Måste börja med ett grattis till alla MAMMOR,

vi är några stycken faktiskt. Fick en god kopp kaffe av Karl-Axel så här på morsdag. Förr så var det en viktig dag men inte nu längre, jo jag grattar min mamma och det är hon värd men inte att det skall göras något särskilt för mig. Nu trivs jag med att få ha lugn och ro, det är väl viktigast och att man kan få uppskattning av sina barn för den man är, vilket är svårt ibland, ja… ganska ofta då. Det kommer väl en tid för sådant också, kanske.
En helt annan sak, vi har fått en liten rymling här hos oss. Vår Bertil ”föflann” bara så där igår. Karl-Axel var ute med alla sköldpaddor så att de skulle få lite sol på sina ryggar och lite motion (de är överviktiga alla 3 -> för mycket mat). Esmeralda drog iväg och då vände K-A ryggen till, för att flytta tillbaks henne, och vips så var Bertil borta. Vi har letat och letat och finner henne inte (ja, det är en hon men vi visste inte det då) någonstans så skulle du eller någon annan hitta en sköldpadda så är det nog vår. Bertil är 13 år gammal (enligt uppgift) och enligt zoobutiken så kan hon klara sig hela sommaren ute även om det inte är så varmt ännu. Lappar skall upp och en del grannar vet redan. Ni får väl hålla tummarna. Jag är mest bekymrad över vägen och så också barn som i oförstånd petar på henne med vassa pinnar eller annat. Skalet är hårt men inte hennes kroppsdelar.
En sak jag glömt men som jag trots det vill ta fram är vår väns händelseförlopp i vissa hänseenden. Rättegången är över, eventuell överklagan kanske kommer men inte hittills iaf. Domen är klar och mer kan man läsa här , håll nu tummarna att det inte överklagas så att processen bara fortsätter.
En annan av mina vänner har ett rent helvete just nu men vi håller i henne så gott vi kan tills i morgon eftermiddag för då är det värsta över. Lycka till i morgon gumman, det kommer att gå bättre än du är rädd för.

För tillfället har jag ett odjur

som hänger i mitt hår och han vill inte därifrån. Undrar faktiskt mellan varven hur sjutton man kan betala de 7 pengarna för att frivilligt ha en sådan som familjemedlem. Men söt det är bara förnamnet. Mannfred är ett riktigt charmtroll och man fastnar gärna med ögonen på honom i stället för att arbeta, detta endast pga hans uppfinningsrikedom. Håret är en favoritplats, där kan Mannfred slänga sig runt (en mini lian) och kasta sig framåt, helst mot ansiktet där det finns både glasögon och annat att ta tag i. Ibland är det lite obehagligt nära mina ögon men han menar inget illa men visst, skador kan det bli iaf, typ olycksfall i arbetet.
Karl-Axel har gett sig attan på att Mannfred skall prata. Blir det prat så blir det väl endast ”HEJ” för det är vad Karl-Axel hela tiden tjatar om. Henning han sitter där nöjd med resterna av en tandborste, den senaste i raden av de. Vi har köpt en hårdare variant tandborste nu som inte är så enkel att tugga sönder.
Nu bör jag nog sluta med tangentbordsknackande för idag annars får Karl-Axel städa allt själv. Solen skiner hos oss så kanske kan det bli en kopp kaffe ute i det fria senare på em när solen hittat vår balkong.
Hejdå!

Några dagar sedan sist

men nu hade jag lust. Ärligt så försöker jag mig på att skapa detta kaos i html och någonstans på vägen verkar det som jag har kommit. Snart kanske Gökboet finns egenhändigt skapad. Får se om den blir som jag vill eller om sajten aldrig kommer upp. Trött som ett helt … men annars okej (det blir så när man sitter framför datorn halva nätterna.) Vilken djungel det finns med webguider både hit och dit och javascript och dhtml och javaapplets och xml och ”you name it”. Man blir ju pensionär bara av att gå igenom allt man hittat.
Tänker en hel del på mina vänner (ja, jag har några sådana trots att jag är som jag är – hopplös *ler*)
Vi är ett litet gäng vänner (riktiga vänner) som pratar om allt möjligt och omöjligt, mycket skratt men även en hel del tunga saker. Visst har vi en del i det förflutna som ligger och lurar och en del av oss har det i nuet också. Vissa blir visst aldrig fria samtidigt som några av oss har det hur bra som helst. Vardagen kan vara så enkel trots att man visserligen har sina dagar som inte är av den bästa sorten men samtidigt så har man det bra. Man har ett stabilt förhållande med stabila saker runt omkring (ja, inte ekonomin då men det blir väl aldrig stabilt …) Det förflutna hjälper ju en i vardagen och vissa saker kan man även delge andra i form av livserfarenheter. Problemet är när dessa saker inte räcker till och ens vänner halkar längre och längre ner i något så tungt så tungt så de inte vet var de skall ta vägen, vad gör man då. Jo, man väntar där för att finnas till hands när det behövs.
En del av vännernas barn fyller år under denna vecka och nästa. Huja, maj är tydligen en produktiv månad ur barnsynpunkt. Karl-Axel och hans sida av vår familj fyller under våren, min sida av familjen fyller nästan alla på hösten fast Tessan är ju ett januaribarn.
I morgon är det stora dagen för en viss person med barnaskara och då får vi se vad domen eller annat blir.. Håller alla tummar, tår, klor och svansar från övriga medlemmar här i hushållet.
En sak som kan vara bra att veta, med det förflutna menar jag inte brottsliga saker.
Nog svamlat för ikväll, tröttheten tar överhanden en hel del.
Jo en sak. Karl-Axel har startat en mailinglista för enbart män / killar som har eller vill ha en relation med en f.d misshandlad kvinna / tjej eller bara är vän med en. Detta började han med sedan han läste på en kvinnomisshandelsida och där blev han sporrad av sidans Joanna. Tänk vad han skulle ha behövt en sådan mailinglista för ca 10 år sedan men han har överlevt och tur är väl det för mig iaf. Han var rätt person, på rätt plats och med rätt sorts toleranser och tålamod. Är du uppriktigt intresserad av ämnet och man så maila Hönebjär (hans favvis när han var yngre).
Sov gott hörs en annan dag.

Först börjar man med det viktigaste,

i dag och just idag har vi varit förlovade sedan 1993, dvs 8 år. För den som undrar så visst gjorde vi det i Norge, hemma hos mina föräldrar (nu bor mamma i Götet) på Langhus, hitanför Oslo.
Ja, så var det dags att fira min dag i år igen. Har du någonsin varit på Karl Johan och sett det berömda BARNETÅGET, inte. Ja, då har du definitivt missat något. Det är en syn för vem som helst. Alla studenter från närområdet, alla skolbarn (i en viss ålder har glömt vilken), musikkårerna och folket. Vad är syttende mai utan alla dessa paraderande människor?! Det är häftigt det. Ja, norska är jag och faktiskt också stolt över det trots att jag bor i Sverige.
Här kommer lite fler länkar så ni kan kolla själv: Virtual sightseeing Karl-Johan gatan nu
Idag är Tessan där som representant för familjen (inte egentligen men man kan låtsas lite) eftersom hon och hennes bästa vän skall fira dagen. Hon kommer åter på måndag så då får hon väl delge mig the happenings..
Karl-Axel var med ett år, ja även barnen då och Anneli blev så fascinerad angående detta med studenterna för så ville hon också ha det. Studenterna har bilar (skåpvarianter olika bilmärken) som går i arv årskull till årskull. Dessa bilar är också enbart kördugliga under en intensiv vår period för att sedan gå i ide och vänta på nästa årskull. Om det kan jag skriva en annan gång, måste nämligen iväg till jobbet.

Idag var det deklarationsdags

precis som det är varje månad vid nästan samma tid för företaget JOWES. På jobbfronten är det ganska skönt, aningen lite kanske men inte så man behöver svälta heller. Det där med företagandet är inte en dans på rosor utan ett väldigt hårt arbete, speciellt då om man ”kör” vitt som det så fint kallas. ”Kört” vitt har vi gjort i vartenda ett av våra snart 8 år så ”feta” i pluskan kan man inte kalla det för precis. Fast den dagen man blir gammal så vet man att man åtminstone gjort sig förtjänt av vartenda öre.
Tänkte på en sak som berör många fler än vad man kan tro, ämnet kvinnomisshandel. Se denna länk så förstår ni kanske vad jag menar fast man pratar inte om det och det är ju lite lustigt. Man skäms och man låtsas inte se det för då finns det inte, kan det vara så illa med oss människor så att det är så här det är. Kvinnomisshandel lär jag återkomma till fler gånger, det finns otroligt många (tragiskt nog) bra sajter med bra information om ämnet men det tar jag en annan dag. Har vänner som vet och själv vet jag och tillsammans så vet vi alldeles för mycket om ämnet för att det skall vara bra.
Att ha upplevt misshandel ger en skador, i många fall skador som aldrig läker utan blir ett evigt kämpande resten av livet. Den dagen man träffar en eventuell blivande livspartner så krävs det oerhört mycket av förmågan TOLERANS och FÖRSTÅELSE för att vi som varit utsatta är så fulla av att överleva. Svårt att förstå för den som inte har en aning men för oss berörda så vet vi precis vad det handlar om.
Ämnet är tungt och blir inte kort så det återkommer jag till och antagligen även på annan plats.
God natt for idag och sov gott.

Vackert väder här hos oss.

Gökarna Jonsson har suttit ute på baksidan, Mannfred instängd eftersom man aldrig kan veta med honom och Henning lös och ledig som vanligt. Fast Henning tröttnade efter ett tag och kom intraskande precis som han brukar göra när det blir tråkigt ute.
Idag har vi inga måsten, eller rättare sagt egentligen ganska många men de brukar bli borden som blir kansken. Karl-Axel är flitig som sjutton med eldragningen av belysningen i de nya garderoberna så nu blir det ljust också.
Tanken är att balkongen skall bli vårstädad också och då kanske det blir grillning ute. Vi får se, lovar inget bestämt alltså.
Jo, det där som alla pratar om idag, dvs Eurovision song contest, har jag helt missat att se på men ljudet var iaf på och inte var det någon som jag speciellt fastnade på iaf.
Nu skall flitens lampa lysa och det får bli allt för idag.

Vår 7:e bröllopsdag

Kan det bli så här när det har gått fler år? Ja, den som lever får se. Många år kanske vi inte kan få fira ihop eftersom en del år redan smitit men ett antal bra år till lär vi väl få ha. Det var allt för idag. Dagen är trots allt vår egen.

Dagen började med sol

och allt känns alltid betydligt enklare då. För mig är en solig dag alltid en upphöjande faktor. Snart kan man använda shorts utan att frysa ihjäl och kanske en enstaka kjol då och då, skinnjackan åker in i förrådet och en tunn och lättare jacka tas fram.
Idag skall vi med Tessan så vi får veta vad som händer och fötter för henne. Skall bli intressant att höra vad som är tänkt egentligen. Lägenheten Tessan får blir här i området så det blir inte så långt borta. Det finns en riktig plan för henne denna gång och det känns faktiskt underbart, det tog bara dryga 4 år (6 trodde jag men det var fel). Det tragiska är att hon mår sämre idag än någonsin tidigare men nu får hon hjälp. Vi finns ju där och stöttar och kommer alltid att finnas men ibland är man trött och ganska utsliten på att aldrig göra rätt, aldrig duga och oftast vara rätt så värdelös… Vet ju att det inte är så men visst är det tungt emellanåt.
I morgon är det Karl-Axels och min bröllopsdag, 7 år är inte så många år men de har varit oerhört lärorika. Många vändor, mycket att lära om sig med, mycket annat som är mer än andra som inte har del av den bakgrunden jag har. Då syftar jag på ett antal år av både fysisk och psykisk misshandel. Jag har dock haft tur där och speciellt när jag vet hur en del kvinnor har det idag, en del på flykt, en del har fått byta ut sina liv till ett annat osv.
Karl-Axel hade det inte lätt när han fastnade för mig, det krävdes enormt stort tålamod, toleranser och mest lugn. Det är inte lätt att påbörja en relation med en skadad person och man är skadad av en sådan bakgrund. Det tar lång tid att landa i det lugn och harmoni som vi har idag. Inte behövs det många ord idag för att vi båda skall både veta och förstå och mest av allt ta hänsyn till.
Detta trodde jag inte på, då för 10 år sedan när vi träffades. Den där gamla mannen (5 år yngre än min mamma) och jag skulle aldrig bli ett par för då kunde männen dra åt längsta h-e. Det fanns ingen som skulle få mig in i en relation igen fast han var så go och envis på sitt lilla försynta sätt. Han lånade hela tiden min rullbandspelare, gång, på gång, på gång men han tog den aldrig med sig. Det måste vara det som är utnötningsfasen (om den finns), han rev ner mina murar på ett fint sätt. Olika är vi och inte lite heller men tillsammans har vi det bra (en del har ju åsikter om det, speciellt 1 f.d s.k vän) men de vet ingenting om vår verklighet.
Slut för idag, tack för idag. Återkommer en annan dag, kanske redan i morgon.

Länge sedan sist

men äntligen finns det lite tid till detta igen. De har varit stressade veckor med renovering i delar av lägenheten. Vi har en 4:a på 98 m2 som numera är en 3:a som skall bli en 2:a, allt givetvis på samma m2 . Det känns lite lyxigt men vi har haft det trångt. I början av vårt samboförhållande så sov vi i köket i en 90´s säng. Gissa om det var trångt då och inget privatliv hade man heller på den tiden. Det är långt ifrån färdigt men det är åtminstone sovbart. Det som saknas är listerna och viss eljustering, dvs flytta en del jack. Det är ett sovrum på 22 m2 och det är inte helt fel. Får se när vi kommer att börja med nästa del av det hela, att göra ett större vardagsrum av vårt gamla sovrum och vardagsrummet, I den är det tänkt att finnas både en bar, en läs/vil hörna, en riktig matplats och sedan vet vi inget mer.
Ja, hur har det gått med Tessan?! Svårt att säga utan att bli för långrandig men lite kort så är det så här. Den 1 juni får hon en egen lägenhet och till det också en del resurser. Det är svårt med barn som inte mår bra, hur man än gör så är det alltid fel. När jag har haft lite mer tid så kommer det att finnas funderingar, tankar och hur det är att leva med ett sjukt barn fast inte här på denna sida utan då från min sida.
För er som undrar hur det har gått för Tiina så går det bra. Rättegången fortsätter den 23 maj så det skall bli intressant att se vad det blir för resultat. Barnen har börjat landa och det är skönt.
Mer blir det inte ikväll för nu bör jag sova.
Natti-natti så får vi synas en annan dag.