Expressen hade en telefonintervju

med Tiina och det blev detta även en ganska stort uppslag i Expressen blev det med hela familjen samlad. En annan sak, glöm inte att titta på TV3 i morgon eller på lördag klockan 19:00. Då kommer det ett inslag med familjen och framförallt viktiga åsikter från Tiina.
Nu tycker Henning faktiskt att vi måste åka hem, han är så trött stackarn.

Kan knappt hålla mig

tills klockan 11:00 då vi skall åka, blommorna är ordnade men fotbollen och nallarna som var min tanke sprack en del, hinner inte helt enkelt. Videokameran och blommorna skall hämtas och sedan bär det iväg. En välkomst skylt är gjord till familjen, det innehåller ett underbart kort som Tiina kokat ihop av barnen och foton av barnen. Det har också skickats till finska media. Tv 4, UNT och 3 finska tidningar kommer.

Underbart att få träffa Tiina, ”Mummi”, Melanie, Kristian och Hannah. Tyvärr blev vi tvungna att återvända hit och slutföra en del jobb men så är livet, lyckokänsla var det att åter få träffa Tiina och hennes barn. Slut för idag, huvudet är för fullt just nu. Tidningarna var snabba fast en del var segare än andra, här kommer två länkar till Arbetarbladet på hela händelsen. Morgonartikeln och kvällsartikeln Jobbet går på som vanligt fast mycket annat är det just nu.

Helgen var vilsam och skön,

städningen blev aldrig riktigt färdig (vi gör en storstädning) men det gör inget. Besök hade vi också och det var roligt, man blir pigg och alert av små barn. Tack för besöket,.
Och så det då detta med väntans tider, de är över.
Snart kommer det att stå i tidningarna och då vet alla redan allt så nu kan jag glädja de som är intresserade av det. I morgon landar Tiina med de 3 barnen som hon inte sett på över 1 helt år. Planet landar klockan 12:05. Jag undrar hur många av media personerna som kommer, förhoppningsvis kommer många för nu måste det ut vad som faktiskt skett och framförallt inte skett från svenskt håll. Varför får man inte stöd i Sverige när det gäller bortrövade barn? Får se om vi kan länka till något i morgon. Jag ser med spänning fram emot att träffa Tiina och barnen. Jag längtar så jobbet blir lidande av allt och Karl-Axel önskar enbart en faktura från mig… Så det kan bli men det känns faktiskt som att jag också fött barn, euforin är enorm.
Vi är också några som väntat lika mycket. Nedräkningen är påbörjad. Planet landar om ca 18 timmar.

Idag är huvudet slut,

trött och inte alls där fast en del tycker kanske att det är mitt allmänna tillstånd fast det stämmer ju inte riktigt..
Veckan har varit intensiv och värre blir det nästa vecka fast på ett helt annat plan. Hoppas jag kan skriva ut det mest underbara som skett under denna veckan, vi får se vad vännen säger. Hon kommer hem på tisdag.
Tack för denna arbetsvecka, det blir nog ingen uppdatering alls under helgen för vi skall vara flitiga hemma (har vi åtminstone tänkt vara)

Pga allt som skedde

under natten missade jag den stora Grattis på födelsedagen KRAMEN till min underbara man, puss på dig älskling. Karl-Axel fyller faktiskt 53 år idag och tårta blir det inte heller ikväll för då är inte jag hemma utan på resande fot. Kanske kan vi på den resan träffa en annan vän som ingen av oss träffat ännu, spännande.
Dagen har ju redan börjat så underbart det kan fast en annan vän har andra sorger som vi skall hjälpas åt med.
Dagen blir rätt så intensiv och snart skall jag dra iväg.

Dagen började annorlunda

efter en natt utan Tessan hemma, hennes ihop plockning gick bra. Hon flyttar inte så långt, bara huset mitt emot så vi kan vinka till varandra (fast det gör vi nog inte på ett tag, men senare). Det är bra för Tessan eftersom hon måste göra sådant det är enklare att inte göra här hemma.
Nu väntar jag bara på vad som skall ske under dagen för min vän, håller tummarna och väntar tillsammans är just nu det enda man kan göra. Spänningen är olidlig faktiskt och dygnet blir oerhört långt.
Jobbet här går vidare med full fart. Jag har fått väldiga problem med min högra arm och axel så jag får se vad som blir av det. Muskelinflammation säger en av mina kloka vänner och skäller försiktigt på mig för att jag inte gör något åt det men hon är inte så snabb på det där med läkare heller….
Dagen lider mot sitt slut och inga nyheter än så länge så man får väl åka hem och vänta där istället när klockan är dryga 22:00 på kvällen.
(skriver som idag fast det är imorgon)
Samtalet som vi alla väntat på kom klockan 23:05 svensk tid. Äntligen tjejen så händer det, barnen är omhändertagna och hemresan kan påbörjas. Hon har fått prata med barnen utom yngsta barnet som var alldeles för ”plyg”. Glädje och rusiga känslor är väl allt man kan säga, om ämnet återkommer jag när hon är hemma igen. UNDERBART. Mellanbarnet uttryckte samtalet med sin kära mor så här, ”Nu, mamma, nu får vi komma hem”, gråter en skvätt för de orden.

Nu har det gått

(En viktig sak om veckans dagbok, den lägger jag inte ut förrän nu, 010322)
ett par veckor sedan sist men det har hänt väldigt mycket under dessa veckor som har gjort att lusten att skriva inte har funnits där och inte heller tiden. Det har varit tufft för Xxxxxxx och väldigt tufft för oss föräldrar. Någon gång skall jag sätta mig ner och skriva om hur det är att ha ett barn som inte mår bra och vilka konsekvenser det för med sig för den engagerande omgivningen.
Xxxxxxx flyttar iaf idag och det blir antagligen oerhört bra för henne på sikt, boendet är enbart ett provisorium men en riktig bostad är på g. Nu skall hon tydligen få all den hjälpen hon inte fick för dryga 4 år sedan, bättre sent än aldrig får man väl säga då. Det är bara att avvakta och hålla alla tummarna för henne.

Att hjälpa ett barn som inte mår bra fungerar inte när man inte får stödet man behöver som föräldrar för i grunden så är en förälders rätt just att få vara förälder inte slagpåse, inte konflikthärd (som det blir när man ifrågasätter märkliga saker, får hoppa in och rädda situationer som är på väg att spåra ur, får ta konsekvenserna för barnens märkliga prioriteringar osv). Jag vill ha rätten att få vara MAMMA och kanske kan få vara det nu om inte alla ord bara var just tomma ord.

En god vän till mig går just nu bara och väntar på en upplösning av 14 dramatiska och smärtsamma månader. Vi är några vänner och just nu finns vi tillhands och väntar andaktigt tillsammans med henne. Allt som går att hålla, håller vi så att det skall gå fort för så mycket längre orkar hon inte vänta. Det skulle ske idag eller i morgon, det där stora. Ni som läser detta får också hålla det ni kan hålla så tar vi djupa andetag tillsammans.

Nu måste jag upp

från skosulorna där jag befunnit mej ungefär sedan i torsdags. Dagar och timmar känns som transportsträckor enbart. Det onda i kroppen är på väg att försvinna men huvudet känns inte som det borde. Jag har, som tur är inte dessutom, haft ont i halsen, som hustrun haft och fortfarande har.
Vi for en kort sväng och handlade för veckan igår.
Det ska bli spännande att se vem som vinner Net-Näsa 2002.
Det här är vad jag förmår att skriva just nu.

Nu är det redan mars

och jaf tycker jag att tiden bara rusat iväg. Vad händer egentligen, hinner jag med det jag vill göra i mitt liv. Svaret på det är ett enkelt NEJ!!!
Man kan nog inte hinna allt om man inte skall ha ett vilsamt liv också. Fritiden är så dyrbar iaf att mer vill jag inte pressa in i det tajta schemat vi ändå lever i. Visst skulle jag kunna tänka mig både det ena och det andra men när skulle det gå att göra och under vilka omständigheter. Skall man komma inspringande till den där extra saken för att sedan stressa iväg hem eller annan stans för att kanske hinna ännu mer, nä det är inget för mig utan då får det vara så här.
Jag har laddat hem ett program som skapar en bokaktig sida eller fler sidor. Tänkte prova att skriva veckobrev i den för då lägger den bara till sidorna vartefter jag skriver där i och man behöver då inte lägga in sidhänvisningar och länkar fram och tillbaks. Länkar är nämligen lätt att glömma när man håller.
Idag hann vi med en hel del, köpte extra minnen till våra datorer (jobbets), nytt batteri till min dator, Tessan köpte ett stereopaket på avbetalning (hoppas hon sköter sig nu då) och så blev det ju lunch idag med, gissa vart—IKEA såklart.
Gissa vem som inte stannade hemma idag då, jo herr envis, Karl-Axel himself fast nog borde han ha gjort det.
Vi fick in mer jobb som skall levereras nästa vecka och ja, det känns fortfarande bra faktiskt med orderingången. Må den fortsätta i samma lugna tempo så kommer vi att ha det bra ekonomiskt och samtidigt vara lite mer pigga och fräscha.
Goda vänner till oss har ”rymt” iväg på en kort skidweekend och jag hoppas innerligt att de får det underbart för det har de verkligen förtjänat. Jag blir nästan avis för jag älskar att åka slalom. Första gången kommer jag fortfarande ihåg. Aldrig någonsin hade jag stått på slalomskidor och så skulle vi åka till Björkliden på klassresa i 9:an, gissa vem som bara slog sig gul och blå för att sedan knappt kunna gå på flera dagar. Helt rätt gissat, det var ju jag. Envis och envis är och var jag så visst gav jag mig inte. Ett minne för livet och som gett mig mersmak. Det har iof tiden i Schweiz också gjort, när jag var på flickinternat, och vi åkte skidor hela dagar från bla. Wengen, Grindelwald, Kleine Scheidegg, Lauberhorn osv. Det var skidbackar det