Månad: september 2002

överlevde jag men inte egentligen med den äran, jag låg under det normala för kvinnor i min ålder men bara strax under så det är klart godkänt. Jag stod ut i 7 minuter innan min knän gav upp och jag lovar att det brände som en helvetes eld skulle bränna om sådant finns vill säga. Mina knän har aldrig varit i särskilt bra skick, ungefär som mina axlar. Minns särskilt när det fanns locktänger som man skulle stå och hålla för att locka håret (ca 1977-78) så gick det helt enkelt inte för axlarna pallade inte. Knäskålrna kan jag inte ta ur led som jag kan med axlarna men de är i lika dåligt skick. En annan liten ointressant sak men smtidigt lite rolg var att Magnus Härenstam parkerade samtidigt som jag gjorde det på Thorax parkeringen. Jag mötte honom när jag var klar och tråkigt nog gick han tillsammans med en kvinna som drog på en syrgas kärra. Vilken tur jag ändå har och hade. Förresten så sa den undersökande ? som ansvarade för mitt arbetsprov att det faktiskt var hjärtsäcksinflammation så då är det löst.

Jobb
har det ramlat in också och det är roligt. Två okända jobb som ramlar in antingen på fredag eller så måndag, med båda är det brådis så det löser sig nog kemist, jag menar att dygnet faktiskt har 24 timmar. De där paketen vi skulle packa, 1300 NIS paket kommer vilken dag som helst nu även om de skulle varit där redan i förra veckan och då återstår att se när de verkligen trillar in.

och med det menar jag så här att om ingen Carina syns efter detta så måste jag ha dött av ansträngningen att sitta på en motionscykel och cykla. Jag kan garantera er att jag inte har någon som helst kondition och flåsar som en floodhäst utan minsta problem. Håll tummarna att jag åtminstone kan cykla en liten stund, vill ju inte heller skämmas för mina kära norska latmansgener. Kaffe fick jag iaf dricka men inte röka två timmar innan, kaffet är urdrucket och rökte gjorde jag innan tidsramen gjorde det omöjligt. 😉

Brådis har
vi så vi läses väl later, adios

eller bara höjden av idioti? Det är jag inte ensam om att undra över och säkert inte ensam om att vara rosenrasande över det heller. Offret var drogat – mannen slipper åtal för våldtäkt Jag undrar vart den mänskliga moralen och rättvisan tar vägen för den stannar inte till och tänker efter, inte en sekund gör den det. Vilka sjuka signaler skickar vi till våra barn och ungdomar när lagen tolkas på det här sättet? Jag var upprörd igår och är det ff för förstå kan jag inte göra.

Tandborstarna,
fel tandborsten, dvs min tandborste levde en knapp vecka. Henning stal min i samma veva som vi sjöng för Igge i lördags, ja, ja en vecka är väl länge för tandborstar i detta hushåll och med dessa medlemmar. Det dyraste med gökarna Jonsson är inte deras matvanor utan deras sysselsättning och arbeten och faktiskt så älskar vi dem ändå eller rättare sagt på grund av.

På jobbet
är det intensivt och mer därtill och det går framåt iaf. Just nu har vi 434000 ”igelkottar” (runda guldetiketter med taggar på) att etikettera och det skall levereras den 18:e september. Under tiden har vi de vanliga jobben och det verkar ff gå åt rätt håll, förfrågningar varvat med indroppade oplanerade jobb kommer. Vi hoppas bara på att alla terrorister håller sig lugna och att USA inte går in i krig med Saddam och detta av rent egoistiska skäl.

Kallemannen
är ff väldigt trött, mest mentalt men det går framåt där. Jag (just jag) blir nöjd när han skrattar och knäppar sig för då är min Kalleman på G och han är värd massor. Den lugna Kalleman är värd lika mycket men den knäppa säger mer om hans mående och därför gillar jag när ”kockonöten” Jonsson märks. Förresten så skull ni se hur han ser ut i en särskild t-shirt, preparerad av Mannfred. Det ser ut som KA inte äger en krona ens och hör till gänget på gatan och det enbart med en särskild t-shirt. Axlarna ser mer eller mindre ut som kraftiga spindelnät och Mannfred har vekligen gjort ett perfekt jobb. Observera att det är Mannfreds bit t-shirt. Min gode make har faktiskt hela t-shirtar även om många börjar bli aningen perforerade av Mannfred minigök.

Kanske är det inte alltid som i dina drömmar men ge inte upp för helt plötsligt kan det förändras och drömmar infrias allt eftersom.

som inte tänker men sätter tydligen sina spår, som tex att jag skickade upp en helt blank sida trots att jag skrivit både ett och annat ointressant. Nu kommer det iaf, sent men bättre sent än aldrig och denna gång måste jag skylla på Bredbandsbolaget för nätet var borta tills nu.

dök upp i ett nafs och kallt blev det på en gång. Kallt och kallt, allt är väl relativt men ändå. Det var varmare igår men då jobbade vi och jag var iaf nöjd när vi väl kom hem för det som blev gjort igår.

Det känns som
att jag inte har något att skriva om längre. Orden liksom infinner sig inte och det blir bara ingenting. Ingenting kanske är fel eftersom det finns ord skrivna men ord om ingenting. En sak som känns viktig för mig iaf är oron inför vad som kommer att ske för att ”fira” årsdagen av bombningarna i USA. Även om inget skulle hända av terrorister så är världen full av oro och man riskerar på det viset att skapa någon egen sorts konsekvens. Det finns mer nära saker som skedde till följd av bombningarna och dessa saker kan sprida sig som ringar på vattnet utan att man hinner blinka knappt. Den ”presumtive” kparen i Västerås gör ju inte oron mindre precis.

Valet
kan jag inte vara delaktig i mer än på lokal front. Tycker för övrigt att det är massor av svammel och oförstående partierna emellan och tycker det är synd för kunde man samla ihop de bra sakerna för oss människor så kanske det kunde bli ett kanon parti för Sverige. Fri företagsamhet låter suveränt, allas rätt till bra och valfri vård låter suveränt, sänk skatterna låter bra för plånboken, låt individen bestämma låter ännu bättre osv, osv. Men alltså vilka är det som inte har guld i byxorna och har möjligheten att själv betala sin goda vård? Alla dem som kommer att hamna i kläm om det blir ”fel” (i mina ögon) regering efter valet. Ja, märks det att jag inte är åt höger? Någon måste alltid betala allt det goda valfläsket och, som vid tidigare tillfällen, det är inte dem som redan har massor av det goda utan det är alla andra, dvs tex dem som faktiskt sliter ut sig för att tillgodose god vård, ensamstående föräldrar med små barn, pensionärerna med många fler. Ser jag tillbaka så är det aldrig dem som är bemedlade och har resurserna som står för balunsen och som jag ser det är det dessa som borde betala kalaset dem propagerar för.