Döden kommer när man minst anar det

Nu har Annica, för många även bästa Tiger, andats klart härnere. Jag gissar hon och Tobbe Rapp har en hel del att diskutera. Kan riktigt se dessa två underbara personer och personligheter diskutera Reload- dagbok på nätet, webportalen Succé, kodning, kvinnofrid, näthat, stalkning och såklart FRIS.

Jag undrar hur nätet sett ut i dag utan Annicas grund till bloggarna av i dag och hur man faktiskt kodade sina egna sidor och viktigaste verktyget då var ju programmet anteckningar. Annica var alltid så oerhört hjälpsam. Jag minns särskilt hur lång tid det tog för mig att ens försöka mig på tabeller, dom ramlade bara ihop. Lite glad är jag iaf att hennes installation av Movabletype som bloggverktyg har jag gjort 🙂 Här är hennes blogg

Tigern

Hennes osjälviska kamp  för rättvisa, särskilt när det gällde kvinno- och barnmisshandel. Hon jobbade hårt mot abuse på nätet, läs gärna där finns oerhört mycket som är bra att tänka på även i dag. Jag mötte henne IRL för första gången när det var Kimberley demonstration på Sergelstorg. Vi möttes på pendeltåget i Kungsängen. KA var med och enligt både Annica, M och Katinka så var KA tydligen speciell som fick hänga med på middagen efteråt. Ja vi var fler än dom jag nämnde men vissa vill inte bli omnämnda bl.a pga skyddade identiteter.

Vi möttes på nätet på sidan Fågel Fenix, en mötesplats där kvinnor i misshandelsrelationer fick både stöd och hjälp i processen att kunna ta sig loss.

Allt detta var i börja av hemsidor, långt innan alla ens hade en internetuppkoppling. Det skapades både det ena och det andra roliga, galnare och uppriktigare än mycket annat.

Tack Annica för tiden du var med här, för vad du skapade och vad du stod för. Ha det bäst med Tobbe däruppe och du, vi ses någon gång.

För att göra Annica rättvis lånar jag hennes egen bild från hennes startsida

En söndag på hoj #blogg100 #bloggswe

Vädret var iaf bättre än i går men jag trodde inte riktigt på det för det såg bra lurigt ut men skam den som ger upp innan, bättre att göra det efter 🙂

En liten udda variant blev det i dag. Dino hade något vajs med sin så han tog lilla trucken och vi och Micke tog hojen, övriga sörjande hade förhinder.

Det var riktigt roligt och väldigt lärorikt i körteknik och hur man kör i grupp. Små trix, en del viktigare än andra. KA fick med beröm godkänt och var väldigt glad och nöjd. En mysig början på en tidig mc-säsong. En del fynd gjorde herrarna på loppisen vi gick på. Vi avslutade Uppsala med en väldigt god lunch/middag på Texas Longhorn.

Jo, jag har ont, ont så ända in i men jag måste få leva, jag vägrar dö mentalt bara för att jag egentligen inte kan massor med tanke på nacken och resten av eländet. Min plan är att jag skall ta MC-kort i sommar eller åtminstone träna ordentligt på det 🙂

 

För lite Pitbullinfo så kan du kika in på vårt Gökalbum, busen har blivit full i upptäckarglädje och ger KA och mig nästan hjärtinfarkt av förskräckelse, skräck och rädsla,

En lugn mamma och pappa efter att vi tagit ner Pitbull och skulle sätta ner liten i holken igen,

_DSC9263_1

Inlägg 57 av 100 #blogg100

Knugen av Rapplands avsked

_DSC8384_1

Inte samling vid pumpen men utanför Trosa Landskyrka.

 

_DSC8373_1
Jodå, han är därinne, knugen…

…bland alla blommor…
_DSC8365_1 _DSC8363_1 _DSC8366_1

…och klädnypor 🙂

MariaErikssonsrostradTobbe! @smulmia71 har gjort iordning klädnypor för Tobbe.

Maria Eriksson skrev namn och citat på alla dessa klädnypor och satte ihop många till ett jättefint rosträd.

och till slut så…

_DSC8378_1

”ovan där samlas helgonen” för att möta och inlemma Torbjörn Rapp i sin gemenskap.

Du håller nog ditt vakande över din underbara familj, Sussie och barnen Mallan och Sara samt di små, barnbarnen, och också på dina vänner. Gissar det är fullt ös där du befinner dig där du river av det ena efter det andra i Rappens anda.

Vi ses Tobbe, tack för den här tiden!

Tack för dom här åren Tobbe

I morgon är det din begravning Tobbe!

Tänk så livet är orättvist och så oberäkneligt. Tänker på din älskade hustru, barn och barnbarn och vännerna som saknar. Du var en så otroligt varm och god människa med helt galen humor, du hade också världens otur och skadade dig alltid på något helt omöjligt sätt oftast. Vi har skojat om att du måste ha många liv. Du och och din underbara familj reste och levde i nuet

Många år sedan vi först ”träffades” via nätet Tobbe och din hemsnickrade sida, långt före dagens bloggar och när internet var i sin begynnelse för alla här i norden, år 2000. Det fanns något som kallades dagboksrejv, Netnäsa, DPN, Succe, knacka egna hemsidor med hjälp av Annika Tigers HTML-guide, klädnypedrog osv, osv. Ja du, mycket har hänt sedan dess och åren har visst också hänt.

”And if I go,
while you’re still here….
Know that I live on,
vibrating to a different measure
– behind a thin veil
you cannot see through.

You will not see me,
so you must have faith.
I wait for the time when we can soar
together again,
– both aware of each other.
Until then, live your life to its fullest.
And when you need me,
just whisper my name in your heart,
…I will be there.”

Tack för dom här åren Tobbe Rapp, vi ses!

Tobbe