Vi for en sväng till Mölle

fredag 26 augusti och den svängen tog sina timmar men det var det värt för väldigt roligt att träffa Monica och få komma till hennes ”stuga”.

Monica är personen som står upp och hon sköter om sina besökare väldigt väl.  Räksmörgåsar med dryck väntade på oss när vi kom fram strax efter 9 på kvällen.

Vi sitter på en tillbyggd del av huset som är som ett ingalasat uterum. Man går också förbi precis hitom bordet när man går till ”källaren” där det finns en sorts gillestuga eller något och ett kontorsutrymme, sovrum osv. Där i sovrummet bodde KA och jag.

Pridepicknick å katastrof

Vi blev inbjudna till den sedvanliga Pridepicknicken som brukar vara i samband med lördagens Prideparad. Denna gång skulle den vara på annan plats, Zinkensdamm, och mellan 11 och 14.

Eftersom jag inte är aktiv på Facebook längre tackade KA ja åt oss. Vi hade planerat att hämta Julia 10:30 och ta 10:59 pendeln från Jakobsberg och då skulle vi vara på plats strax efter 11:30.

Vi lyckades ta rätt buss men åt fel håll så vi fick hoppa av och hitta busshållplatsen så vi kom till rätt plats, inte bara åka med rätt buss. 🙁

Vi lyckades ta oss fram och hittade Zinkensdamm ca 30 minuter försenade men vi tyckte vi hade gjort det bra trots allt med både barnvagn, packning, fel buss och barnbarn. Vi letade övriga som skulle picknicka men vi hittade inte en kotte, efter ca 45 minuters farande runt på området ringde jag, (KA hade glömt sin mobil hemma) men ingen svarade trots flera försök, jag gissade att kanske hördes det inte för ljudnivån i området var inte särskilt låg.

Jag kommenterade ett foto som ett sätt att försöka få kontakt men lyckades inte. Jag ringde igen, ingen svarade då heller. Jag var väldigt i behov av en toa men inga bajamajor fanns i sikte 🙁 Vi gav upp til slut och dukade upp och satte oss ner.

Julia tyckte det var roligt och satt och dansade samtidigt som hon åt grillad kyckling. Precis då inser jag att min ryggsäck (typ handväska med alla mina saker i) är borta! Kalla kårar, mental tomhet och bara fy f*n. KA hade precis ställt sig upp för att fota (klockan hade nu närmat sig 13 tiden och paraden skulle börja då).

KA for runt och letade och jag satt kvar med Julia och kände bara total maktlöshet. Av någon underlig anledning hade jag ju mobilen på filten eftersom jag hade haft den i handen när jag försökte nå dom övriga och sedan satt den i min kjolficka, normalt har jag den alltid i sidofickan på ryggsäcken. När KA kom tillbaka gick jag en runda och såg många bruna väskor alla sorter men inte min nya ryggsäck. Vi turades om att leta i området och till slut var jag tvungen att gå upp i skogen innan det hände en olycka.

Julia njöt av sin kyckling och satt och dansade samtidigt. Hon märkte inte av något mer än att varken mormor eller morfar åt något men var glad ändå.

Vi packade ihop så fort det bara gick, jag ringde Xxxxxx som ringde och spärrade mina kort och sedan tog vi oss därifrån så snabbt det bara gick och det gick sakta. Paraden hade ju precis dragit i gång och människohavet var enormt tillsammans med ljudvolymen.

Alla nycklar, hem också, fanns ju där och det var den enda nyckeln för dagen 🙁 Visste att adressen fanns på mitt frikort och var också enkelt att få fram via nätet, finns få med mitt namn, typ bara jag.

Kontentan av det hela blev att ingen varit här och vi tog oss in (har lärt oss hur lätt det varit men inte längre är hos oss). Polisanmälan är gjord och ja, det är bara saker men allt är borta.

Sedan vet jag att bara för att man sagt att man kommer så räknas man inte in så inga fler, tacka ja saker här inte. Med det menar jag att dom ansåg att alla hade kommit så att där fanns ingen anledning att skriva att dom flyttat på sig redan 11:45. Det hade sparat oss att leta i onödan men så blev det… Hur kan alla ha kommit redan när fler hade anmält sig, that beats me!

Arto´s tal till Martin, så fint

Arto´s tal till Martin, så fint
Söndagen den 10 april 2011 var det så äntligen dags för det många av oss (ja, förutom di tu själva då) väntat på. Vi gav herrarna en mistel för 10 år sedan så den har fått jobba hårt. Vackert var det och så underbart.