Månad: maj 2001

för ett lite tag sen. Har fixat djuren men inget mer. Har fortfarande inte fått fart på varken huvud eller kropp.
Jag känner mej lite skitsad inför det här med datorn. Det är roligt men samtidigt på någotvis själsdödande. Jag får ingenting annat gjort.
Häromdagen fick Gökboet besök av Lollo. Jag var in på hennes hemsida åck tittade. Någonstans där skrev hon att män till f d misshandlade kvinnor borde ha en handbok hur de ska hantera sin situation. Så igårkväll gick jag in på MSN åck skapade en ny Community. Vi får se vad det blir av den, kanske ingenting, kanske en jättebra en med många medlemmar.
Åsså har vi det här med Napster! Det är kul att hitta gamla låtar, men vilken tid det tar.

inte läsa nå´t mer av hon, Kullenberg. Igår skrev hon dumt igen. Kanske för att provocera? Vet inte men dumt var det.
Tuija!
Kom på att hur jag egentligen skulle svarat dej i gästboken när du menar att det finns en mening med allt, nämligen att det gör det utom med en sak.
Slut för idag!
Tack för idag!

i dag och just idag har vi varit förlovade sedan 1993, dvs 8 år. För den som undrar så visst gjorde vi det i Norge, hemma hos mina föräldrar (nu bor mamma i Götet) på Langhus, hitanför Oslo.
Ja, så var det dags att fira min dag i år igen. Har du någonsin varit på Karl Johan och sett det berömda BARNETÅGET, inte. Ja, då har du definitivt missat något. Det är en syn för vem som helst. Alla studenter från närområdet, alla skolbarn (i en viss ålder har glömt vilken), musikkårerna och folket. Vad är syttende mai utan alla dessa paraderande människor?! Det är häftigt det. Ja, norska är jag och faktiskt också stolt över det trots att jag bor i Sverige.
Här kommer lite fler länkar så ni kan kolla själv: Virtual sightseeing Karl-Johan gatan nu
Idag är Tessan där som representant för familjen (inte egentligen men man kan låtsas lite) eftersom hon och hennes bästa vän skall fira dagen. Hon kommer åter på måndag så då får hon väl delge mig the happenings..
Karl-Axel var med ett år, ja även barnen då och Anneli blev så fascinerad angående detta med studenterna för så ville hon också ha det. Studenterna har bilar (skåpvarianter olika bilmärken) som går i arv årskull till årskull. Dessa bilar är också enbart kördugliga under en intensiv vår period för att sedan gå i ide och vänta på nästa årskull. Om det kan jag skriva en annan gång, måste nämligen iväg till jobbet.

Har funderat lite på vad jag ska berätta. Mina tankar? Det är nästan så att det inte går för dom far omkring för mycket. Kan ju tycka lite om nå´t jag sett eller läst istället. Hon, Kullenberg, tyckte i gårdagens tidning inte att han, Bernadotte, skulle få tillbaka sin prinstitel bara för att det bl.a. vore ett hån mot prins Bertil. Det tycker jag är svammel. Vår nuvarande kung gifte sig ju med en ofrälse.
undrar jag över de religiösa. Jag tror inte på gud eller att det finns någon egentlig mening med att vi lever. Vi lever å dör, så är det med det. Att vi lever, beror på någon kemisk/biologisk reaktion någonstans någongång, tror jag. De religiösa säger sig gärna vilja diskutera förutsättningslöst åck det är möjligt men jag har ännu inte träffat någon som vill/kan.
Nu ska jag koka tevatten å gå å lägga mej. Ska åtminstone läsa ett kapitel till i boken.

precis som det är varje månad vid nästan samma tid för företaget JOWES. På jobbfronten är det ganska skönt, aningen lite kanske men inte så man behöver svälta heller. Det där med företagandet är inte en dans på rosor utan ett väldigt hårt arbete, speciellt då om man ”kör” vitt som det så fint kallas. ”Kört” vitt har vi gjort i vartenda ett av våra snart 8 år så ”feta” i pluskan kan man inte kalla det för precis. Fast den dagen man blir gammal så vet man att man åtminstone gjort sig förtjänt av vartenda öre.
Tänkte på en sak som berör många fler än vad man kan tro, ämnet kvinnomisshandel. Se denna länk så förstår ni kanske vad jag menar fast man pratar inte om det och det är ju lite lustigt. Man skäms och man låtsas inte se det för då finns det inte, kan det vara så illa med oss människor så att det är så här det är. Kvinnomisshandel lär jag återkomma till fler gånger, det finns otroligt många (tragiskt nog) bra sajter med bra information om ämnet men det tar jag en annan dag. Har vänner som vet och själv vet jag och tillsammans så vet vi alldeles för mycket om ämnet för att det skall vara bra.
Att ha upplevt misshandel ger en skador, i många fall skador som aldrig läker utan blir ett evigt kämpande resten av livet. Den dagen man träffar en eventuell blivande livspartner så krävs det oerhört mycket av förmågan TOLERANS och FÖRSTÅELSE för att vi som varit utsatta är så fulla av att överleva. Svårt att förstå för den som inte har en aning men för oss berörda så vet vi precis vad det handlar om.
Ämnet är tungt och blir inte kort så det återkommer jag till och antagligen även på annan plats.
God natt for idag och sov gott.

det gjorde jag. Har grejat lite el på förmiddagen. Behöver en transformator på 12 volt åck 5 A! Hittar jag ingen får det bli något special.

Gökarna Jonsson har suttit ute på baksidan, Mannfred instängd eftersom man aldrig kan veta med honom och Henning lös och ledig som vanligt. Fast Henning tröttnade efter ett tag och kom intraskande precis som han brukar göra när det blir tråkigt ute.
Idag har vi inga måsten, eller rättare sagt egentligen ganska många men de brukar bli borden som blir kansken. Karl-Axel är flitig som sjutton med eldragningen av belysningen i de nya garderoberna så nu blir det ljust också.
Tanken är att balkongen skall bli vårstädad också och då kanske det blir grillning ute. Vi får se, lovar inget bestämt alltså.
Jo, det där som alla pratar om idag, dvs Eurovision song contest, har jag helt missat att se på men ljudet var iaf på och inte var det någon som jag speciellt fastnade på iaf.
Nu skall flitens lampa lysa och det får bli allt för idag.

Kan det bli så här när det har gått fler år? Ja, den som lever får se. Många år kanske vi inte kan få fira ihop eftersom en del år redan smitit men ett antal bra år till lär vi väl få ha. Det var allt för idag. Dagen är trots allt vår egen.

och allt känns alltid betydligt enklare då. För mig är en solig dag alltid en upphöjande faktor. Snart kan man använda shorts utan att frysa ihjäl och kanske en enstaka kjol då och då, skinnjackan åker in i förrådet och en tunn och lättare jacka tas fram.
Idag skall vi med Tessan så vi får veta vad som händer och fötter för henne. Skall bli intressant att höra vad som är tänkt egentligen. Lägenheten Tessan får blir här i området så det blir inte så långt borta. Det finns en riktig plan för henne denna gång och det känns faktiskt underbart, det tog bara dryga 4 år (6 trodde jag men det var fel). Det tragiska är att hon mår sämre idag än någonsin tidigare men nu får hon hjälp. Vi finns ju där och stöttar och kommer alltid att finnas men ibland är man trött och ganska utsliten på att aldrig göra rätt, aldrig duga och oftast vara rätt så värdelös… Vet ju att det inte är så men visst är det tungt emellanåt.
I morgon är det Karl-Axels och min bröllopsdag, 7 år är inte så många år men de har varit oerhört lärorika. Många vändor, mycket att lära om sig med, mycket annat som är mer än andra som inte har del av den bakgrunden jag har. Då syftar jag på ett antal år av både fysisk och psykisk misshandel. Jag har dock haft tur där och speciellt när jag vet hur en del kvinnor har det idag, en del på flykt, en del har fått byta ut sina liv till ett annat osv.
Karl-Axel hade det inte lätt när han fastnade för mig, det krävdes enormt stort tålamod, toleranser och mest lugn. Det är inte lätt att påbörja en relation med en skadad person och man är skadad av en sådan bakgrund. Det tar lång tid att landa i det lugn och harmoni som vi har idag. Inte behövs det många ord idag för att vi båda skall både veta och förstå och mest av allt ta hänsyn till.
Detta trodde jag inte på, då för 10 år sedan när vi träffades. Den där gamla mannen (5 år yngre än min mamma) och jag skulle aldrig bli ett par för då kunde männen dra åt längsta h-e. Det fanns ingen som skulle få mig in i en relation igen fast han var så go och envis på sitt lilla försynta sätt. Han lånade hela tiden min rullbandspelare, gång, på gång, på gång men han tog den aldrig med sig. Det måste vara det som är utnötningsfasen (om den finns), han rev ner mina murar på ett fint sätt. Olika är vi och inte lite heller men tillsammans har vi det bra (en del har ju åsikter om det, speciellt 1 f.d s.k vän) men de vet ingenting om vår verklighet.
Slut för idag, tack för idag. Återkommer en annan dag, kanske redan i morgon.