Ännu mer

abrupt avbrutet igår. Maskinen sa hej då. Det var inte något allvarligt, som sist, som tur är.
Nu ska ni få höra!
Har pratat med en representant från manliga nätverket. Han i sin tur har kontakt med en journalist på Aftonbladet, och han frågade om hon fick ringa. Journalisten ska göra ett reportage om ett par där tjejen varit misshandlad i ett tidigare förhållande. Journalisten ringde idag och hon kommer att nämna UKNM, och UKNM tanken, i samband med reportaget. Kul va?

Vilken ordning varar

beständigt? Inte min i alla fall. Höll på att komma igång med centrifugen förra veckan igen men det blev inte så mycket av det.
Jag har lite prestationsångest nu när jag öppnar den här sidan för att skriva. Borde jag inte vara kvick och spirituell nu och ta igen en massa skriverier? Jo, det borde jag väl men jag kom på att det behöver jag inte alls.
En av anledningarna att jag började med Centrifugen var att mina tankar for fram och tillbaks och jag tyckte inte jag hade någon ordning på dem. Det har jag väl inte nu heller, men i och med UKNM så har hastigheten reducerats till kanske något under normal hastighet. Sitter länge, alldeles för länge, framför datorn och skriver mejl, spelar och tittar på en massa hemsidor. Det gör mej att jag inte sover riktigt så mycket som jag borde. Det finns en jämra massa både bra och dåliga sidor. Några är rent olustiga.
Det har gett mej lite huvudbry vad gäller UKNM, inte huvudinriktningen ,men ”handlingsplanen”, om man kan uttrycka det så.

Det blev abrupt

slut på skrivandet igår och inte skickade jag upp den heller. Det huvudbry jag jag pratade om igår handlar om
att bemöta och ifrågasätta de extrema uppfattningar en del männniskor visar bl a på internet.

Måste börja med att slå

ett slag för Karl-Axels projekt, UKNM, gå dit och läs kanske finns det någon i din omgivning som behöver det.
Så är helgen slut och jag är dödstrött. Det beror inte på ”dåligheter” utan på en katt som inte får ro. Sedan vi kom hem med Martin så har Eddie skrikit på nätterna och någon enstaka gång på dagen. Han låter som en brunstig katt trots att han är kastrat. Det verkar ha ett samband med Martin och den skada han fick men vi begriper inte riktigt hur. Eddie fräser så fort han bara anar Martin i närheten. Detta brunstskrikande 4-5 gånger varje natt gör sitt till. Fast problemet är större, Eddie verkar vara rädd och knyter sig när han går runt och skriker. Har provat med mycket gos och kramar men det räcker inte riktigt till. Får se vad en veterinär kan ha att säga om fenomenet.
Tessan har börjat känna att saker kommer att lösa sig till det bättre och hon är trots allt medveten om hon fungerar i ”svackor” och just nu är den jämn men bakslaget kan komma när som helst. För oss alla är det ett otroligt stort framsteg att ärligt kunna prata med henne om det och se att hon ser och att hon kan kanske börja lära sig att hantera det bättre. Någonstans är dagens situation en befrielse för oss alla i Tessans krets inklusive henne själv. Hon har iaf lovat att ringa innan om det skulle bli så illa att hon börjar få ”skär” tankar men det finns ju inga garantier att det blir så. I en destruktiv nedåtgång med all ångest så ser man inte sina borden eller löften.
Läste i helgen att en av mina favoriter jag läser har erfarenhet av fenomenet bpd, kanske kan man fråga honom fast just nu har han det svårt själv och han vet inte att jag finns heller så man klampar ju inte bara dit och säger ”hej, här är jag kan du svara på lite frågor?”. Får se, nätet är ju fullt med info och många saker har jag redan, man försöker lära sig utan hjälp utifrån och utan att en diagnos är fastställd heller men allt och då menar jag allt pekar ditåt.
Tråkigt att man aldrig är nöjd med vädret men nu tycker jag att regnandet kan upphöra – man blir bara dyster av det. Det enda jag önskade mig var faktiskt att det skulle bli svalare inte att vi skulle få en regnperiod. Aldrig är man nöjd, det är bara ett konstaterande faktiskt.
Lite flitiga har vi varit i helgen, ja inte jag då men Karl-Axel. Jag har suttit mest och försökt få fart på datorn, IE5.5 har segat sig så ända in i baljan och jag förstår inte det riktigt, men, men….
En till kattsak och det är Martin, han går jättebra på sitt skadade ben och det är lite märkligt. Han verkar ha klarat sig bättre än bra och haltar snabbare och snabbare. Hans uteliv är ju ett minne blott men det har han inte försått ännu för ivrig att komma ut är han. Känns iaf jättebra och det dåliga samvetet är ett minne blott för min del iaf.

Snart är

jag åter i nå´n slags ordning. UKNM sidan börjar ta form! Webmaster Kalle har gjort ett himla bra jobb. Jag som inte begriper mej på hur man bygger en hemsida har bombarderat honom med mejl och meddelanden och gett förslag och synpunkter. Stackarn, han måste bli´tt både trött och snurrig. Tack Kalle, för den tid och möda du lägger ned på UKNM-sidan. Och nu kära, eventuella, läsare, gå nu och titta på UKNM så får ni se va´ bra de´ kommer å´ bli!
Hustun jobbar intensivt med Gökboets sida och hur hon får till´et har jag ingen aaaningom.

Väntar på besked men

vet inte riktigt om jag skall börja ringa ner Ultuna eller inte, kanske bäst att avvakta lite. Martin är 8 år om 5 dagar och nu är det bara att vänta och se, konstigt det där med våra kära.
Natten var iaf sval så sömnen har varit bra men kort, kanske återkommer jag senare idag när vi fått veta mer om Martin, håll tummarna.
Ja så har vi fått besked om Martin. Han har ett korsband som är av i hans vänstra bakre knä. Det går att låta det läka fritt, dvs utan operation men det läker bättre med operation. Samvete och ekonomi, går det ihop överhuvudtaget? Visst försäkring i all ära men det finns självrisk också.
Det var en glad Martin som vi hämtade. Han blev glad att se oss, tänk att en fyrbent kär vän visar uppriktig glädje vid åsynen av oss, hans familjemedlemmar. Samvetet gnagde och gnagde men samtidigt verkade Martin så nöjd så kanske kan detta gå iaf. Vi provar utan operation och fungerar inte detta så är det bara tillbaks till Ultuna. Veterinären sa att vi får avvakta en månad och se. Det blir en tid för han har ont trots att han gärna vill socialisera med oss. Vi har smärtstillande som skall ges i 5 dagar och hoppas nu att det hjälper.
Godnatt och sov gott, det skall jag försöka göra med en skadad Martin i sängen

Det har åskat, regnat

och varit äckligt kvavt hela dagen men solen är åtminstone lite osynlig för vi behöver alla lite svalka. Hoppas nu att det blir svalare.
När vi nu kom hem så hade vi en hel sjö av något på köksgolvet. Trodde akvariet hade sprungit läck eller annat men icke. Började syna och delar av det är definitivt urin från en av kissarna. Vilken vet vi inte riktigt först. Martin är osynlig och vi ropar runt en del men finner honom inte. Så helt plötsligt ligger han i soffan och han är inte riktigt bra. Hans väsnterbakben viker sig och han har ont. Snabbt ringa runt till veterinärer – Uppsala är det enda som kan ta emot. I väg i bilen dit med en sjuk Martin. Veterinären tycker inte att han verkar ha problem alls men så tar jag upp Martin och ställer honom på golvet, han kryper iväg på alla 4 och så ser vi ett spår av vätska längs vägen. Inser att det måste varit han som kissat i nästan hela köket och något är helt klart fel.
Martin får stanna kvar för observation och provtagningar till åtminstone i morgon. Usch, undrar om han fått njursvikt eller annat för hur sjutton kan det bara rinna så där. Han måste också ha haft ett rent helvete i köket med allt som bara rann ur honom. Gruvar mig för i morgon. (((Kramar om))) Martin så här via rymden och hoppas så att det är enkelt åtgärdat.
Godnatt från mig klockan 02:00 egentligen onsdag redan

Hela kroppen värker

och det måste vara för att jag varit så arg att min natt blev en lång fight med tankarna fast jag sov. Det känns nästan som jag partat hela natten men tänker kanske Tessan då, du som är så gammal vet väl inte hur det kan kännas *ler* liite faktiskt åt tanken.
Det där med ålder är en sak för sig faktiskt. Hur är man som ”gammal”? När jag var 15 så var man nästan död vid 30 års ålder, det var tom en hel livstid till de som var 20 år. Idag så tycker jag inte att mina 38 år är någon ålder på en gammal ”ko”, ej heller Karl-Axels 53 år så vad är då gammalt? Ja, inte är det min mamma som bara är 57 och ja, kanske min moster börjar höra till de äldres skara med sina 68. Ja där är nog gammal för mig idag. Visst är det konstigt hur man ser på detta med gammalt. En annan sak som också kan visa på åldern är när ett gråhårigt äkta par går tillsammans och nästan strålar, ja de är gamla men oh så fina.
Detta leder då osökt till ämnet”gråa hår”. Vad spelar egentligen gråa hår för roll mer än att man var halvdöd förr med gråa hår, idag så är gråa hår inget annat än trötta strån. Själv har jag äran att ha hittat 4 och Karl-Axel tycker att han är gammal för han är så grå, inte så mycket på hjässan men mycket på bröstet. Färgen på håren avgör ju inte hur man är men ger ett annat intryck ibland. Karl-axel är fin med sina gråa hår och han hade varit lika fin utan gråa hår så vad spelar då gråa hår för roll – ingen alls.
Ge av dig själv till andra det du vill få av andra och var mot andra som du vill att de skall vara mot dig. Ger du till en som inte uppskattar dig sluta ge och finn en som uppskattar dina gåvor för annars ger du bara i onödan och tömmer även dina egna inre resurser.

Gissa vad som hänt idag!?

Vi har blivit fulltaliga igen, vår Bertil är åter och helt oskadd, aningen smalare men annars inget fel på henne alls. YES! En granne såg henne ligga på parkeringen och tog in henne i bilen och kom sedan och ringde på. Tänkt att hon varit borta i över 1,5 månad. TACK GRANNEN fast jag inte ens vet vart du bor eller vad du heter. Lite senare under eftermiddagen blir det så här "glatt"!

Katastrofer och annat är inte ofta förekommande men de gör det ibland och nu har det hänt. Datorn skulle omformateras och allt brändes ner på cd skvor. Var väldigt noga med alla möjliga och ömöjliga både filer och program, serienummer osv. Hela min *.pst (Outlook) mapp gjordes en backup på mot cd´n osv. Fick till alla inställningar, kom ut på nätet igen och så började jag då återställa alla mina program och andra saker när det inte existerar en *.pst fil någon stans bara 124 mb utrymme på cd´n som jag inte kunde varken se eller komma åt.

En annan liten programbackup jag gjorde finns inte heller men utrymmet är upptaget. Vad ända i h-e är detta. Så rosenrasande är jag så tom kroppen gör ont. Karl-Axel gick omkring och visslade glatt men det blev för mycket för mig som satt och bara kokade så jag bad honom snällt sluta innan mitt inre exploderade, inte för att han gjort något men för att jag hade svårt att hantera "oljud" i mitt kaos. Han ville så gärna hjälpa mig men vad han skulle kunna göra rent praktiskt vet ingen av oss.

En tanke som jag insåg bara så här. Jag är inte arg till min natur utan oftast alltid glad och insikten av denna otroliga ilska som jag går omkring med just nu är ganska ofattbar. Obehaglig tom för så brukar jag inte vara. Tänk om jag varit lagd åt ett annat håll med dämningarna helt lös, usch vad hade då kunnat inträffa!

Badandet igår blev inte så mycket badandet för det var helt enkelt för varmt för både oss och gökarna så vi var inte borta så länge utan åkte hem och vilade för att orka grilla. Mycket "inte orka" men det är så just nu. Efter duschen så blev vi alla lite pigare och tom mat var gott.

Nu struntar vi idet här för Tessan bjuder faktiskt på middag men lusten att gå är borta. Hoppas verkligen att jag får sitta helt ifred en liten stund bara så jag kan lugna ner mig utan att bli sur eller irriterad på helt oskyldiga saker. Dagen kunde ha blivit en bra dag och morgondagen kan kanske bli en bättre (hoppas jag)