Denna dag var rätt

så annorlunda egentligen men inte med tanke på allt spännande som faktiskt inträffat under de senaste veckorna.
Vi mötte en speciell Mummi och hämtade cyklar på Silja terminalen. De gick faktiskt in 3 cyklar av 4 i vår lilla Skoda Felicia kombi plus att vi var 2 livs levande människor i bilen, Mummi tog den sista cykeln i hennes bil. Bilen styrdes sedan mot Örbyhus, den tidigare okända lilla orten utanför Uppsala.
Jag beundrar verkligen Tiina för hur hon håller ihop efter allt detta som skett i hennes liv de senaste 14 månaderna.
På returen från Tiina gjorde vi några småstopp i Uppsala på diverse ”fyndställen”, köpte färg, tapeter, spackel och annat. Diverse nödvändigt köpte jag också enligt min gode man då, han skrattade och undrade vad jag skulle med kryddpeppar påsen till! Länge sedan det blev mat lagad här….Han undrade alltså kort och koncist om jag tänkte laga middag, var han nu fick den tanken ifrån. Han skratt är så gött så man blir alltid glad av det. Skämt åsido, sällan blir det mat lagad här pga av vår lilla och värdefulla fritid. Finns det tid så blir det mat lagad men tryter tiden så blir det enkel och bra färdigmat, wok finns det ju gott om nu för tiden och överallt.
Dagens middag blev wok för mig och pizza slice för Karl-Axel från B & W i Uppsala, vilken trevlig affär det är.
Nu tänker jag faktiskt göra något annat.

Karl-axel har varit jätteflitig

idag och rivit ner väggarna i de två sovrum som vi skall slå ihop till ett sovrum. Vårat nuvarande sovrum skall bli del av vardagsrummet så slutresultatet kommer att bli en väldigt stor 2 rummare, 98 m2 Häftigt blir det iaf när det nu blir färdigt, jobben ligger nämligen på lur så det kanske inte blir så mycket fritid nu heller. Påsken har ju ett antal lediga dagar och då får vi spackla, slipa, tvätta, måla och slutligen tapetsera, håll tummarna att allt/det mesta iaf hinner bli färdigt, vill gärna flytta in dit.
Idag kommer det 2 storbesök fast inte till oss utan till en annan underbar god vän. Vi skall lotsa de båda (som kommer från helt olika ställen). Det blir lite spännande att se hur den ena fröken känner det efteråt, hon har nämligen inte träffat två av personerna IRL, som kommer att närvara.
Återkommer senare.
Nu är det senare och besökarna har åkt hem, varsin uppfart på motorvägen och sedan hemåt med full fart.
Underbart var det och tufft gjort, eloger till båda tjejerna. Vi är ett gäng vänner som har mycket och tät kontakt via nätet, telefonen och några av oss har setts. Just nu planerar vi en IRL träff med oss allihopa, hoppas bara att alla kan få ihop detta. Kvällen blir tidig med tanke på att vi måste ställa väckarklockan i morgon.
Min goda vän med familj måste jag tacka så hemskt mycket för maten, det var så gott och efterrätten också.
Resten av månaden finns i annan variant så den lägger jag in vartefter

Expressen hade en telefonintervju

med Tiina och det blev detta även en ganska stort uppslag i Expressen blev det med hela familjen samlad. En annan sak, glöm inte att titta på TV3 i morgon eller på lördag klockan 19:00. Då kommer det ett inslag med familjen och framförallt viktiga åsikter från Tiina.
Nu tycker Henning faktiskt att vi måste åka hem, han är så trött stackarn.

Kan knappt hålla mig

tills klockan 11:00 då vi skall åka, blommorna är ordnade men fotbollen och nallarna som var min tanke sprack en del, hinner inte helt enkelt. Videokameran och blommorna skall hämtas och sedan bär det iväg. En välkomst skylt är gjord till familjen, det innehåller ett underbart kort som Tiina kokat ihop av barnen och foton av barnen. Det har också skickats till finska media. Tv 4, UNT och 3 finska tidningar kommer.

Underbart att få träffa Tiina, ”Mummi”, Melanie, Kristian och Hannah. Tyvärr blev vi tvungna att återvända hit och slutföra en del jobb men så är livet, lyckokänsla var det att åter få träffa Tiina och hennes barn. Slut för idag, huvudet är för fullt just nu. Tidningarna var snabba fast en del var segare än andra, här kommer två länkar till Arbetarbladet på hela händelsen. Morgonartikeln och kvällsartikeln Jobbet går på som vanligt fast mycket annat är det just nu.

Helgen var vilsam och skön,

städningen blev aldrig riktigt färdig (vi gör en storstädning) men det gör inget. Besök hade vi också och det var roligt, man blir pigg och alert av små barn. Tack för besöket,.
Och så det då detta med väntans tider, de är över.
Snart kommer det att stå i tidningarna och då vet alla redan allt så nu kan jag glädja de som är intresserade av det. I morgon landar Tiina med de 3 barnen som hon inte sett på över 1 helt år. Planet landar klockan 12:05. Jag undrar hur många av media personerna som kommer, förhoppningsvis kommer många för nu måste det ut vad som faktiskt skett och framförallt inte skett från svenskt håll. Varför får man inte stöd i Sverige när det gäller bortrövade barn? Får se om vi kan länka till något i morgon. Jag ser med spänning fram emot att träffa Tiina och barnen. Jag längtar så jobbet blir lidande av allt och Karl-Axel önskar enbart en faktura från mig… Så det kan bli men det känns faktiskt som att jag också fött barn, euforin är enorm.
Vi är också några som väntat lika mycket. Nedräkningen är påbörjad. Planet landar om ca 18 timmar.

Idag är huvudet slut,

trött och inte alls där fast en del tycker kanske att det är mitt allmänna tillstånd fast det stämmer ju inte riktigt..
Veckan har varit intensiv och värre blir det nästa vecka fast på ett helt annat plan. Hoppas jag kan skriva ut det mest underbara som skett under denna veckan, vi får se vad vännen säger. Hon kommer hem på tisdag.
Tack för denna arbetsvecka, det blir nog ingen uppdatering alls under helgen för vi skall vara flitiga hemma (har vi åtminstone tänkt vara)

Pga allt som skedde

under natten missade jag den stora Grattis på födelsedagen KRAMEN till min underbara man, puss på dig älskling. Karl-Axel fyller faktiskt 53 år idag och tårta blir det inte heller ikväll för då är inte jag hemma utan på resande fot. Kanske kan vi på den resan träffa en annan vän som ingen av oss träffat ännu, spännande.
Dagen har ju redan börjat så underbart det kan fast en annan vän har andra sorger som vi skall hjälpas åt med.
Dagen blir rätt så intensiv och snart skall jag dra iväg.

Dagen började annorlunda

efter en natt utan Tessan hemma, hennes ihop plockning gick bra. Hon flyttar inte så långt, bara huset mitt emot så vi kan vinka till varandra (fast det gör vi nog inte på ett tag, men senare). Det är bra för Tessan eftersom hon måste göra sådant det är enklare att inte göra här hemma.
Nu väntar jag bara på vad som skall ske under dagen för min vän, håller tummarna och väntar tillsammans är just nu det enda man kan göra. Spänningen är olidlig faktiskt och dygnet blir oerhört långt.
Jobbet här går vidare med full fart. Jag har fått väldiga problem med min högra arm och axel så jag får se vad som blir av det. Muskelinflammation säger en av mina kloka vänner och skäller försiktigt på mig för att jag inte gör något åt det men hon är inte så snabb på det där med läkare heller….
Dagen lider mot sitt slut och inga nyheter än så länge så man får väl åka hem och vänta där istället när klockan är dryga 22:00 på kvällen.
(skriver som idag fast det är imorgon)
Samtalet som vi alla väntat på kom klockan 23:05 svensk tid. Äntligen tjejen så händer det, barnen är omhändertagna och hemresan kan påbörjas. Hon har fått prata med barnen utom yngsta barnet som var alldeles för ”plyg”. Glädje och rusiga känslor är väl allt man kan säga, om ämnet återkommer jag när hon är hemma igen. UNDERBART. Mellanbarnet uttryckte samtalet med sin kära mor så här, ”Nu, mamma, nu får vi komma hem”, gråter en skvätt för de orden.

Nu har det gått

(En viktig sak om veckans dagbok, den lägger jag inte ut förrän nu, 010322)
ett par veckor sedan sist men det har hänt väldigt mycket under dessa veckor som har gjort att lusten att skriva inte har funnits där och inte heller tiden. Det har varit tufft för Xxxxxxx och väldigt tufft för oss föräldrar. Någon gång skall jag sätta mig ner och skriva om hur det är att ha ett barn som inte mår bra och vilka konsekvenser det för med sig för den engagerande omgivningen.
Xxxxxxx flyttar iaf idag och det blir antagligen oerhört bra för henne på sikt, boendet är enbart ett provisorium men en riktig bostad är på g. Nu skall hon tydligen få all den hjälpen hon inte fick för dryga 4 år sedan, bättre sent än aldrig får man väl säga då. Det är bara att avvakta och hålla alla tummarna för henne.

Att hjälpa ett barn som inte mår bra fungerar inte när man inte får stödet man behöver som föräldrar för i grunden så är en förälders rätt just att få vara förälder inte slagpåse, inte konflikthärd (som det blir när man ifrågasätter märkliga saker, får hoppa in och rädda situationer som är på väg att spåra ur, får ta konsekvenserna för barnens märkliga prioriteringar osv). Jag vill ha rätten att få vara MAMMA och kanske kan få vara det nu om inte alla ord bara var just tomma ord.

En god vän till mig går just nu bara och väntar på en upplösning av 14 dramatiska och smärtsamma månader. Vi är några vänner och just nu finns vi tillhands och väntar andaktigt tillsammans med henne. Allt som går att hålla, håller vi så att det skall gå fort för så mycket längre orkar hon inte vänta. Det skulle ske idag eller i morgon, det där stora. Ni som läser detta får också hålla det ni kan hålla så tar vi djupa andetag tillsammans.