Det är inte bra

att skriva så sällan som jag gör. Tappar greppet, som.
Tappar ibland greppet om mej själv åxå, och om egna tillvaron.
År 2001 var ganska tufft. Det har hänt mycket och det som hände tog energi.
Jag har varit för trött och för splittrad för att ta tag i mej själv. Det har känts som att det är så mycket jag ska hinna göra och att jag sliter och sliter men får ingenting gjort.
Näe, nu ska jag inte grina nå´mer. Fast de´fö´ståss, en sak till, Uknm har haft en massa besökare och en del som säger sig vilja vara, men det händer inte så mycket. Kanske tror man att Uknm är en universallösning? Skam till säganes har jag inte haft tålamod och ork nog att driva Uknm tillräckligt ”hårt” för att den ska komma igång riktigt ordentligt. Lovar att ägna mer energi däråt,… framöver.

Ja så kom vi då iväg

till Sollentuna mässan och mysigt var det. Henning fick vila hemma, han klarar inte särskilt mycket ännu och vi vill skynda långsamt, men Mannfred var med och det var roligt. Äntligen blev vi medlemmar i SBF, Stockholms Fågelförening. Vilka underbara djur där var. Usch och fy alltså, en annan borde aldrig gå dit där det finns massor av djur. Kattungar, hemlösa katter, minigrisar, papegojor i alla möjliga former och färger, hundar osv. Bodils minicirkus missade vi vid upträdandet men vi var där med alla djuren och där fanns en kakadua som lekte med en katts svans. Mannfred var jätteduktig trots att han blev aningen less på slutet innan vi for hem. När vi sedan kom hem blev Henning glad men han ville gå och lägga sig rätt snart så nu sover herrarna gök sin skönhetssömn.
Jag undrar på vad jag egentligen kan skriva om saker och ting som är och om det kommer att användas mot mig eller annan medlem. Jag menar då inte dessa tankenoteringar utan de andra, om ätstörningar, misshandel mm. Det finns så mycket jag vill sätta på pränt men som kanske blir för utelämnande fast jag vet inte. Vi har ju tillgång till lösenordsskyddade sidor så kanske får vissa saker hamna där. Det finns så många saker som kanske kan stödja eller bara ge tips till någon annan i många olika situationer. Att leva som förälder till ett barn med ätstörningar tex, vilket dj-a liv och kamp och den är inte slut än bara för att jag inte skrivit om den på länge. Den kampen har tagit sig olika former under årens lopp och vad den är inne i nu vete sjutton. Vi står och tittar på fast vi är absolut inte passiva utan slåss för rätten till hjälp och rätten till ett bra liv trots att ingen annan verkar göra det.
Relationer överlag är ett ämne som berör mig eftersom jag är en sådan som engagerar osv. Många gånger blir engagemang helt fel fast det vet man ju inte förrän efteråt. Vad innebär vänskap, vad innebär att vara ärlig osv. Ja, funderingarna är många och en annan har erfarenhet kring de sakerna men… blir man klokare av det och ändrar man sitt varande? Ja, i viss mån men man är ju sig själv ändå så att sluta by sig, att sluta vara den man är går ju inte. Du förfinas med åren och blir lite smidigare men annorlunda, det är nog en omöjlighet *ler*.
En liten kuriosa sak som inte är så mycket att bry sig om men ändå (föddes nyfiken). En del besökare går igenom många sidor på Gökboet men få eller inga skriver en rad. Det är alltid roligt med en liten hälsning eller åsikt. Vill man inte skriva i gästboken så går det alltid med mail. Ha det bra tills nästa tanke.
Stå för den du är och tyck om den personen, det andra vill ha får de skapa själva!

Åsså vart det helg igen.

Det är bara helger ju, hela tiden. Fast päronen säger att det inte blir korta veckor på länge igen och det är bra. Igår och idag var det två tjejor och så Björn. Ylva var där med hennes syster Elisabeth och det var kul för det är spännande med nya och tjejor är så fiina. De hade lunch med sig också och det är alltid gott. Tänk på alla de som jobbar här, de får alltid dela med sig av sin mat.
Henning får inte vara överallt utan han måste sitta inne i kontoret så inget händer. Han sitter mest på mammas dator så får han massor med gos. I morgon får Henning inte heller följa med för han måste vila. vi skall åka till Husdjursmässan i Sollentuna och det blir så mycket folk och massor av ljud och sånt. Men jag får hänka och det skall bli spännande faktiskt. Fast jag måste ha selen hela tiden och det är inte så kul, jag blir lite sur ibland med den på.
Nu skall vi sova så godnatt alla snälla mänskor. Vid tangenterna Mannfred – den evige clownen.

Senare i går blev det inte

men senare är det väl nu också *ler*. Mannens feber försvann, mysko. På tal om min man, han är bara för mycket… Vårt städskåp i köket innehåller en hel del grejor. Jag skulle hämta en diskhaler (min asthmamedicin) och öppnar båda skåpdörrarna och det skulle jag inte ha gjort. Karl-Axel har verkligen staplat det ena efter det andra på varandra så först kom det säkringar, sedan en burk med spik och sedan blev det så att jag fick hålla emot vad det nu var och han fick stänga fort som attan. Visst kan jag säga att jag inget gjort i det skåpet på evigheter men jag har heller inte stuvat de. Karusell eller centrifug är rätt så signifikant beskrivning på Kallemannen. Han är en underbar man men ”virrigare” (med glimten i ögat) får man nog leta efter. Nästan varje dag så letar han efter sin försvunna pipa som bara han lagt någonstans, ibland är det hans bilnycklar som fått fötter eller annat i den klassen. Karl-Axel brukar iof skylla på Henning och det är då en nödlösning.
Ja, vad säger man? Här sitter jag och skrattar åt en datorskärm. På tal om datorskärmar och skratt så minns jag vid ett par tillfällen förra hösten. Vi hade ingen dator hemma då men till slut tog vi hem en eftersom jobbet blev lidande en aning när jag var med på en mailinglista för misshandlade kvinnor. Jag svarade på mail och skrev och hann inte med jobbet.
Iaf så skulle vi chatta och vi hade ännu ingenstans att ställa varken datorn eller skärmen så vad gör jag? Jo, jag sitter i hallen med tangentbordet i knäet, datorn på hallbänken och skärmen på en annan stol. För det första så gick det inte att gå i hallen och för det andra så fick jag inte ihop varken uppkoppling eller dator. Samtidigt satt en vän och chattade med de andra och mig via hennes telefon. Skrattade vi åt skärmen eller vad? Jag och flera med mig hade så ont i magen av allt skrattande och några for ner på golvet och jag skrev bara fel med mitt tangentbord i knäet.
Hade andra sett detta så hade vi nog alla hamna på låst avdelning. Några av tjejerna hade sambo eller äkta hälfter hemma och de hade bara skakat på huvudet.
Minnen är härliga ibland, kul att komma ihåg sådana saker faktiskt.
En underbar artikel i dagens Aftonblad Plinka lilla höna kär som spelas av hönan Hulda. Husdjursmässan i Sollentuna och dit hoppas jag att vi tar oss i morgon. En annan är djurfantast och jag kan inte låta bli. En gång trodde alla i familjen att jag skulle bli veterinär för jag pysslade om allt som gick att hitta i djurväg men pga av lathet så blev det inte det. En annan sak är att jag aldrig skulle kunna arbeta som veterinär för vi skull inte ha någonstans att bo då. Jag skulle aldrig kunna avliva ett icke allvarligt sjukt djur och då skulle de få följa med hem.
Denna artikel hittade jag genom enkortare notis i Aftonbladet nu ikväll. Skyddstillsyn, hur i h-e kan det få bli en sådan dom och särskilt när mannen misshandlat kvinnan tidigare. Näe nu går jag och lägger mig för det jag ville skriva försvann. Godnatt!

Fel, fel så fel hade jag,

inte i tanken men antagandena om artiklar, dvs medias bevis på misshandel. Fann många i går och denna var bara en av flera. Skönt med grannar som lyckades göra en skillnad för det är många gånger det som behövs.
Får återkomma senare nu måste vi iväg, sena som alltid. Karl-Axel har feber och en annan har fått något konstigt så vi får se vad som sägs senare.
Ha en bra dag tills senare alltså!

Idag skall vi till jobbet, jippiiii.

Det är kuligare där än hemma. Faktiskt väldigt mycket så. Fast Henke får inte vara överallt eftersom han blir så ”knäpp” då.
Idag skall vi packa paket och Björn kommer att vara där, det är dumt att inte Ylva kommer men hon skall köpa en massa saker. Kanske kommer Ylva i morgon.
Nu måste vi gå annars för pappa spader så jag får låna mammas händer en anna dag.
Näbbar från mig till dig, Mannfred den evige hoppjerkan.

Vi fick inte vara uppe

när det blev nytt år. Det gjorde inget för det var inte roligt med allt som lät. Mannfred brydde sig inte mycket men jag tyckte det var läskigt faktiskt. Jag fick en sen julklapp på nyårsafton, ett helt paket tandborstar, Mannfred fick också ett paket med två papegojpinnar med en massa goda frön på. Mitt paket var bättre. Päronen skrattade lite åt mig när jag öppnade mitt paket och inte fick jag hjälp heller. 4 tandborstar fanns det däri, så roligt. En tandborste är ff hel men det är bara för den hade gömt sig i halmen. Tusen tack Ylva och Björn, vi blev jätteglada.
Vi har fått två fina gökbilder igen så de skall läggas ut bland gökpolarna men som vanligt hinner inte våra päron allt (det gör de aldrig, ju!)
Nu skall vi äta frukost så jag hinner inte mera. Hoppas erat nya år börjat lika bra som vårat.
Vid knapparna – Henning ”gök” Jonsson

Ett nytt år med nya möjligheter.

Visst är jag filiosofisk! Näe, kanske är det inte min bästa egenskap men ett försök går väl alltid bra. Året har börjat bra, snön yr utanför och graderna ligger enbart på -10. Känns skönt att slippa måsta gå ut för skönt är det inte ute.
Året avslutade vi i vaket tillstånd 🙂 med en god hemlagad middag och (hör och häpna) 1 glas vin var plus vatten. Smällarna kikade vi på från fönstret för ut iddes ingen av oss gå. Tänk för bara 10 år sedan så var det minnsan livsviktigt att ha smällare, vara ute när det blev nytt år osv. Man ändrar sig med åren även om man inte är pensionär riktigt ännu iaf. En sak som jag inte slutat med ännu är att försöka var först med att hinna säga Gott Nytt År, jag hann det i går också och då blev jag nöjd.
Dagen har gått i sakta mak (som vanligt) och inget särskilt har inträffat. Jag har fördrivit tiden med att kolla igenom nättidningarna efter nyårets efterräkningar om misshandel och skönt nog så fann jag knappt något. Detta brukar vara en av de värsta helgerna när det gäller misshandel av kvinnor och barn. Det är väl för tidigt att ropa hej för mycket har antagligen varken anmälts eller upptäckts ännu.

Det bara snöar

här fast solen skiner lite också. Vi har inte gjort något särskilt ännu men man skall ju vila på helgerna så det gör inget. Henke fick sin julklapp idag för nu trodde päronen att han skulle orka öppna det själv och det gjorde han. Taskiga tandbortsar, vem vill ha sånna? Näe, tacka vet jag hår, kläder och annat man kan klänga i.
En sak som är knäpp, varje morgon när päronen hämtar oss så sätter de mig alltid på diskbänken. När jag har bajsat får jag flyga vart jag vill, undra om det är för att det är morgonbajs.
Päronen håller på med ”kom” och ”nej” nästan hela dagarna nu fast jag visslar mycket hellre än pratar. Jag älskar att vissla fast idag tyckte mamma jag skulle vara lite tyst (hm, konstigt).
Nu skall vi äta lite för päronen äter, näbbissar från mig och ha det jättebra till en annan gång. Mannefredde – the one and only

Idag är det jobb

igen och det skall bli skoj fast jag får bara vara inne på kontorsdelen och det är lite trist 🙁 Men trist eller inte så är jag fri att röra mig precis som jag vill inne på kontoret och mammas dator är ett bra ställe att sitta på. Mitt ben är mycket bättre och jag har knatat omkring en del och lekt med hundgodis. Jag försökte tom flyga lite men då blev mamma orolig för jag krockade med en hylla fast det gick bra.
De rullade in både mig och buren till omklädningsrummet med släckt lampa för att jag skulle vila ordentligt, täcket fick jag ha över buren igen. Ganska skönt att få sova ett tag faktiskt utan miniterrorn, Mannfred. Ha, han fick sitta i hans lilla transportbur en stund istället. Skadeglädje är den enda sanna glädjen påstår päronen när de är på de humöret iaf.
Nu skall jag i säng så jag säger – hörs! en annan dag.
Henke, vid pennan och snart bra igen.