gör mig förbannad och särskilt när jag tror mig veta vem ”Observer” är. Ja, ja allt är inte som det verkar och förstår DU inte vad jag menar så strunta i det, det gäller inte dig. Det är inget som skrivits i min gästbok men väl i en annan. Nu skall jag ha en bra dag och sköt mig själv för en stund igen.