Kiruna dag 5, Abisko, Björkliden, Riksgränsen, Narvik och Abisko och KA´s barndomsvän

(163 bilder) På väg till Narvik men först stannar vi till i Abisko och hälsar på KA´s barndomsvän Nils-Olov i Abisko innan vi fortsätter mot Narvik. På returen kikar vi på Riksgränsen, KA vill så gärna se hans morbors verk om det går, dvs Sven Hörnells del i det som blev känt som Lapplandia, möta upp Nils-Olov i Björkliden och kika runt lite på KA´s och Nils-Olovs barndomsminnen och sedan till Nils-Olov och fru Barbro i Abisko.

Mycket vyer blev det iaf, försökte också få med mig lite vägskyltar.

Nils-Olov och KA, så fina och orangea båda 2. Så roligt.

Vyer och delsträckor på vägen, läs skyltarna 😉

Framme inne i Narvik får se om minnena är korrekta eller bara vilsna 😉

På väg tillbaks till Sverige, vi fick iaf med oss fiskekaker, uer, sjokade, kneip och loff. Saknade däremot knott, sunda, mandelstang och lite annat.

Krigsmonument på flera språk med fångnummer.

Nu kommit till Sverige

Riksgränsen men det verkade mer övergivet än bebott fast bebott är det även i det gröna huset som är det Sven Hörnell skapade en gång.

Vackra vyer och så Lapporten lite läckert fångat.

Möte med Nils-Olov i Björkliden och gissa vem som är så glad, jo älskade KA. Inger och jag minns vår barndoms städjobb just där i Björkliden och i ärlighetens namn var vi inte särskilt duktiga på att städa men skoj hade vi.

Nästan framme och så äntligen framme hos Nils-Olov och Barbro där vi får lite sightseeing, historia bakom vissa saker och goa och glada skratt. Vi fick en så god middag som dom lagat och vi njöt av sällskapet, maten och stämningen. Gubbarna kramades såklart och pratade minnen, tusen tack Nils-Olov och Barbro, det var underbart. På återseende. PS, tom hutten var god. DS

 

Regnbåge på vägen (går ff inte att vrida korten 🙁 )

Så till slut då, konsekvensen av dom där förbenade myggdjävlarna i Nikkaluokta gav en allergichock så det bidde akuten och Betapred. Läkaren ansåg rosfeber och skrev ut penicillin, tack och lov att sköterskan förstod bättre och jag gjorde det och vägrade hämta ut penicillinet och fortsatte med dubbla doser allegimediciner samt Betapredden. Det sprängde och kändes som det kokade på högerbenets insida och tjockt var det fast det syns inte särskilt bra på korten. Däremot skillnad på högerben och vänsterbenets insida.

 

Kiruna dag 4, Kiruna Kyrka, Nikkaluokta,

(77 bilder) Kiruna Kyrka och statyetterna i olika delar, varje har ett eget ord som beskriver dess syfte. Tänk att senaste planen är att faktiskt flytta kyrkan i sin helhet och det största problemet med den planen är att få ner kyrkan för backen för vidare transport mot Tuollavaara. (För inte till mediaredigeringen p dessa liggande bilder heller, får inte fram förhandsgranska och kan då inte redigera något.)

   

Kiruna Kyrkas klocktorn

Nikkaluokta och Nikkaluokta Kapell

Nikkaluoktas Kapell

Kiruna dag 3, ner i LKAB´s gruva

Det var en riktigt intressant tur ner till 550 meter där vi fick med oss historien bakom det som nu är LKAB, bergen Luossavaara och Kirunavaara med sina malmfyndigheter. Hur man levde då och hur det utvinns i dag.

Tack för tipset Inger, vi hade aldrig tänkt tanken annars.

Kiruna dag 2, Thorneus Renprodukter, Jukkasjärvi, nya stadshuset

En sväng till centrala Kiruna och där ser KA lite av sina rötter, Sven Hörnell var hans morbror, och får chansen att träffa sin kusin han inte visste var i Kiruna. Lite, mycket, kul var det. Vi passade också på att boka en oss på en tur ner till gruvan (jag har aldrig varit där innan och inte KA heller, mamma hade visst varit Lucia där ett år)

Thorneus Livs hette det en gång i tiden, i dag heter det Thorneus Renprodukter. Gamla prislistan syns på första bilden.

Jukkasjärvi, tyvärr var vi lite för sena så kaféet var stängt men mamma och Inger åkte till lokala butiken och köpte fikabröd och något att dricka.

Jukkasjärvi Kyrka där Bjarne också guidat turister. Kyrkan var inte öppen så vi kunde inte fota inne då.

Sapmi Museum som vi tog en kaffe innan vi fortsatte hemåt.

Kirunas nya stadshus som ligger i Tuollavaara. Det är vackert i solskenet. Klockstaplen som förr stod på Kiruna Stadshus står på marken bredvid den runda byggnaden som är Kirunas nya Stadshus.

Kiruna dag 1

Vår första dag i Kiruna, tänk mamma hade inte varit här sedan 1985 och jag inte sedan 1984. Kändes riktigt roligt att äntligen vara uppe och resan upp gick bra även om vi fick byta i Boden med all packning.

Lite trångt att ta sig upp för KA men bra gick det ändå. Mamma däremot for i golvet när hon sov så vi vaknade med förskräckelse fast det gick.

Mamma fick efterlängtad palt som Inger hade jobbat med att göra, så gott, tack Inger <3.