Solen sken i Götlaborg :)#blogg100

Det var full fart från morgon till kväll. Ellen 6år, brorsan tjej, sov över hos mamma. Kul att hon vill vara med oss och KA är bästa hårflätare.

Vi for iväg till Klädkällan för att byta upp en storlek till blivande 1.åringen Hugo med mamma, Ellen och KA. Vi hittade rätt storlek och sedan lite annat till Ellen och till KA samt ett bra bord att ha på balkongen så det bidde lite dyrt 🙂 Får se hur det går att få hem alltet men hoppas bra.

Efter Klädkällan blev det en sväng till Hugo, Viggo och deras föräldrar, Andreas och Hanna (syrrans äldsta son med sambo). Det var mysigt att se deras nya hus och sitta och prata en stund. Minstingen, blivande ettåringen Hugo, låg bara och sov men vaknade när det var dags för oss att bege oss.

Bjarne mötte upp hemma hos mamma och vi lagade mat, rättare sagt mamma gjorde hennes kycklingklubbe special 😉 Alla åt sig proppmätta och sedan skulle vi skypa med Yaro i Ghana men vi lyckades inte få kontakt och det var synd.

En intensiv dag till ända

#blogg100 inlägg 91 av 100

Roliga och livskraftiga möten #blogg100

Var ut med vänner och åt en god bit mat och pratade om allt och inget i går. Det är skoj att ses med jämna mellanrum och vi har alla jobbat tillsammans.

Vi var på The Public, ett relativt nytt ställe i Sundbyberg. Det var jättecharmigt ställe och maten var god men sällskapet var bäst.  Det ligger i gamla Signalfabriken som gjorts om med butiker, restauranger och tom gym. Väldigt välkomnade ställe med charmig inredning och trevlig personal.

#blogg100 inlägg 6 av 100

Vaknade i Ghana

för ett år sedan. Min 36 år gamla dröm hade äntligen slagit in och slitit för det hade både KA och jag gjort. I går för ett år sedan började vi den resan.

Hade planer på att skriva om den magiska resan och göra en resesammanfattning när vi kom hem men det hände så många saker då, moster blev dödad, jag blev väldigt sjuk och annat som blev gjorde att det inte blev någon. Denna sommar blir det en sådan efter att vi kommer hem från Göteborg.

Jag förundras över att resan faktiskt blev av, att vi fick ihop alla pengarna efter alla år av undantag, att vi mötte dom människorna vi mötte och att minnena fick bekräftelser. Dom mäktigaste mötena var ändå att få träffa Yaro med familj igen och besöket i Larteh.

 

Wow – 34 år sedan sist vi sågs. Afrikabesök!

Så äntligen, efter 34 år får jag träffa en av mina bästa vänner från min uppväxt i Ghana, Arnulf Duodu. Han var då tillsammans med min bästa vän, Teresa Bredero som är orsaken till att Tessan heter Therese. En bild från hur vi båda ser ut idag, tillsammans hemma hos Tessan, Tomas och Julia. Det finns mer att läsa om hans besök hos mig här

Kortet togs på söndag den 25 september när jag skulle köra Arnulf till Arlanda, helgen sa bara försvinn så försvann den.