Jobb, jobb, jobb – jippi!

Kul med jobb och massor av ställen att busa på. Vi skall inte jobba så länge men iaf. Päronen skall packa paket och skriva in massa saker på datorn och kanske kommer det kille dit som jag gillar (han heter Björn och är snäll).
Henke fick vara ute lite mer i går så han börjar bli bättre och har använt hans högra ben mycket mer nu så det är bra iaf och päronen blir så lyckliga och det är bra.
Nu skall vi iväg så ni får ha det bra tills en annan gång.
Mannfred ”terrorist”, ”gök” Jonsson är dagens författare.

Päronen (vi också såklart)

önskar alla god fortsättning på julen och glöm inte bort giftiga saker som vi gökar kan tugga på. Det var en bra dag i går och god mat fick vi fast Mannfred gillade mest julmust och skinkan men jag gillade janson mest. Jag fick bara vara med en liten stund för mitt ben orkar inte och jag behöver få sova mycket och julklappen får jag inte förrän jag orkar öppna själv (de har skvallrat och det är ett helt paket med tandborstar och det älskar jag).
Jag blir bättre och bättre men det tar lång tid och jag orkar inte mycket ännu men varje dag säger päronen att jag ser piggare och busigare ut. Mannfred får det ju rätt så bra när jag är kovalescent, all uppmärksamhet fast han har fått burarrest några gånger iaf.
Nu skall jag sova så jag säger godnatt, Mannfred är uppe ett tag till för han är pigg.
Näbbar från mig till alla fina tjejor därute i cyberspace.

Först måste jag

få klaga för mamma glömde att skicka upp mina hälsningar så nu kommer alla på en gång.
Idag skriver vi tillsammans och vi vill hälsa till alla gökar en riktigt God Jul och ni måste vara snälla mot varandra och inte äta gifitga blommmor.
Måste bara berätta att Mannfred är expert på att blåsa bort alla tomma knäckformarna. Det har han gjort flera gånger redan.
Massor av näbbar till alla gökar och gökarnas päron önskar bröderna bus, Henning och Mannfred.

Dagens sedesamma berättelse:

En man flyttade till ett hus i skogen med sin hustru. En dag gjorde hustrun upp eld i spisen för att koka gröt. Efter bara ett litet tag började det ryka in så förskräckligt så hustrun bad sin man om hjälp. Han gick ut för att titta till skorstenen och vad fick han se? Jo, kråkorna hade byggt bo i skorstenen så röken inte kunde komma ut. Han visade kråkorna var annanstans de kunde bygga bo och rensade sedan skorstenen.
När åren gått och barnen blivit många bestämde sej mannen för att bygga ett större hus. En dag, i det nya huset, skulle hustrun koka gröt igen och gjorde därför åter upp eld i spisen. Återigen började det ryka in, den här gången så förskräckligt att det inte gick att se något i huset och hustrun bad sin man om hjälp.
Mannen tog sitt hagelgevär och svärjande över kråkorna som byggt bo i skorstenen gick han ut för att jaga iväg dem. Döm om hans förvåning när han kom ut och inte såg några kråkor. Inte heller såg han någon skorsten, han hade helt enkelt glömt att mura en. Inte undra på att det rök in!
Sensmoral: Skyll inte på kråkorna när spisen ryker in.

Måste bara berätta

att jag mår jättebra idag. Både mamma och pappa blev överlyckliga över mitt glada jag. De for iväg så vi fick vara ensamma nästan hela dagen fast det var bra för då fick jag sova i vårat varma sovrum. Päronen säger iaf att jag har fått tillbaka glimten i ögat.
Idag stal jag tom en liten promenad för jag letade efter chips, jag älskar chips och ostbågar. Mamma lyfte mig försiktigt tillbaks till buren men jag fick iaf mina chips.
Saknar lite att sitta på skärmen (datorns) för det är varmt och skönt där men päronen säger att jag får vänta tills benet är starkare. Nu skall jag sova för natten, vi hörs senare.
Vid knapparna, Henning på väg tillbaks

Hej, länge sedan sist!

Ett lite livstecken från mig, Henning. Jag mår inte bra men det är skönt att få vara hemma igen. Jag orkar inte mycket och mitt högra ben är lite konstigt fast lite kan jag stå på det. Jag är trött och lite vinglig men jag får sova mycket och ha det lugnt och skönt. Mamma skrev att det var mitt vänstra ben men det är mitt högra. Doktorn sa att jag kommer att bli helt bra men det kommer att ta tid. Jag får inte leka heller men det gör inget för jag orkar iaf inte.
Näbbissar från mig till alla, Henning som snart är frisk.

Mycket har hänt

och Henke är hemma igen. Han är trött, har ett svullet ben och skall vila mycket. Henning fick antagligen en chock kombinerat med hjärnskakning. Jag blev iaf glad när han kom hem igår, jag var med när vi hämtade honom från djursjukhuset. Det är nästan fuskigt för han har fått en ny sittpinne, halm och en massa godsaker som jag faktiskt också gillar.
Tack för alla beundrarmail och fina kort. Snygga brudar det finns överallt.
Nu måste vi skynda oss så ni alla får ha en jättebra dag önskar bröderna Bus.
Näbbissar från mig till dig, vid pennan Mannfred ”bin Laden” Jonsson

En bit

kom vi igår men inte så långt som hade behövts. Förnyade och fördubblade krafter (som inte finns) får oss att gå vidare. Nå´t ställa iordning Jowes kommer det dock inte att bli dag.