Får se vad neurologen säger i morgon då #blogg100 #bloggswe

Efter att ha varit helt utan smärtstillande och Gabapentin i ca 1,5 vecka så har jag fullt utvecklad smärta och är nästan där när jag satt och grät i oktober förra året med den stora skillnaden att jag vet, tror mig iaf veta, vad vissa symptom är.

Kroppen däremot har reagerat så att den är där den var förra året när jag till slut tog mig till läkare, varenda muskel från geniknölarna i bakhuvudet och ner mot svanken gör så satans ont på muskelvis, det är nästan så man inte får ta på mig 🙁 Muskelsmärtan är på g nedåt längs benen men inte alls farligt, iaf inte ännu.

Mina händer bränner och är väldigt onda/ömma, det är tom så att en fingertopp på höger handen svider precis som att jag skulle ha haft en brännblåsa, dom övriga fingertopparna är bara ömma, iaf än så länge. Armbågarna är så trötta och ömma men ingenting har dom där domningarna som var när det var som värst innan jag fick hjälp och mediciner

Mina fotproblem började ju med att jag helt plötsligt hade kuddar under hälarna och det kom ungefär samtidigt med den ömmande punkten vid bh-bandet. Som jag minns det reagerade jag på båda sakerna ungefär samtidigt så sedan mitten på september kom dessa saker.

Mina fötter bränner så ända in i och det är hemskt ont. Man kan likna det lite som att om man gått en hel del dag och handlat och fötterna är helt slut och brännande fast det räcker med att jag har fotsulorna lutande nedåt, dom behöver ibland inte ens luta mot marken :(. Det gör också detta om att jag skall stå och arbeta till ett omöjligt helvete men jag försöker och så säckar jag ihop för varken fötter eller rygg pallar stå och så sänker jag mitt skrivbord och försöker jobba men då börjar hela vänster sida domna från skinkan ner till tårna, jag jobbar på lite och knatar omkring och sedan höjer jag bordet och ibland klarar jag att stå riktigt länge stående.

Nu när jag sitter så pulserar det i delar av fötterna och det känns uppåt från hälarna uppåt en bit på vaderna/smalbenen.

Sedan det märkligaste av allt som jag nu är väldigt fundersam till vad det egentligen är. Den där punkten vid bh-bandet som började som en öm punkt förra året i september men nuförtiden ställer till ett rent helvete varenda satans natt och flera gånger per natt också. Smärtan den genererar sitter i ett bra tag efter att jag klivit upp och duschat och rört mig, det kan hugga bara av att jag andas, det är som knivstick och ibland som att jag har ett hemskt håll efter att ha sprungit mig halvt ihjäl. Det väcker mig flera gånger varje natt och jag måste försiktigt vända mig och göra vad jag kan för att lindra men det är näst intill omöjligt.

Det som blivit nytt, dvs som inte var innan jag började äta smärtstillande och Gabapentin är känselbortfallet i delar av ansiktet. Det är lite som när bedövningen släpper men utan att det pirrar. Det är inte hela tiden, det kommer ibland och ibland sitter det i länge och ibland bara kommer det och så är det borta. Det är på olika ställen i ansiktet, strax ovanför vänstra ögonbrynet, på högra kindbenet neråt mot käken och ibland på vänster sida precis vid underkanten av höger käke.

Oavsett vad så är det många olika saker. Delar beror på diskbråcket i C6-C7 och förträngning i kotorna ovanför C något, orkar inte kollar på pappret. Det som sitter i ryggen beror tydligen inte på det och det gäller visst också mina fötter.

Jag börjar ju få stora problem att få kroppen att hänga med på en hel arbetsdag så får jag snart inte hjälp vet jag inte vad jag gör 🙁 Vet heller inte om tröttheten som drabbat mig och gör det svårt att vara vaken en hel dag har med allt detta att göra eller inte, det har iaf blivit riktigt illa på den fronten senaste veckan 🙁

Vad gäller Pitbull så fortsätter fjäderexplosionen, kika på Gökalbumet, lägger in en liten bild från dagens fotosession 🙂 här

_DSC9088_1

Inlägg 44 av 100 #blogg100

 

Bakslag deluxe #blogg100 #bloggswe

Jag är inte tillräckligt svag i händerna, jag har inte tillräckligt ont (som det verkar) i mina händer, jag har för bra balans, jag kan för mycket för bra osv, osv, osv…

Jag har tappat nästan hela min styrka i händerna och kan inte ens öppna lock mmm, utan Gabapentin bränner det i mina händer, det domnar i dom och det börjar redan med kraftlöshet i armbågarna ut mot händerna.

Nu kanske jag skall få rehabhjälp men det skall först bedömas om jag får det och under tiden fick jag inga råd alls men ta bort nackkragen för det är inte bra. Nehej men den kragen har gjort livet funktionellt. Den ena idioten värre än den andra. Uppgiven, ledsen och ont.

Jag har iaf slutat helt med Gabapentinet så får vi se hur länge det dröjer innan jag sitter på akuten eller blir helt sjukskriven i väntan på att få den hjälpen som sagts att jag skall få. Fötterna bränner utav helvete men det har ju inte med något som syns på MR så det spelar ju ingen hur mina fötter mår 🙁 det har bara ökat sedan jag slutade med Gabapentinet.

Inlägg 38 av 100 #blogg100

 

Antiklimax och oro #blogg100 #bloggswe

Nervsmärta från helvetet är åter iaf, det tog 2 dygn utan Gabapantin. jag var ju tvungen att veta att nervsmärtorna från helvetet inte bara var en fantasi eller helt plötsligt försvunnit inför morgondagens möte med ryggkirurgen på SpineCenter 10:30. Dom är åter i full kraft. Nervstickningarna satte fart redan i går och även andra skitsaker hade dragit i gång efter inte ens ett dygn utan Gabapentin.

Blir en spännande natt men värmen gör ju sitt för att dämpa det vidrigaste men nog känner jag mig ynklig 🙁

Tänk på mig 10:30 i morgon när jag träffar ryggkirurgen på SpineCenter.

Vad gäller antiklimax så, ja vad säger man? Jag förstår ingenting och känner bara att det är så sorgligt och så ensidigt.

Jodå, liten Pitbull utvecklas och fjädrarna blir fler och fler, kika i albumet

Inlägg 37 av 100  #blogg100

 

Det enda jag är är tydligen trött #blogg100

Trött, trött och så förbenat trött är vad jag är hela förbaskade tiden 🙁 Skall prova från och med i morgon att INTE ta Gabapentin på morgonen men ta 2 på kvällen istället. Jag är rädd att få tillbaka det jag hade mellan oktober och januari i nervsmärta för det var/är inte roligt. jag har nervsmärta men vid bh-bandet och det hör ihop med mina domnade hälar eftersom det nu ökar ytan som är domnad vartefter ryggnerven som är bråkig smärtar. Denna nervsmärta är helt annorlunda än det som satte i gång i oktober, denna sticker och ömmar bara, den bränner inte, inte än iaf. Det är, för mig den brännande smärtan som då var värst och som Gabapentinen tagit udden av.

Har slutat med Naproxenen så kanske magen blir bättre. Inte så kul med mage som tom såg gravid ut ett tag och med det alla tillhörande besvär rörande magen. Förhoppningsvis dämpas dom flesta nu, magen har redan minskat i uppblåshet.

Har också fått börja med Cetirizin och Nasonex, har jag tur så bromsas alla förbaskade utslag jag fått på överkroppem som jag hittills dämpat med Betnovat kräm. Förr reagerade mot det mesta och tålde varken dofter eller annat utan att reagera. Hade ofta utslag, fick äta massor med mediciner och ofta smörja med Betnovat kräm. Allt det tog slut för ca 15 år sedan. Sedan i höstas, när nervsmärtorna satte in så blev det en sjudjäkla fart på allergier och hudutslag. Det började i ansiktet på kinderna, där min andningsmask ligger an när jag sover (jag har ju sömnapné) och med klåda under armhålorna som visade sig vara ellergi mot aluminium så nu kan jag bara använda aluminiumfri deodorant 🙁 och inte fan luktar den gott heller. Brukar fuska ibland och dra lite med min parfymfria deo som iaf luktar gott även om det surt straffar sig sedan så kände jag mig iaf lite fräschare ett tag. Förhoppningsvis har jag lyckats bromsa nysningarn och kliandet pga pollensäsongen som är runt hörnet och redan påverkar mig.

Eländes elände och eländes elände 🙂 fast inte alltid och detta är egentligen en sammanfattning om läget. Jag är ganska glad ändå även om jag var väldigt nedstämd av att jag ännu en gång sitter på väntelista när jag trodde att jag skulle få hjälp direkt då det var sagt att jag skulle ringa när jag varit rökfri och då få en tid, inte hamna på en djäkla väntelista 🙁

Jag kommer att försöka övningsköra lite hoj men inte ge mig ut på någon alltför skumpig hojrunda för jag tror det straffar sig riktigt illa tyvärr.

Pytteliten växer och videosnuttar finns här.

Inlägg 17 av 100 #blogg100

Diskbråck/nervsmärtor är ett dj*a skräp faktiskt #blogg100

Förra året i mitten av september fick jag helt plötsligt som kuddar under hälarna och en öm/mör punkt ungefär där bh-bandet går på oss som använder sådan. Lite obehagligt var det men jag hade ju inte ont men hälarna var inte roligt.

Så kom mitten på oktober och helvetet bröt ut i nacke, axlar, ut mot armarna, hjärtat, andningen, svettningar på nätterna, en punkt i ryggen gjorde att det körde rätt upp i bakhuvudet.

En vecka gick och det blev värre, nästa vecka gick och det blev ännu värre. KA skällde på mig när jag började gråta av att jag hade så ont och brännande. Ringde iaf läkare och dom skickade mig till hjärtakuten. Den dagen hade det också satt igång igång i ländryggen riktigt djävligt och jag sprang och kissade hela tiden och det kändes nästan som njurbäckeninflammation  men ändå inte. Det hittades inga fel och hjärtat var dessutom friskt.

Jag räddades mycket av värme, KA hittade en värmeväst som gick på batteri och det räddade julhelgen och kommande veckor, det tillsammans med antiinflammatoriska starka tabletter, heta duscher och värmemadrass i sängen.

Den resan fortsätter än och ja, röntgen både vanlig och MR. MR konstaterade diskbråck i C6-C7 och degenering och förträngning i C4-C5 samt i ländryggen och det kontumret minns jag inte på rak arm. Nervsmärta är vidrigt, det bränner, strålar, sticker, domnar mm och det önskar jag ingen.

Hittade själv en sjukgymnast som har Mackenzieutbildning, som kan jobba med mig och mina skadade nackdelar och övriga kosntiga symptom i kroppen. Fick inte träna, bara promenader. Går dit varannan vecka. Jo där fick jag också rådet att skaffa fotbäddar och nackkrage samt när fotbäddarna kommit stå och arbeta så det gör jag ff. Funkar inte att sitta, då domnar jag från vänster sida av ländryggen och ner i benen. Så kan jag också domna bara stående men det händer inte lika ofta.

Fick hjälp med fotbäddar av Ortopetekniska på Sophiahemmet och av ortoped tillsagd att inte använda min Schollstofflor då dom ej har klack utan jag skulle använda Crocs, dvs äkta Foppatofflor (som är det fulaste jag vet)

Har varit på Spine Center och där hjälper dom mig inte med op (det fanns något att operera som skulle hjälpa mig) om jag inte är helt rökfri i 2 månader så rökfri är jag nu. Mycket tack vare Champix som gjorde att det faktiskt smakade skit och inte gick att röka. Så trots att jag inte alls var inne på att sluta röka behöver jag hjälp så jag måste men det satt långt inne. Ciggen är ju faktiskt en kompis. Jag skulle återkomma till dom när tiden gått och jag varit rökfri så det gör jag den 20 mars så får vi se vad som händer.

Tabletter i all ära och underbart att faktiskt kunna ha en bättre fungerande vardag med Gabapentin som tar ner/bort nervsmärtan som var vidrig. Jag har fått öka till 2 tabletter om dagen och jag borde egentligen öka ännu för det har dragit igång rejält igen men jag blir så trött, kan inte jobba med fyrtio saker samtidigt längre (kunde jag inte förr heller men ganska många saker samtidigt utan svårigheter) och måste koncentrera mig väldigt, kan tappa tråden om jag blir avbruten men hittar den igen bara jag får återgå till det jag skall göra. Säger fel ord och menar ett annat. Det betyder att jag kan inte öka dosen Gabapentin och fortsätta jobba som jag gör

Jag har hela tiden jobbat, för mig är det viktigt, jag vill ha en fungerande vardag och jag har inte mindre ont hemma men kan tänka mer på det vilket inte gör något bättre. Jag hoppas så att jag får hjälp när jag ringer till SpineCenter den 20, jag vill fungera normalt.

Drömmen om att köra/åka hoj hänger mycket på vad som händer, minsta lilla stött är som satan själv och det gör ju inte saken bättre.

Livet är annars ganska okej men detta tär och både KA och jag är tröttare än tröttast.

Jo, hur lilla pytteliten mår i dag då? Jotack, bara bra men den nyblivne fadern är alldeles för stressad så vi kunde varken filma eller ta kort.

Inlägg 7 av 100 #blogg100

Kontroll av mina utländska hyresgästerna i dag #blogg100

Läget verkade lugnt på den fronten, återbesök om ca 8 månader igen. Bra iaf att dom håller koll så att det inte blir helt galet med cellförändringarna. På min tid (dom hittade detta när jag var 15 år) så sa man enbart Bilharzia. ’

Märker inte av dom alls just nu men sist tog det ca 5 år innan jag fick äta medicin igen, Prazikvantel heter medicinen och den hoppas jag att jag slipper på flera år igen för även om det står att det inte har några biverkningar så fick jag sådana :(. Gled ihop och det sjöng i hela huvudet och jag kunde knappt ta mig till sängen innan jag slocknade. Så jag lärde mig att ta den medicinen när jag redan lagt mig. Nu är det drygt 6 år sedan sista gången så jag hoppas det fortsätter dröja.

Det läskiga är att Prazikvantel är beståndsdelen i avmaskningsmedicin för bl.a katter så jag undrar hur dom mådde när vi gav dom Drontal.

Jag har skrivit om mina illegala hyrsegäster tidigare, här, här, här, här och sist men inte minst här (6 äldre skriverier)

Regnet öser ner och av energin jag hade i helgen finns intet spår kvar av så det är dags för sängen. God natt!

#blogg100 inlägg 80 av 100 (bara 20 kvar)

Snart är hela rummet klart #blogg100

Allt är ju relativt och snart också 🙂

Nästan hela rummet har nu tapet och ett fönster målat. Limmet tog slut och arbetsdagar gör ju att det inte finns så mycket tid till allt. Fick ju lite assistans av Julia i söndags också.

När jag målade ena fönstret i går så hade jag ofrivillig assistans, dvs Kurt och Mannfred ville gärna vara med men det gick inte så bra för den ena ville tugga på penseln och färgburken och den andra ville gärna ta en tugga av väggen när jag lutade mig fram för att måla så jag gjorde bara ett fönster som behöver en omgång till såg jag i dag. Det blir det också men utan gökarna Jonsson.

Vi jobbar på och KA gör mycket dagtid men styrelsemöten och eget arbete tar sitt och jag vill inte att han stressar ihjäl sig precis. Jag vill leva många fler år tillsammans med min livskamrat.

Vad gäller hälsan så är det bra att min astma går åt rätt håll trots att jag är en sådan däringa usel rökare 🙁 Var på kontroll i dag och min läkare var nöjd med både blås och annat men det kan bli bättre och ja, sluta röka är ju bra och det kommer när livet fungerar till fullo trots allt.

KA ville så gärna hämta mig med motorcykeln så det bidde att åka hoj hem, lite kallt var det (ställ, hjälm och skor hade redan lämnats på jobbet). Han är jättenöjd med sin spätta säger han och att jag sitter lätt som en fjäder och det är ju kul.

Den utvalda bilden är på sötaste Ellen, brorsans lilla 6-åring. Hennes min är som jag känner mig ungefär 😉 Ellen skall det bli skoj att träffa snart igen och kanske baka lite som i julas. Ellen åt visserligen en hel del av degen men vi hade jätteroligt.

#blogg100 inlägg 67 av 100

Livet med CPAP är inte enkelt #blogg100

Min sängkompis masken gör inte livet så mycket lättare men några saker har blivit bättre.

Tyvärr har jag oerhört låg syresättning när jag sover, 85 är allvarligt, och sömnkvalitéen inte så mycket bättre enligt mätningen jag gjorde natten till idag.

Jag skall in på måndag den 2:e igen för att se vad som kan ändras i CPAPén så att jag kanske börjar må bättre och får en kvalitetshöjande sömn också.

Hjärtats stresshormoner har minskat i påverkan men jag har ff hög puls och vaknar lite då och nu men inte som förr. Jag känner mig långt ifrån pigg och vill nå dit att jag har studs i benen igen.

WordPress ville inte så detta inlägg har skrivits i anteckningar och lagts till 3/4 2014

#blogg100 inlägg 32 av 100

1:a veckan med ”min” andningsmask

har gått rätt dåligt. En natt av sju har gått bra. Bild på skönheten (masken alltså) finns här. Natten till i dag gick riktigt åt fanders så jag är tröttare än en gnu. Vet att jag var medveten om att jag låg och höll i masken när jag vaknade ordentligt vid 4 och hade jag tagit loss delen som håller i masken vid munnen och höll masken mot munnen för att kunna använda den. Fattar ingenting men gick upp och stängde av CPAP´en, en sväng på toa och sedan fortsatte sova en dryg timme utan mask.

Undrar när jag och masken skall bli kompisar för när det funkar så känns det så mycket bättre i kroppen och knoppen.

Inte lätt alla gånger men någon gång skall det väl bli bra, vill jag iaf tro. Kroppen har tagit så oerhört mycket stryck dom senaste åren så nu måste vi vända detta även om det tar tid.

Taskig timing

går det att kalla många saker men att så snart en förbättring skett kommer bacillen från annan planet och slår ut KA mer eller mindre i 3 veckor och nu också mig.

KA har under dessa veckor blivit bättre och så pang tillbaka och det som var bättre höll inte ens en hel dag. Vi får se hur det går i morgon eftersom han har gett sig den på att han skall klara av att jobba. Han ser helt slut ut och just nu sover.

Att bacillen är mindre trivsam (baciller är väl aldrig trivsamma men somliga kan ju försvinna fort) är att det börjar med sporadiska nysningar och allmänt risighetskänsla till att sakta men säkert öka på med feber, huvudvärk, rivjärn i halsen, hosta och hela allmäntillståndet ur slag. Jag sov till över 10 i dag och har sovit på dagen både fredag och lördag i flera timmar.

En dag kvar bara så kan jag kanske bli fortare frisk. Det finns en hel del som måste göras klart i veckan så det hade varit bra utan ovälkomna gästbaciller.

I morgon skall KA iväg och få sitt socker kollat, om det blir ordentligt eller ej återstår att se.

Mina värsta biverkningar från simvastatinet är i stort sett borta men mycket är ff kvar och det slår hårt mellan varven.

Både KA och jag hoppas kunna återgå till ordentlig träning igen, en gång gick det innan dessa ovälkomna baciller slog ner som en bomb 🙂