Våra päron

har inte riktigt tid att hålla vår gökbok särskilt aktuellt så det får bli när det hinns med. Det blir nog bättre till sommaren. Kortet vi fick för länge sedan från Mutters och Senioritas ”mamma” har vi äntligen satt dit så ni kan kika på gökpolare, det är den översta länken. Kortet visar hur det kan se ut när man har fler djurmedlemmar i familjen och ger de frihet under ansvar (från päronen är det ansvar som behövs inte från djuren). Våra katt”syskon” vet att vi bor här också men ibland kan Maja kika lite skumt på Mannfred när han sitter för nära och päronen håller alltid nog koll för ingen vill ha olyckor.
Fast jag är nog lite nära att ibland få mig en riktig smäll fast päronen skäller på mig. När Maja är nära mitt bo (päronens säng) då jagar jag henne och ibland så blir faktiskt Maja arg och vill ge igen. Päronen stirrar på oss och är lite oroliga att olyckan skall vara framme och jag får alltid en massa skäll för det är ju jag som jagar Maja och inte tvärtom.
Vi har haft det bra iaf och fått vara ute mycket i solen och Mannfred får som vanligt sitta i buren. Det bästa som fins när vi är ute på balkongen är när vi blir duschade med blomsprutan. Både Manfred och jag bara njuter fast Mannfred han skuttar runt i buren och fram och tillbaka hela tiden. Jag sitter på buren och så lyfter jag vingarna så jag får vatten dit jag vill ha det. En del andra tvåbenta brukar stanna till och skratta då och det kan se lite roligt ut faktiskt fast det tycker ju inte jag då bara alla tvåbenta.
Jag har också lyckats ganska bra med att skaffa tandborstar. 3 nya under förra veckan fick jag ihop och så klart arga päron. De får skylla sig själva när de glömmer att låsa in de. Jag gillar det där dyra tandborstarna med mycket gummi på för då kan jobba länge. Jag gillar inte de där billiga de köper för de är så tråkiga.
Nu skall vi gå och sova. Näbbar till er alla där ute i vida världen och var snälla mot era päron (jag försöker iaf). Näbbissar från mig och MAnnfred också, vid knapparna – Henning.

Min tanke var

att skriva ytterligare något lite senare på kvällen men jg var för trött.
Sov halvtaskigt i natt. Huvudvärk när jag vaknade och kroppen är stel och ömmar. Kan bero på att det var mycket spring på JOWES igår. Jowes, vars hemsida vi (Carina) håller på att bygga om. För tillfället är det fullt upp med jobb men vi lever bara med högst en veckas planering. En presumtiv kund hörde av sej igår. De har 10.000 plast som ska ut den här veckan. De har fått pris och vi måste få besked idag om vi ska göra jobbet eller inte. Nu ska jag fortsätta med morgonsysslorna!

Vad finns att säga

när ord inte räcker? När det som är, inte är och det som skulle bli, inte blir. Kort sagt, jag tänker på Feli.
Kristoffer gjorde för en tid sedan en melodisnutt som han kallade Liten Fanfar För Livet. Jag tycker att Feli ska få en fanfar, en fanfar för livet, det liv som Feli aldrig fick uppleva.

Ska jag idag

berätta om hur jag letar alla spridda delar av mej och hur jag försöker sätta dessa på plats? Näe, inte nu. Däremot kan jag berätta att det är fullt upp på Jowes. Har nerverna spända som fiolsträngar och känner att jag inte tål / klarar av annat än att få jobben klara för leverans, och det är väl egentligen bra nog?

Jag känner

mej uppriven. Egentligen är jag arg, på mej själv. Arg för min brist på initiativförmåga. Jag går omkring och känner mej som en okapabel deghög som inte får tummen ur. Att ställa krav, att uttrycka önskemål. Jag vill att…Nää, jag kan inte. Inte ens på mej själv. Börjar dock återvända till något som kanske kan liknas vid människoliknande tillvaro.
Lyssna och hör hur jag kännt mej senaste veckorna! Musiken är komponerad, och utförd, på dator av sonen, Kristoffer.
Psykbryt i Db-moll för piano och gurka.

Hustrun säger

att jag lever, inte bara fysiskt, så jag får väl bevisa detta faktum dårå´.
Idag för nio år sedan var vi i Oslo. Förutom att vi förlovade oss (grattis KA) var det Norges nationadag. Den som varit i Norge 17 maj vet hur den dagen firas. Den som inte varit där kan titta på en myrstack, på sommaren. Det kryllar av folk på gator och torg. Oslo var packad av festklädda människor. Parad framför slottet med kungafamiljen på balkongen. Ojoj säger jag bara. Sen kommer vi tillbaks till Ski där svärfar bor och lika mycket folk är det där. Makalöst.

För åtta år sedan

sken solen än varmare än idag, än blåare var himlen. Det var då jag stod och väntade på min blivande hustru framme vid altaret i Västra Ryds kyrka. Åtta år är en lång tid men ändå så kort. Mycket har vi gjort, sida vid sida, och jag hoppas det blir mer. Trösklar höga som berg, dalar djupa som glaciärer har vi tagit oss över. Jobbat och kämpat har vi gjort för att komma dit där vi är idag. Jobba och kämpa får vi även göra en tid framöver med har det gått hittills så går det även framledes. Älskar dej mitt hjärta!
För att riktigt fira vår bröllopsdag for vi till Jowes och jobbade. Fyra-fem timmar blev det och det var tillräckligt mycket för att slå sönder dagen. På hemvägen köpte vi iallafall ingredienser som behövdes för att grilla. Mätta och belåtna skålade vi i Tropicana juice.

I veckan som gick fick jag ett samtal som gladde mej mycket, tack Eja!