Datorn strular,

bredband strular, dygnet har för få timmar och helgen tar alltid slut för fort. Bredband strular verkligen för deras mailserver måste ha fått hicka. Ingen av våra bredbandsmail fungerar så har du skickat ett viktigt mail dit så skicka det till en gökboadress istället eller jobbet så får vi de i morgonbitti.
Jag måste bara börja bli åt pensionärshållet för sovmorgon vad är det? Det har inte blivit så illa ännu men man måste inte vakna kring 8 varenda helgdag, man borde kunna sova till 10 åtminstone någon gång. Det stör mig faktiskt massor och lär väl fortsätta göra det ett tag till.
Inget ovanligt har inträffat förutom at Kallemannen blev av med sin tandborste fast det är ju vanligt :-). Henning var snabb nog denna gång så nu är det dags att börja låsa in de igen *suck*, man får väl det man förtjänar.
Damtrasan väntar på mig fast jag gör vad jag kan för att låta bli men dammråttorna har byggt så fina bon att det inte är trivsamt längre. Ha en bra helg och var rädda om er.
Lev livet och ta vara på möjligheterna för någon gång skall saker gå din väg.

Nu har de äntligen

ordnat in Ludvig bland våra gökpolare. Tid och tid säger päronen men…
Frukost mmm, helger är ganska bra iaf. Idag lyckades jag ta pappas tandborste. De har glömt de efter att jag blev sjuk men nu lyckas jag vara lite snabb. Pappa tog en av mina julklappar istället och det är inte snällt för det är bara mina.
Inget särskilt har hänt mer än att de städar, de gör nästan alltid på helgerna. Jag tycker inte om när skurkäppar och sån´t kommer fram. jag gick till min egen pinne och satt i vardagsrummet och arbetade med min tanborste i stället.
Mannfred han har fått burarrest 4 gånger idag fast han bryr sig inte utan gör samma saker iallafall. Lite som mig då kanske. Vi är envisa, så är det bara.
Ni får skriva något i våran gästis, päronen tycker att det är kuligt iaf. Vid knapparna Henning the best gök!

Gissa vad

de gjorde mot oss igår. De stängde in oss i omklädningsrummet och släckte alla lampor för vi skulle visst sova middag. Vilka dumma päron. Vi ville inte alls sova någon middag fast vi somnade visst iaf.
Senare på kvällen så väckte de oss och sa att vi skulle träffa andra gökar med päron. Då var vi redan jättetrötta. Det var ganska spännande iaf och där fanns den där snälla tjejen/tanten från mässan och hon lånade mig igen! Hon längtar så efter sin egen terrorist. Det var en massa konstiga gökar där, många som skrattade så päronen skrattade de också. Alla vi gökar pratade så mycket så päronen hörde inte vad de andra päronen sa men det var faktiskt skoj.
Vi fick middag i bilen dit också, kött med bröd runt fast Henke han gillar de där potatispinnarna bättre.
Mannfred vid knapparna igen (jag var snabbast igen!)

Idag skall vi iväg till

ett medlemsmöte får fågelmänniskor. Det skall bli skoj. Vi träffar sällan andra så alla sådana möten blir jätteroliga (för det mesta) och prata goja är inga som helst problem för en annan. Gökarna måste ”sova” middag för de skall få följa med och de behöver sin sömn. Får se hur vi skall lyckas med den vilan, tänkte ställa in de i omklädningsrummet med lampan släckt. Dagen blir nog väldigt sen för mötet börjar 19:45 inne i stan.
Möte blev det men inte blev det särskilt mycket vila för herrarna gök. De tjoade och visslade men nickade säkert till mellan varven. Trötta var de iaf. Mat hann vi inte äta heller på hela dagen. Det blev en McDonalds på vägen in till stan. Henning älskar pommes frites och han åt flera. Det var roligt med alla olika gojor och olika färger. Visst blir det mycket gojprat men faktiskt också en hel del vettiga saker också. Henning började bli trött och less så vi for hemåt kring 21 tiden och det är inte helt fel att komma hem före 22.
På JOWES var det flit som vanligt 🙂 (ibland är det inte alls det) och tom herr Jonsson var riktigt nöjd med sin dag. Det känns rätt bra faktiskt att han börjar känna mer och mer glädje över de små tingen. Ta i går morse tex, då satte han på sig sin solhatt och tyckte han kunde gå så ute. Solhatt mitt i vintern, han är bara för söt. Fast han har en underbar mössa från Gränna som han älskar och det gör ju tyvärr också Mannfred som gärna biter i ena kantbandet så därför höll den gode mannen på och stajlade med mössor.
Min dator håller på att strular en aning så skriva går men inte alltid att skicka upp mina tankar. Nu har jag uppdaterat till IE6.0 så kernel32.dll bör inte sabotera mera. Det är inte bra med IE6 för en hel del sajter har inte uppdaterat sina script och det fungerar då inte alltid med navigeringen där *suck* så vi får se. Hittills har inget kraschat men man vet aldrig.
Ta en dag i taget men glöm inte bort framtiden som bara väntar på dig!

Januari är en ganska

kort månad med tanke på helgerna, den är också intensiv och det märks ganska mycket på media om man tittar till det som ligger utanför den direkta närheten. Det jag tänker på är Mona Sahlin som nu har gjort sig skyldig till oförlåtliga ting som är så hemskt att det är värre än mord mm. Stora feta rubriker, ren häxjakt osv. Kan inte annat än bli f-d. Visst är betalningsanmäkningar hemskt, oskattad bil och körförbud är hemskt. Böter och att stämplas i offentliga register borde räcka. Näe, genast krävs hon på sin avgång, genast är hon helt värdelös. Jag har svårt att förstå detta fenomen. Visst behöver hon en som sköter hennes ekonomi men som politiker har hon väl inte misskött sig oavsett om man är röd eller blå. (Jag får inte rösta för en annan är ju norska). Media jagar och media dömmer och skjuter i sank. Det finns angelägnare saker att jaga och att ifrågasätta men…
Kanske ointressanta iaktagelser men det stör mig att det är så här det går till. Varför finns det ingen rim och reson i det som sker. Ta han som brände ner bocken, 100,000:- i skadestånd och 1 månad i fängelse. De som misshandlar och nästan mördar sina sambor, fruar eller flickvänner kan hamna på sketna 3 månader i fängelse och allt från 10,000:- i böter om personen överhuvudtaget blir dömd. Absurditeter men det är väl så livet är – absurt alltså.
Bokslutet kommer närmare men det går sakta, allt måste bli rätt och oförklarliga ting bli förklarade för att jag skall begripa vad jag håller på med. Ett resultat är redan ganska klart och det är omsättningen, den var låg fast det visste vi men iaf. Skulle vi bli sjuka under året som kommer så blir det väldigt lite i sjukpenning. Vinsten styr nämligen vår inkomst och då spelar aldrig antal arbetade timmar någon som helst roll. Så är livet som företagare med handelsbolag.

Tiden rusar sin väg

och det känns som att man får hålla i klockan så den inte är så snabb. I praktiken fungerar inte det men väl i tanken fast det hjälper ju inte när det är i verkligheten jag behöver det. Bokslutet är knappt påbörjat (samma visa varje år vid denna tid) och det är många lösa ändor som måste sammanstråla i en enighet som heter + och – = samma summa. Att hitta felande 3 öre är ett rent h-e men att hitta 10,000:- är inga större problem rent generellt.
Debet och kredit, resultat och balans, periodiseringar och alla avskrivningar, nya regler osv – det är en djungel men den gillar jag. Visst kan ekonomi vara tråkigt men att begripa de där grekiska är faktisk ganska skoj trots allt. Det finns ju dryga 2 månader kvar innan deklarationerna skall vara klara (det är inte de förenklade varianterna) men konstigt nog brukar de 2 månaderna vara märkligt korta, varje år! All redovisning är mitt ansvar och ävenså alla kontakter med skattemyndigheten. På sätt och vis är det bra för vi har alltid full kontroll på hur läget är och vartåt det lutar även om lutningen inte är åt det hållet vi vill 🙂
Skall man ha pengar så skall man inte bli företagare, speciellt inte om alla inkomster blir till 100% redovisade men så är det och så vill vi ha det och visst syns det i plånboken, den dammar och ekar oftare än annat. Fritt valt och en sorts livsstil fast det vet man förrän en del år gått.
Händer det något på Tessan fronten? Ja, ett tillfälligt bostadsalternativ har getts men om det finns platser ännu och vad det innebär vet ingen ännu. Det går iaf framåt och det är väl ändå det viktigaste. Livet är inte lätt när man som förälder får titta på och då spelar det ingen roll att barnen är s.k vuxna åldersmässigt. Snart fyller fröken 22, hu! Åren går och en annan blir ju inte yngre precis men, men åren ger ju faktiskt en viss erfarenhet fast man gärna hade varit utan en hel del av dessa.
Livet är lite som en påse, lika innehållsrik som det du fyller den med! (ändrat för att passa det jag ville säga)

Hej, det är jag,

Mannfred. Henning skrev ju inte det jag berättade om mässan. Det var en jättegullig tant/tjej som lånade mig. Hon var jätteledsen för hennes terrorist hade gått bort men hon skulle visst snart få en ny. Hon var jättetrevlig och där fanns två terrorister på mässan fast de var lite större och satt i en stor bur. Jag undrade vad det var för något för Henke är den enda göken jag känner men sedan sa päronen att det var likadana som mig. Kanske kan jag få en fru någon gång tänkte jag och mamma sa likadant till pappa men han sa NEJ. Undrar varför, det kan väl vara kul med två terrorister, eller?
Päronen klagar på mig för de säger att jag börjat gnissla som torra vindrutetorkarblad som åker fram och tillbaka. Vad de menar med det vet inte jag men vissla är väl inte fel, eller?
Ni får ha det så skrivs vi en annan för nu är det sovtajm, de påstår att jag är sur!
Vid knapparna – Mannfred den eviga visslaren.

Då var helgen slut

och en arbetsvecka finns där för oss att ta tag i. Helgen var bra (just nu spelar de Pinks och Helena och jag på radion, kunde inte låta bli att le för gissa om Tessan, ca 3 år då, var kär i gossarna i sina rosa kavajer då). Nostalgi kan komma när man minst anar det. Jag har iaf börjat göra iordning en sida om de fyrbenta medlemmarna, våra kära katter. Jag blir aldrig nöjd riktigt. Vill inte att alla våra sidor skall se likadana ut, det kan bli någon skillnad i det hela. Karl-Axel har iof valt sina färger helt själv trots att de är lika mina. Har funderingar på någon sorts grå nyans till mitt eget men det blir inte ännu – när det blir vet ingen annan heller.
Ärligt så har vi inte varit ett dugg flitiga i helgen utan bara gjort det som lusten lett till. Kommer ihåg hur det var i början av Kallemannens och min relation, ”stackarn” han blev bortstädad och påjagad av mig hela tiden. Alla måsten och ännu fler måsten. Jag var inte lätt att ha med att göra i början och än lever han så något rätt måste det ha blivit av det hela.
Årets början känns iaf hoppingivande och jag är mer glad över saker och ting. Vi har bestämt en del saker kring JOWES och hur vi inte skall slita ihjäl oss. Något borde ha satt sig efter snart 9 år som företagare. Vi stressar iaf inte lika mycket men för lite jobb är stressande i sig. Nu skall jag göra annat så vi hörs eller syns senare.
Att så ett frö är enkelt, att skörda det är desto svårare.

Jag jobbar intensivt

med mej själv att inte känna mej stressad, framför allt att inte stressa pga jobben. Jag lyckas halvskapligt.
Bl a kör vi 26.000 kuverteringar/adresseringar, maskinerna måste gå klockrent. Det gjorde de inte på hela dagen igår, först frammåt kvällen kunde jag känna mej trygg. (Duktig igen). Idag får maskinerna visa vad de går för. (Och om jag lyckats).

Tja! I går fick

jag vara hemma själv hela dagen. De där andra for iväg på husdjursmässan men jag fick inte hänka, bara Mannfred. Jag skulle visst vila, vilket sätt de har alla. Det var faktiskt ganska skönt ändå att få vara helt själv och putsa mig och sova ordentligt. De hade ju inte behövt stänga min bur för då hade jag haft massor att syssla med. I vårat rum finns det massor att tugga sönder, det finns också något som heter trådrullar och de är jätteroliga fast mamma tycker inte det när jag har tagit de, konstigt faktiskt.
Frukost blev det, sån där riktig med kokt ägg och rostad macka. Det är så gott men jag gillar bara när det är löskokt och äter bara det som är gult. Mannfred han hoppar bara runt på frukostbordet och äter lite här och där och till slut får han nästan alltid burarrest.
Päronen låter mig ff inte springa runt som jag vill på jobbet och det är trist men visst trivs jag iaf. Sitter nästan alltid på mammas dataskärm och myser. Ha försökt ta en sån där fin rund sak med kletiga band på (de är så roliga att tugga på) men mamma säger hela tiden NEJ, Henning, NEJ!. Undrar varför?
Nu polare tänker jag gå och lägga mig så sov gott alla gökar med päron – Henning, störst, bäst och snällast.