Päronen är bra knasiga

för polaresidorna har de uppdaterat för länge sedan men glömt att skriva det i nyheter så nu skriver vi det här så alla vet. Nya polare är Åke Kråka, Sotis och Emil.
En kulig sak iaf och det är att jag flugit igen. Jag höll på i några timmar från träd till träd och päronen sprang efter som yra höns, riktigt knäppa var de faktiskt. Till slut var jag trött och då klättrade jag ner alldeles själv.
Förra veckan hade vi fint besök också, Tiina, och jag fick en present, en tandborste. Samma dag vi fick besök åkte vi och hälsade på en till tjej, Annica, och där fick jag också tandborstar. Fast hos Annica satt Mannfred mest i hennes hår hela tiden och gjorde trasselfrisyr.
//Henning – maskintuggaren

Grattis på födelsedagen Igge

och så stämmer URL in med en stämsång – Ja må hon leva, ja måg hon leva, ja må hon leva uti hundrade år.

Tröttheten
tar ut sin rätt och både mannen och jag känner oss mer än överkörda men jag ser faktiskt positivt på det trots allt. Jobb in, jobba som sjutton -> jobb ut och så då faktura ut. Vi skall arbeta i helgen också men vi har gjort värre. Pga förseningarna som var förra veckan och veckan före det så blev det mesta en sjudj-a soppa av jobb som alla var/är lika akuta och då blir det helg för att komma ikapp och ligga i fas med den lilla planering vi kunnat åstadkomma.

Tissel och tassel
märker jag av en aning bakom min rygg för inte är min familj särskilt duktig på att vara ”falsk och ljuga”. Fröken är väl den som lämnar ifrån sig mest av detta men jag försöker vara ordentlig och inget varken höra, se eller begripa fast ibland blir det ju svårt. Jag börjar inse att jag snart lämnar de ljuva 30 åren och sällar mig än mer till pensionärerna men vad gör det då, inget alls faktiskt. Undra om jag börjar känna mig gammal på riktigt, kanske rent av drabbas jag av åldersnoja – fy för den lede isf. Mina gråa strån kommer fler och i sakta mak men jag förfasas icke, det gör vår dotter åt mig istället. Färga håret säger fröken, jag säger över min döda kropp :D. Jag föddes så här och tänker se ut så här även om jag ofta önskat en sorts ”makeover” i hopp om förbättring förr. Jag duger bra åt mig idag och det tycker faktiskt min älskade make också. En sak misstänker jag starkt iaf och det är att Apariet på Kolmården inte blir aktuellt för sådana tisslingar och tasslingar har jag inte märkt av alls, *snyft*.

Viktiga beslut

är det dags för och i sak är det inget oväntat men samtidigt vill vi inte. Beslutet måste inte tas idag, ej heller i morgon men mentalt bör det redan vara taget. Mentalt är det redan taget även om möjligheten finns till det motsatta. Kryptisk, inte jag inte utan ganska klarsynt faktiskt även om det inte verkar så.

Annars så lever våra nyaste
tandborstar ff och det i en knapp vecka denna gång. Hoppas det håller i sig längre än sist.

Ordfattig
är jag ff så det blir bra så här för nu men mycket cirkulerar inombords. För övrigt så är veckan ff full med jobb och allt är försenat men nu skall det ut i tid så sent blir det ikväll också.

Vi är med er

i denna tid av sorg.

Det finns många varför
runt omkring i världen, det finns oerhört många varför även nära och just frågan VARFÖR far runt mycket just nu. I frågan så finns det många saker man kan vara glad för trots allt även om svaret på frågan aldrig besvaras. Vi människor är sårbara med allt som följer i dess spår, över en natt kan allt förändras, över en sekund likaså. Lever vi i nuet så att vi inte missar det vi har runt oss eller lever vi i det förgångna/framtiden utan att SE det som är livet. Hur fungerar vi egentligen mer än sällan som vi kanske borde. Lev idag och se det som är för man vet aldrig när den möjligheten inte finns längre och då går det inte att förändra för då är det försent. Medvetenheten, gör den oss mer sårbara eller gör den oss mer styrkta av det som faktiskt är? Jag tror det senare för vi får desto större innehåll i de liv vi valt att leva.

Kanske paradox men
ingen har väl missat hyresvärden som misshandlade sina hyresgäster bland allt annat vidrigt som han dömts för. Jag mådde illa när jag såg texten, dvs visualiserade texten och undrar vad detta är för människa. Det som skrivs i media låter som en riktigt vidrig amerikansk thriller som gör att man har svårt att sova efter att ha sett den. Undrar du vad jag menar så kan du läsa här, här och här. Har du svårt att hantera ren tortyr så låt bli att kika på länkarna. Hur kan vi människor göra så här mot våra medmänniskor? Jag kommer aldrig att kunna acceptera att vi som har förmågan att tala och alltså uttrycka det vi känner gör så här.

Vilken helg

det har varit. Första besökare blev Bella, Igge och Ejas tjej. Vi mötte upp på Arlanda och kvällen blev sen för fröken. Felkörning och för tidig landning gjorde en del för att ställa till det men i övrigt kom vi hem och fick tom i oss mat, färdig pizza visserligen men ändock (Gökarna blev mest nöjda med pizzan).

DUN (Demokratisk Ungdomsnämnd)
mötet skulle börja tidigt lördag morgon så vi ställde klocka ordentligt, nästan iaf, glömde bort ringningen 🙁 Som tur var vaknade vi enbart en dryg halvtimme senare och fixade frukost och sedan bidde det bil till Tensta där mötet skulle hållas. Roligt nog vi fick låna fröken Bella ännu en natt också, *puss & kram* gumman.

Överraskningen
var tänkt hos Annica. Jag var lite orolig att hon redan listat ut vem och fel hade jag inte heller, det fanns inte många att välja på ju och det trots att både överraskningen och jag gjorde vad vi kunde för att vara hemliga. Det var Tiina som kom. Det blev helt bestämt dagen innan, fredag alltså och vi såg framemot det hela. Tiina kom hit vid 13 tiden och med sig hade hon Henningmuta (en tandborste såklart) lite presenter, bla Brinks vita Gurka från Norrköping – tack Tiina fast mest för att du faktiskt kom till oss. Skummelslöv blev med gurka också. Munnarna gick på både Tiina och mig. Lite förskräckt blev det nog när vårt terrarium upptäcktes med ormar i men gökarna gjorde bra ifrån sig och Mannfred blev kär i Tiina och ”goade” både här och där. Tiden gick snabbt och vi skulle ju till Annica som sagt. Körde fel som vanligt men till slut mötte vi en ”Tiger” i bil :D. Fröken Smulan hälsade glatt på de konstiga besökarna som kom, vissa var ju bevingade, se Annica´s reload och bilder. Henning fick sin ”muta” av Annica och blev rätt nöjd, lit rädd för Smulan men annars gick det bra. Det var jättemysigt och smaka på Annicas bakmaskin fick vi också, jätte smarrigt vörtbröd. Annica fick en del specialstyling med ”tupering” och ”gele” i men verkade tycka att herr frisör, Mannfred gjorde bra ifrån sig och har nog mutat sig in i hjärtat lite grann.

Mat
blev det faktiskt på kvällen fast hemlagad denna gång. Vi pratade och pratade och hade det riktigt mysigt. Natten blev sen och Tiina sov vid KA´s fotända, Bella i vardagsrummet efter ett antal låtnedladdningar först.

Söndagen blev tidig
för Henning ”gök” Jonsson tyckte att nu dj-r så skulle han upp, okristligt men vi vaknade, varma och trötta. Frukost, prat, röka ute, mera prat och så dags för Tiina att åka hem. Vi åkte med en bit för vi passade på att hämta vår fröken. Hem igen, vatten och sedan iväg en kortis för vår egen fröken skulle hämta en kattunge. Hann knappt in förrän det var dags för Arlanda och Bella att åka hem. Resten av dagen gick i ett sorts töcken eller dis.

Just nu
finns våra tankar hos Igge och Eja. Allt annat som jag kanske inte gjort gör jag senare, för mycket i huvudet just nu.

Tiden är knapp ibland

och just nu känns det som att jag inte hinner någonting alls men i vissa fall är det okej. Idag får vi celebert besök till vårt Gökbo och det skall bli skoj. Eventuellt får vi även besök i morgon *hoppas*. Tankar kommer kanske inte att hinna skrivas heller i helgen pga av besöket för det finns ju annat än datorer att syssla med då faktiskt. Om inte annat så kråkar jag något på söndag i värsta fall eller bästa fall, det beror på hur man ser det hela.

Flyga är naturligt
och det tycker defintivt Henning som i förrgår tog sin första riktiga flygtur för sommaren. Ett träd och så till nästa, nästa träd och nästa träd. Till slut var herr Henning så slut så han bara väntade på att bli hemburen som tur var landade han i ett lågt träd vid sista landningen. Man får vara glad för det lilla ibland.

På jobbfronten
går det framåt och förfrågningarna rasar in känns det som. Det värsta av allt är att nästa vecka blir hemsk, mer än hemsk tom. Vi får verkligen träna i omöjlighetens lag. Förr kirrade vi det mesta lätt som en plätt men nu har åren faktiskt gjort en del och vi gör inte lika många timmar för vi orkar inte. Skall bli intressant att summera veckan som gått i slutet av nästa vecka så får vi se om vi står på benen eller ej.

Sommaren går mot höst

Visst märks det att vi går mot höst för det är kyligare/svalare på kvällar och nätter som tur är. Jag tänker ibland på värmen i Afrika när vi här i Sverige håller på att förgås av värmen och intensiteten. I Ghana hade vi aircondition inne och fick aldrig ha fönstren uppe för då skulle inte det fungera. Ute befann vi oss stora delar av dagarna. Lite skillnad är det trots allt för när vi kom till Sverige på besök höll vi på att frysa ihjäl som vi upplevde det hela. På somrarna så gick Kirunaborna lätt sommarklädda och vi wesenlundare hade jackor, vindjackor med frottéfoder i för vi frös verkligen. Två motpoler och två kontraster i allt vad att leva heter. Så märkligt livet kan te sig ibland.

Språkligt garv
Det finns mycket som kan bli väldigt fel vad gäller just språket och hur ord används. Denna artikel fick mig att skratta för den som läser eller hör har många gånger helt olika visuella bilder av det sagda än den som skriver eller ”skapar” orden för deras betydelse är ofta inte detsamma.

Vad är vi för ena egentligen?
Att vi är konstiga vi människor på alla möjliga olika nivåer vet vi väl alla. Att en helt ”normal” människa helt plötsligt kan ta sig en helt annan roll vet en del av oss bättre än andra. Att man efter flera års vänskap helt plötsligt får för sig att mörda sin vän för att veta hur det känns övergår mitt förstånd och säkerligen många fles. Jag läste det ovan i dagens Aftonbladet. För mig säger artikeln mycket mer om vart vi är på väg, mänskligheten alltså.

Annars då?
Jag är trött men det är inte konstigt, jag är pank och det är heller inte konstigt, jag tänker en massa och är inte konstig för det. Jag ÄR helt enkelt, som så många andra.

Skräck och allmän förvirring

var min morgonuppvakning och likaså mannens. En inkräktarmisse befann sig i vårt kök och där fanns också Gubben och Martin som husets stora försvarare. Jag for upp ur sängen som utskjuten ur en raket och fattade njet först men så såg jag och inte bara hörde. Hur jag lyckades att inte stänga ordentligt efter mig så vi fick objudet besök vet jag ej men jag lyckades tydligen mer än bra. *suck* Nu blev det ingen skada skedd (förutom att vi väcktes för tidigt då) och jätteglad är jag för det för kattskador är inte trevliga alls.
Rädda Barnens Hotline
Just idag känns saker relativt bra med tanke på detta jag skall beskriva nu men igår var jag väldigt upprörd. Det kommer pedofilmail som spam, jag har fått dessa till jobbets inkorg. Jag har inte klickat på länken men jag har läst det som står i mailet och det räckte för att förstå att det handlade om pedofili. Jag skickade iväg det till Rädda Barnens Hotline och efter bara några minuter ringer en man upp från Rädda Barnen. Han berättar om de mailen vi fått på jobbet är regelrätt spam och har den ryska maffian som skapare, ägare och ursprung. Länken gick till en spansk sida, med .es och det enda som går att göra i det läget är att spärra sidan så att vi i Europa inte kommer åt den alls. Rädda Barnen är för barnen och tydligen går det inte att ur det perspektivet komma åt ryska maffian för i Ryssland är lagarna kring detta aningen annorlunda. Jag fick då också lära mig hur det kan komma sig att vi (Gökboets domän) ofta får bla polska gästboksspaminlägg utan att detta överhuvudtaget registreras av räknare/tracker. Nätet ”damsugs” och filtreras och vips har du ett gästboksinlägg fast du inte har haft någon besökare, inte ens i gästboken (vår tracker läser alla besökta sidor). Hur lite det än liknar pedofilmail så snälla, anmäl direkt för kanske kan du rädda ett barns livslånga helvete.

Uppkörning
Stoffe, sonen, har uppkörning i dag så kring 12:30 och 1 timme framåt håller vi tummarna för duktig att köra är han och teorin är färdig sedan länge och i sak är det väl egentligen bara området som kan ställa till det för koncentrationen har man vid en uppkörning även om man är aldrig så nervös. Vi håller tummarna.

Brottsoffer och stöd
är helt suveränt att man ger. Som utsatt behöver du verkligen allt stöd du kan få för att ha en chans att komma över saken i sig alternativt åtminstone få ett drägligt liv i framtiden. Det jag tycker är tragiskt är att de flesta som utsätts för div brott, som tex våldsbrott sällan får resurser som detta fall. Hur kan det komma sig att brottsoffer sällan får dessa resurser insatta så direkt efter en katastrof som i ovanstående fall? Ta ett exempel som är relativt enkelt att ta på, en kvinna som misshandlats grovt av sitt ex, blivande ex alternativt första gången så exxet är inte aktuellt ännu eller en okänd förövare. Kanske fanns det barn som såg och i värsta fall var det deras far de såg som gjorde detta mot sin mamma. Inga sådana resurser sätts in till sådana offer inte och skulle kvinnan och eventuella barn behöva fly så inte f*n får de all den hjälp de borde få. Nu tog jag ett sorts brottsoffer och det finns många fler. Visst är kidnappning avskyvärt och säkerligen ger detta ett livslångt trauma men det gör även andra våldsbrott och även de offren behöver alla resurser de kan få. Varför ges inte detta? Det vore inressant att få veta just varför.

Virusmail
har översvämmat både min och mannens inkorg under snart 3 dagar. Det ena mailet efter det andra dräller in med virus och så tacksam jag är att ha NAV och uppdaterat dessutom. Åtminstone 50 mail, till var och en av oss, har ramlat in under dessa dagar och 2 dagar var det ända tills 4 fjuttiga virusmail ramlade in i dag också. Stackars person som har fått virus. Vad det är för virus? Jo, både Klez och Yaha. Tur att vi ändå har bredband, vore fördjävligt att låta dyr modem kosta pengar för sk*t.

?besökare och till later
Nu skall jag göra nytta så sköt om dig och ha en bra dag om du nu gjort dig förtjänt av en 😉 En liten detalj som jag skulle önska att du som besökare kunde ta dig tid att göra, jag menar då särskilt de som inte ger sig till känna, skriv i gästboken så jag vet vem du är. Det finns några besökare jag är särskilt nyfikna på från bla Netlink, Algonet, Ettnet och så Swipnet. Vill man inte skriva i gästboken så har jag ett kontaktformulär och jag bits faktiskt inte.

Försökte hålla mig från datorn helt och hållet i går

men lite surfade jag runt ändå även om jag lät bli gästböcker och annat roligt. Måste hålla URL lite kort när jag försöker få till IRL saker. Det gick rätt så bra ändå och en del på väg har vi kommit.

Min goa Moster ringde i går och talade om att hon kommer till Stockholm den 3:e oktober 07:30 på Centralen och åker hem igen den 16:e oktober på kvällen. Det skall bli jätteroligt, min moster är en dam med ruter i och en dam som jag gillar helskarpt. Mamma kommer också och de stannar lika länge. Det finns en bra sak med det och det är att vi slår två flugor i en smäll, mamma fyller 2 dagar efter mig hon fick nänmligen mig som någon sorts 19 års present eller vad man nu vill kalla det för. Bortsett från glädjen att ha mina favvis ”tanter” (säg inte tant till Moster) här så kommer jag att få lite bakat också, damerna har nämligen stora planer säger de.

Vi skall få en del gjort också, särskilt på JOWES för det är där levebrödet är även om det är ett skralt sådant för tillfället, sann optimist heter det visst men annars kan man lika gärna ge upp.

Avdelningen oviktigt vetande, vi har ätit hemlagat varje dag i två veckors tid förutom igår när det blev pizza. Nu är det arbeiten dags, vi läses väl. En liten önskan också har jag och det är att inte få fler dylika inlägg i min gästbok som häromdagen utan använd mitt kontaktformulär istället så svarar jag så snart jag hinner, vill du inte ha mailsvar så låt bli överhuvudtaget.

Bredbandsstrul, massor.

I går dog anslutningen flera gånger och sista gången jag märkte av det tog det flera timmar. I dag fungerade anslutningen när jag vaknade och sedan inte mer. Nu får vi se när den börjar funkahera igen då. Trött som ett jag vet inte vad men uppe är jag ändå. Nattens kråkor har plockats bort.

Karl-Axel skall ut med sonen och övningsköra (uppkörning på tisdag) en sväng och jag fortsätter här hemma med lite fix och puts.

Monica undrade om min Afrika del av mina sidor inte skall bli lite mer utförlig snart och jo det skall den men det har varit så rörigt och jag har tom suttit mindre vid datorn men saken är att jag vill få till mer än jag har där. Jag tror som Monica att kanske är det någon mer än ”bara” Monica som vill läsa det hela och om inte annat så kan jag läsa det gång på gång. Om Afrika och Cheeta så undrade Phoenix vad som hände med Cheeta efteråt och det jag vet om Cheetas öde är att hon stannade kvar med hennes bror Hermann (det finns kort på båda syskonen i mammas famn) och efter ett antal år hos den amerikanska familjen i Liberia fick följa med till USA och hamnade på ett zoo där och därefter har jag ingen aning om vad som skett. Tragiskt och hemskt men jag hade ingen möjlighet att påverka det hela eftersom jag bara var dryga 6 år när vi lämnade Liberia. Ofta har jag under årens lopp undrat och bekymrat mig för min första ”bebis” och kamrat men att spåra en schimpans från 60-70 talet är svårt för att inte säga omöjligt.

Så kom bredabandet igång ca 13:20 och upp går detta. Nu återgår jag.