Det är inte undra på att måndagen gick som i ett töcken.

 

Det finns mycket att prata om när man inte setts på länge och står inför en utlandsresa.

Inför Marbella
Jag låter det vara osagt när damerna kom i  säng. Det var i alla fall inte före midnatt.

Klockan fyra på morgonen var det dags att kliva upp ur säng respektive sovmadrass  för att snabbt göra morgontoalett och häva i sej en eller ett par koppar kaffe. Halv fem hade vi satt som tid för avfärd mot Arlanda. Incheckningen var redan gjord hemifrån. Planet till Marbella lyfter klockan sju så en lite mer stadig frukost än kaffe skulle vi hinna få i oss på flygplatsen var tanken.

Arlanda, terminal fem. En byggarbetsplats. Jag hjälper resenärerna att lyfta sina väskor ur bilen. Att stå längre än ett par minuter är inte att tänka på.

Arlanda

Jag pussar och kramar om Carina, kramar och säger hej då till de andra två och ser dem sedan gå in i terminalen för en första frukost och resa till Marbella. Alla tre tjejerna behöver få koppla av, flamsa och skratta,  samt inte minst vila. Jag hoppas ni får en jättefin vecka., tjejer. Ungefär kvart i sex är jag hemma igen.

Det är inte undra på att måndagen gick som i ett töcken.

Egentid

Den här veckan är min. Jag gör sådant jag vill göra. Jag gör åxå sådant jag måste göra men det gör jag bara för att jag vill. Det jag gör, gör jag i min egen takt och jag gör det i den ordning jag vill.

Insikt, sista (tror jag)

Då, när sammanhanget stod klart för mej, då, när jag insåg vad det beror på att jag varit som jag varit, fylldes jag av eufori. Jag kände lycka. Jag förstod att det är jag som i fortsättningen ska forma min tillvaro. Att det är utifrån vad jag tycker, vad jag känner och vad jag vill, som jag ska leva. För länge sedan skrev någon på väggen i en toa någonstans: ”Med nya ögon gick jag ut för att upptäcka världen”. Det är vad jag ska göra, nu och i mitt fortsatta liv.

Samtidigt tyckte jag att det var bedrövligt att först vid 66 års ålder få den här insikten. Inte för att jag kastat bort alla år men efter 66 år…
Nåja, bättre sent än aldrig och förhoppningsvis har jag några år kvar. Det finns säkert människor som kanske aldrig kommer till den här insikten så jag ska egentligen vara glad – och det är jag, jätteglad.

Insikt, forts.

Där var varken missbruk eller våld i min uppväxt men jag vill beskriva tillvaron som mörk. Jag kände det som jag inte blev tagen på alvar. Inte heller kände jag att jag blev lyssnad på. Kanske är jag orättvis. Det är jag säkert. Men jag menar att jag formades till att inte räkna med vad jag kände, tyckte och tänkte. Jag uppfattade inget gehör för mej. Däremot när jag tog till mej andras mening och agerade därefter kunde jag känna att jag borde duga. Jag kunde förringa mej själv. Åsikter hade jag inga, åtminstone inte någon som gick stick i stäv med någon annan persons åsikt. För att inte ta plats sa jag aldrig första ordet. Inte heller för att inte bli motsagd.

Det jag kunde däremot, det var att vara ensam. Jag kommer fortfarande ihåg när jag gick till skolan min fösta skoldag. Jag gick ensam. Mina föräldrar följde inte med. Jag kommer ihåg att det var många vuxna i skolan. Jag minns att jag tittade på dom. Det var inget mer med det, så var det bara.

Jag minns också första gången jag gick till tandläkaren. Jag var sju år då också.
Jag visste det skulle bli obehagligt. Jag hade sett stolarna vid ett tidigare tillfälle. Jag tyckte de såg skräckinjagande ut, och nu skulle jag dit.

Jag gissar att det är på grund av det här jag drar mej undan lite och gärna håller mej lite för mej själv.

Insikt

Det hände på våren.  Närmare bestämt i våras, våren 2014. Jag visste det redan. Jag visste redan det alla människor vet. Vi är resultatet bl a av vår uppfostran, den miljö vi växte upp i och även också ibland av våra genetiska anlag. Det är därför inte ovanligt att någon som vuxen lever i en situation som påminner om den situation han eller hon växte upp i. Men, som sagt, insikten fick jag i våras. Den slog mej bara. Jag såg den som så självklar och det förvånade mej att jag inte sett det tidigare, insikten. Aldrig förr har jag vait med om något liknande. Jag förstod mej själv på ett sätt som jag tidigare aldrig gjort. Jag kom att förstå varför jag förhåller mej till människor som jag gör. Jag kom att förstå varför jag reagerar på omgivningen som jag gör. Den fick mej att begripa varför jag är tillbakadragen och varför jag känner mej obekväm bland folk jag inte känner. Jag började förstå varför jag haft det förhållningssätt mot andra som jag haft. Jag vet varför jag varit konflikträdd.
Känslan och upplevelsen var sanslös. Konsekvenserna är intressanta, kanske förstår du vad jag pratar (skriver) om, om inte får du fråga.

Då och nu

Tidigare tänkte jag när jag avslutat ett arbetspass, att snart ska jag jobba igen. Efter att jag den 1 april gått ned i arbetstid har jag börjat tänka när jag går på ett arbetspass, att snart är jag ledig igen…

Proline AB, Kålstalund Snickeri & Bygg HB m fl företag

Jag orkar inte, har ingen lust, att skriva mer om Kårstalund, Proline och allt som hände. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på hur dåligt dessa  firmor skötte sej. Jag förstår att Proline vill komma undan med så små kostnader som möjligt. Det gör de genom att anlita någon som köpt en hammare och låtit skriva snickeri på sin bil. På min direkta fråga till Proline om Kårstalundsfolket är utbildade snickare fick jag till svar att: ”det tänker jag inte svara på”. Jag blev stum, något mer fanns inte att säga kändes det som.  Antingen visste han inte, eller också visste han att de är outbildade. Vilket är värst? Att inte känna till sina underleverantörer eller att anlita outbildat folk? Jag tror att han vet att de inte är snickeriutbildade. Själv tror jag att de inte är det, nota bene, tror!

Jag skulle kunna fortsätta berätta om Kårstalunds argumentation varför det är okey med dörrfoder som sticker ut 13 mm från karmen, se bild nedan…

men orkar inte.

Ett av de förslag de hade till åtgärd var att ”riva hela skiten och bygga om badrummet”…

Att vi, som de senare i skriftväxling med bl a Proline påstår, hotat dem och förtalat dem är inte sant.

När vi ledsnat, varit arga och ställt krav, anlitade Proline tillsist HSB för att rätta till felaktigheterna.

Argumentet att vi fått nytt badrum köper jag inte. Vårt badrum var fint innan Proline och Kårstalund gjorde sitt inträde. Det var nytt sedan vattenskadan vi hade för några år sedan.

Vidare…

Trotts att vi fick intyg från Sköndals Golv och Badrum AB där organisationsnummer inte stämmer med företagsnamn godkänner Byggkeramikrådet intyget med motivering att de pratat med ägaren och att uppgifterna i deras register varit felaktiga. Byggkeramikrådet medger alltså att de haft (fortfarande kan ha?) felaktiga uppgifter i sitt register. Medgivandet har vi i den epost vi fått från dem. Jag kommer inte att fråga dem efter företag med våtrumsintyg.

Nu lägger jag det här åt sidan, frågor?