Sorg och smärta kan

innebära väldigt många olika saker men förlusten av ett barn är för mig en omöjlig sak att ens föreställa mig. Jag tänker på Tuija som just förlorat sin 19 åriga son. Han hade hela livet framför sig och det bara försvann. Ord av stöd, ord av värme, alla möjliga ord kan kanske ge lindring och ord till sorgen. Ge gärna Tuija ett ord eller två i hennes gästbok och till småsyskonen. Jag själv är ordfattig för förstå kan jag inte ännu. Vi tänker på både dig och barnen Tuija, väldigt mycket.

Oro
och undran är två saker som har sina grunder i mångt och mycket. Det finns ofta många bakomliggande orsaker till de känslorna. Jag vet att jag har sådana i en hel del sammanhang där vissa element kan tänkas finnas eller liksom helt sonika dyka upp. Saker har oftast alltid en orsak och kanske viktigt att tänka på är inte att den alltid är elakt ment utan man kan behöva få någon form av respons så kanske man kan känna sig trygg igen. Tryggheten tar tid att komma ikapp och osäkerhet borde tas med större omsorg än den görs i många olika sammanhang. Man kanske skall tänka ett varv eller två innan man reagerar, jag är en sådan person som nog bör tänka ett varv eller två mer än ofta.

Jag kräks på dessa barnporrmail

som ramlar in i inkorgen. Lite skumt är det med dessa barnporrmail för mailmottagare är familjens epost och min arbetsadress. Jag abusanmäler till Rädda Barnens Hotline. Porrsidan har i princip ff samma adress som tidigare barnporrmail haft. I ett av fälten skall man skriva vad man hittat men jag orkar inte ens kika in på sidan för mailet räcker som presentation på det sjuka.

Hemlagat
åt vi i gårkväll och det var väldigt gott. Fantasin sträckte sig inte längre än till min wok men den är faktiskt ganska (väldigt, såsen kan jag äta ihjäl mig på) god även om jag är kocken. Våra matvanor är ganska så usla ofta och man skall njuta när det liksom blir av. Usch, så vi är men men.

Du
är viktig så snälla var rädd om dig. Nu har vi annat att göra så till ett annat tillfälle – ha en bra dag.

Vilken dag det har varit

och ändå hann vi inte färdigt. Vi var tvungna att ha maskinen till en adressering på ett helt annat sorts material och de 5100 adresserna tog 2,5 timme så det sprack. Om inte om hade varit så hade vi varit klara vid 19 tiden för det gick som f*n själv faktiskt. Orken dog liksom lagom efter vår kombinerade frukost-lunch-middag som bestod av två korvar med mos, ja godis också såklart och kaffe annars hade vi väl dött på kuppen.

Sorg
är svårt och att mista en nära anhörig är tungt. Att mista ett barn måste vara ännu tyngre för barn skall inte gå bort före föräldrarna. Mina tankar går till en tidigare vän som mist sin son. Ord finns inte att uttrycka hur man känner när sådant händer och även om vi inte har kontakt idag så tänker jag massor, på både mamman och de små syskonen. Så mycket sorg och ont som händer runt omkring hos personer som man har nära eller känner, svårt att förstå. Jag har också svårt att förstå var oginheten och girigheten kommer ifrån i sådana situationer, räcker det inte med förlusten man faktiskt drabatts av? Till råga på allt så var det en dokumentär om Estonia ikväll på tv4. Jag miste ingen men mådde oerhört dåligt av den katastrofen och alla bilderna man fick med sig från nyhetsrapporteringarna. Vi kunde inte jobba alls den dagen utan lyssnade på allt som gick att snappa upp om hemskheten.

Främlingsfientligheten
fortsätter att skrämma mig. Hur det gick för de partier med sådana budskap kan man se i denna artikel från Expressen. Jag har svårt att förstå inskränktheten även om jag kan ha förståelse för människors okunskap. Okunskapen anser jag inte ger en människa rätten att kränka en annan. Man måste åtminstone fösöka anstränga sig och se bortom ens egen lilla begränsade horisont. Sake är inte alltid som de verkar och kanske är verkligheten en helt annan än de fordomar som upprepas som om de vore sanningar. Jag är utlänning och har då isf inga som helst rättigheter enligt dessa personer men det finns EN stor skillnad som gör att jag ändå inte anses som utlänning – min vita hudfärg. Sjukt, så sjukt. Jag jobbade på AMU Center i Kiruna för många år sedan som SFI lärare. I lärarummet där blev det en hel del diskussioner med tanke på invandrare då och det hela ledde till att jag blev osams med stora delar av lärarkåren. Tänk på att då fanns det inte en enda afrikan eller någon från ett asiatiskt land i Kiruna, svart krulligt hår hade enbart setts på tv.

Helgen gick ungefär som den skulle.

På lördag låg vi efter 20´ men orken tog liksom slut och mina knän och fötter likaså. Kallemannens ischias blev inte så illa som vi fruktade. Vi åt också, både frukost och lunchmiddag och det är inte alltför ofta det händer. Arbetsgodis inköptes också för när ma står och står är det gott att stoppa något sött i munnen.

Söndagen började också precis som den skulle, vallokalen fick besök strax efter 08.00 och sedan raka vägen till jobbet. Det blev liksom varken frukost eller lunch under hela dagen men etiketterna gick över alla förväntan och kvoten blev avklarad och en del från gårdagens rester. Godis, kaffe och röka blev dagens intag men på väg hem beställde vi faktiskt mat som åts av hungriga arbetare.

Barn
kan man ibland få känslan av att man vill skicka dem till långt-bort-i-stan för inte kan man alltid begipa en hel del saker. Katter har vi ofrivilligt varit extravakter åt för just denna helg var lite mer än vi skulle orka men det låg liksom nycklar i brevlådan och fröken bortrest. Saken var den att det liksom inte var så det skulle vara så vi får se vad som händer och fötter idag. Förutom det så är intet nytt att förtälja vare sig med behandlingshem (inte angående droger utan annat för den som inte följt mig länge) eller annat, som vanligt med andra ord.

Valet
gick iaf inte fel i mina ögon åtminstone även om en del av resultaten skrämmer mig. De mörka krafterna som tagit 39 mandat i södra Sverige är skrämmande och kanske bör man vara lite rädd för vartåt det lutar. Om människoförakt skall vara ett motto i frammars så vill jag inte vara med.

Dammråttorna anfaller,

det känns som rena rama invasionen här hemma. Det blir liksom så när tiden går åt till jobbet och när man kommer hem så orkar man inte mycket mer än att natta gökarna, med allt vad det innebär. Sätta på kaffe och datorn och sitta en stund framför tv´n för att sedan hoppa i slafen. Vi säger som så att ”låt dammråttorna anfalla, städa kan vi göra som pensionärer”, eller?

240 000
etiketter är det kvar att köra på dryga 3 dagar. I värsta fall tar detta nästan 50 maskintimmar, i bästa fall tar det ca 30 maskintimmar. Då vet du vad vi pysslar med i helgen, har vi tur så sover vi lite också. See Ya later someday.

Bella fyller år idag.

Grattis i stora lass Bella. Congratulations and celebrations (Cliff Richard en gång när det begav sig). Puss och kram gumman.

Mycket
att göra på jobbet så jag hinner inte det jag egentligen vill. Känner lite att jag försummar en hel del URL men tiden räcker inte till och så här kommer det att vara tom mitten av nästa vecka. Bortsett från det så är det mesta okej, vi höres, läses och gästar, ciao.

Förbannad är ett milt uttryck

för min känslor i kväll. Jag såg Uppdrag Granskning och det gjorde mig illa berörd. Vilka floskliga och farliga gubbar och kärringar och fega dessutom. Nu undrar jag lite i mitt stilla sinne om nazisterna kommer att dra sig till moderaterna eller om de som faktiskt tillhörde kategorin människor som trycktes ner och innan röstade på moderaterna kommer att fortsätta göra det. Det var inte enbart moderater utan det fanns även enstaka sossar, kristdemokrater osv. Jag är lika mycket icke äkta svensk som de människor som blev omtalade i programmet, jag är norska och kommer aldrig att bli svensk medborgare. Jag finner inte ord så läs själva på Uppdrag Gransknings hemsida eller varför inte diskutera här.

Årsdagen nr 1
för terrorattacken i USA närmar sig och jag kan inte påstå att jag inte oroat mig för det har jag. Makabra bilder visas på tv och märkliga levnadsöden spelas upp. Förra året när den första rapporten lästes upp i radio så tappade vi både händer och fötter på jobbet. Det blev liksom stiltje i arbetet och vi lyssnade på alla nyhetsändningar, kikade på alla tidningars hemsidor. Jag hoppas verkligen att ingenting sker för att åter sprida skräck och oro världen över, för att inte tala om civila människor i ett krig de inte kan försvara sig emot.
Denna bild som symbol för katastrofen förra året har jag hittat hos Monica

Årsdagen nr 2
är inte lika makaber men det är faktiskt 3 år sedan jag slutade ha kontakt med min pappa, egentligen är det i morgon eftersom det var dagen efter bröllopet men för mig är det liksom idag det gäller, sista dagen som åtminstone var positiv där.

Apariet
verkar kanske som att det trots allt blir något fast det vet jag ju inget om eller gör jag det. Min mamma pratade massor men Kallemannen fick överta samtalet och jag bara skrattade. Vad pratade hon om som gjorde att jag bara skrattade? Förfasade sig över att ingen sagt att Kolmården stänger den 29/9 och då började min älskade make så här; bla, bla, bla, bla, bla osv och då begrep jag ju och min goa mamma fick byta samtalspartner. Jag är iaf jätteglad om det nu blir som jag tror och ser väldigt mycket framemot den dagen och att få kramas med dessa underbara och mänskliga medlevande varelser. Dte suger nästan i mitt hjärta av längtan och bara jag nu inte drar för stora växlar av mannens försök till hysch, hysch.

Resan gick bra för

våra vänner i södern, skönt och tursamt också att den Hälge som tycktes vara lite närgången inte gjorde annat än kikade på. Skönt att ni är hemma igen och skönt att det trots allt gick så pass bra. Det enda jag önskar er nu är sömn till att börja med så kommer resten vartefter hoppas jag/vi.

Arbetet
höll på att ta livet av en viss gök idag. Inte i ren olyckshändelse utan mer i ren hysteri nästan iaf. Jag blev ursinnig och kände mig verkligen rosenrasande på Henning. Vår nya inkjetskrivarkabel bet han av helt sonika. Ja, efter att han skalat av den rejält på valda delar och också ”råkat” få med sig en tamp eller två igår. De fjuttiga kabeldelarna hade varit fullt lgningsbara men nu kan vi glömma det hela. Det är en 5 meters kable och den behövs i hela dess längd och kapa av mellan en ½ meter till 1 går inte = obrukbar. Turligt nog kostar den endast 100:- + moms så vi har beställt en ny men en kommer inte förrän på onsdag, tro om kunden bidde argsint eller ej. Kunden är införstådd och det är lugnt bara utskicket går på onsdag.

Take care of what You have surrounding You as they aren´t to be taken for granted, cherish them with love.