Buzzadortest av Gladskin Rosacea

Som #Buzzador fick jag möjlighet att prova Gladskin Rosacea. Jag hade inga förväntningar alls men jag blev positivt överraskad även om det synliga av Gladskin var ganska omärkbart. Det jag märkte mest av var att några konstiga torrare fläckar som brukar flagna försvann och ansiktet kändes skönt och inte torrt. Jag smorde varje dag och fotade före och efter.

Det roligaste med dom bilderna var nog Kurt som lyckades hamna på några.

#gladskin2021buzz @buzzador #buzzador.

Det växer lite överallt

Det växer lite överallt. 

Choklad habanero, Scotch bonnet safi, flera paprikasorter, tomater, gurkor, basilika, fikon, rödbetor, morötter, sallad, rödisor, mangold, salladslök jordgubbar, björnbär, gula hallon, melon och andra växter också. 

Akleja, alun, liljor, klematis, lavendel, något okänt och lite ogräs. 

Blir spännande att se vad det blir av allt förutom att vi måste vattna.

 Kortsidan ut mot parkeringen från en annan vinkel.

 Denna sida är mot grannen och där finns det övervintrade chiliplantor nu med en hel del blommor, björnbär, gula hallon, paprikor olika sorter, 2 pallkragar med allt möjligt i som är av ätbar karaktär 🙂 Hittersta halvpallarna (3 st) är med blommor olika sorter och så något KA tagit från fåglarnas groddade fröer.

 Blivande gurkor, 8 plantor så vi lär ha jobb. Vill du ha en gurka så kom sedan. Detta är mot kortsidan ut mot parkeringen.

 

Choklad habanero, Scotch bonnet safi, flera paprikasorter, tomater, gurkor, basilika, fikon, rödbetor, morötter, sallad, rödisor, mangold, salladslök jordgubbar, björnbär, gula hallon, melon och andra växter också.

Akleja, alun, liljor, klematis, lavendel, något okänt och lite ogräs.

Blir spännande att se vad det blir av allt förutom att vi måste vattna.

Sista hyresgästen av 5

Närbild på räddningsaktionen av den lilla och sista hyresgästen av 5 ungar och mamma och pappa fågel.

Närbild på räddningsaktionen av den lilla och sista hyresgästen av 5 ungar och mamma och pappa fågel

Sista hyresgästen av 5 ungar i holken på altan. Den fick sättas tillbaks i holken eftersom den inte tog sig så långt. Den har gjort ett till försök att flyga och landade igen i gräset. Vi fick upp den i ett träd för i gräset är den sittande byte.

Älskade mamma

Tänker ofta på hur modig du var att som 19-åring och helt oerfaren av världen utanför gruvsamhället Kiruna och med en liten nyfödd faktiskt packa och flytta från allt du kände till något helt obekant, Buchanan (Basa County) i Liberia. Du kunde inte ens språket, dvs engelskan, som i dag de flesta människor kan.

Mormor måste ha varit väldigt orolig för hur det skulle gå och hur det skulle bli för dig. Du var inte rädd för fan själv om sanningen skall fram för även om det okända säkert skrämde dig så tog du an utmaningen med hull och hår och det du inte kunde det tog du reda på även om det ibland tog dig med överraskning.

Du kunde inte språket men använde ditt kroppsspråk med händer o fötter, leenden och en självklarhet få hade eller har och blev den trygghet och stabilitet som behövdes under vår uppväxt. I början var det bara jag men sedan kom det ett par små till, Ylva och Bjarne föddes på en sjukhusbrits i Buchanan då 1:a december 1964 och du var bara 21 år gammal.

Vi bodde på några olika ställen i Buchanan både i pelarhus och enplanshus. När vi bodde närmast golfbanan var också där vi blev med ett älskat rådjur som blev ”min” älskade Bambi som tyvärr inte överlevde men fick mig att aldrig frivilligt äta rådjur, varken då eller sedan.

Cheeta kom in i familjen ungefär när jag var 3, Ylva och Bjarne 1. En till liten ”bebis” att ta hand om och rädd var både hon och du men det blev ju bra ändå för både Cheeta och dig men kanske mest för mig eftersom hon blev ”min” bebis. Hon älskade kaviarsmörgås och nyponsoppa och åt också upp blomknoppar.

 

Du var en Eva med bus i blick och inte rädd för att greja både det ena och det andra. Du älskade att hitta på skoj och överraskningar till andra.

Djur hade vi en del av och jag vet att du mamma fick nog när ödlan satt på tallriken när vi skulle äta middag. Då blev det ödlan eller du och ödlan fick respass. Du köpte också ett bältdjur en gång när den resande liberianska säljaren sålde en mungo som var känd för att fånga ormar. Det där bältdjuret var inte mycket till ormfångare och det blev ännu en historia att ha med sig. 

Livet i Liberia var händelserikt och det har varit ormar, någon har smällt smällare i diken (denna någon var jag). Bjarne fick magpumpas på primitivt vis eftersom han lycklig hittade ”blåbär” som var både giftigt och starkt när vi var och hälsade på vid grisfarmen närmare Nimba. Det var vid samma tillfälle som Ylva nästan drunknade när mamma som nästan ensam vuxen tog hand om en skock barn vid bassängen och några hade inte simringar så det skulle turas om. Många gånger kom jag visst hem med hål i huvudet för jag ville så gärna fånga grodyngel och det var så halt där.

1969 var det dags att packa kappsäcken och flytta till Ghana, jag var 6,5 och Ylva och Bjarne var 4,5. Vi kom till Ghana vattenvägen med båten Aureol (även från Wikipedia) och där dina barn ställde till det eller, rättare sagt, den ena tvillingen gjorde. Ylva  klättrade högt upp på childrensdäck där det fanns barnsköterskor som garanterade att barnen blev väl omhändertagna och ingen skulle kunna klättra upp på räcket. Ingen hade väl räknat med Wesenlunds lilla klätterexpert á la Ylva, kvick i både ben och armar. Atlanthavet låg risigt till kan man väl säga men det gick bra även om många fick hjärtat i halsgropen.

Vi kom, trots den ”farofyllda” resan, fram till Ghana och hamnade där i Tema, först i Community 2, där jag började gå i Tema Parents Association och lite senare började Ylva och Bjarne där också och sedan till Community 4.

Första huset i Community 4 bodde vi nära det som kallades China Flats.

I Ghana blev du Queen Mother i Larteh samtidigt när det var hövdingaceremoni av Nana Kwabena den 3:e (om jag inte missminner) mig samt kröningen av Tor Kjelsaas (minns inte hans titel). Chief driver för Ghacem var Nana Opare från Larteh.

I Ghana var vi med om en militärkupp och höll nästan på att bli skjutna när vi stod och väntade på en av övriga bilarna när vi skulle åka till Mile 13 och bada. Lite roligt med den militärkuppen var att John eller Yaro kom in på morgonen och sa madame, madame there is a coup (uttalas ko) outside och mamma rusar ut och konstaterar att there is no ko (kossa) outside (den historien har hon fått höra många gånger).

Eller som den gången när hon jagade efter en lastbil i timmar i hopp om att få köpa toapapper som då var äkta bristvara. Efter ett par timmars jakt blev det resultat, en hel toarulle blev det.

Så har vi den gången hon ljög när vi blev stoppade av polisen på motorvägen (Ghana hade ganska precis gått över till Right Hand Drive och man fick köra väldigt sakta) och jag tröck in tummen i låret för man ljuger inte och absolut inte till polisen. Vi klarade oss undan utan mutan men med mammas välsmorda ordval.

Ett händelserikt afrikaliv under en period av 14 år och där tar inte historien om mamma slut men det får vi ta en annan gång.

Tack älskade mamma för att du gjorde så vi bara blev lite knäppa och stort tack för ditt mod att åka till andra sidan världen som 19-åring från Kiruna.