Galenskap

eller bara höjden av idioti? Det är jag inte ensam om att undra över och säkert inte ensam om att vara rosenrasande över det heller. Offret var drogat – mannen slipper åtal för våldtäkt Jag undrar vart den mänskliga moralen och rättvisan tar vägen för den stannar inte till och tänker efter, inte en sekund gör den det. Vilka sjuka signaler skickar vi till våra barn och ungdomar när lagen tolkas på det här sättet? Jag var upprörd igår och är det ff för förstå kan jag inte göra.

Tandborstarna,
fel tandborsten, dvs min tandborste levde en knapp vecka. Henning stal min i samma veva som vi sjöng för Igge i lördags, ja, ja en vecka är väl länge för tandborstar i detta hushåll och med dessa medlemmar. Det dyraste med gökarna Jonsson är inte deras matvanor utan deras sysselsättning och arbeten och faktiskt så älskar vi dem ändå eller rättare sagt på grund av.

På jobbet
är det intensivt och mer därtill och det går framåt iaf. Just nu har vi 434000 ”igelkottar” (runda guldetiketter med taggar på) att etikettera och det skall levereras den 18:e september. Under tiden har vi de vanliga jobben och det verkar ff gå åt rätt håll, förfrågningar varvat med indroppade oplanerade jobb kommer. Vi hoppas bara på att alla terrorister håller sig lugna och att USA inte går in i krig med Saddam och detta av rent egoistiska skäl.

Kallemannen
är ff väldigt trött, mest mentalt men det går framåt där. Jag (just jag) blir nöjd när han skrattar och knäppar sig för då är min Kalleman på G och han är värd massor. Den lugna Kalleman är värd lika mycket men den knäppa säger mer om hans mående och därför gillar jag när ”kockonöten” Jonsson märks. Förresten så skull ni se hur han ser ut i en särskild t-shirt, preparerad av Mannfred. Det ser ut som KA inte äger en krona ens och hör till gänget på gatan och det enbart med en särskild t-shirt. Axlarna ser mer eller mindre ut som kraftiga spindelnät och Mannfred har vekligen gjort ett perfekt jobb. Observera att det är Mannfreds bit t-shirt. Min gode make har faktiskt hela t-shirtar även om många börjar bli aningen perforerade av Mannfred minigök.

Kanske är det inte alltid som i dina drömmar men ge inte upp för helt plötsligt kan det förändras och drömmar infrias allt eftersom.

Det blev fel på fingrarna

som inte tänker men sätter tydligen sina spår, som tex att jag skickade upp en helt blank sida trots att jag skrivit både ett och annat ointressant. Nu kommer det iaf, sent men bättre sent än aldrig och denna gång måste jag skylla på Bredbandsbolaget för nätet var borta tills nu.

Hösten

dök upp i ett nafs och kallt blev det på en gång. Kallt och kallt, allt är väl relativt men ändå. Det var varmare igår men då jobbade vi och jag var iaf nöjd när vi väl kom hem för det som blev gjort igår.

Det känns som
att jag inte har något att skriva om längre. Orden liksom infinner sig inte och det blir bara ingenting. Ingenting kanske är fel eftersom det finns ord skrivna men ord om ingenting. En sak som känns viktig för mig iaf är oron inför vad som kommer att ske för att ”fira” årsdagen av bombningarna i USA. Även om inget skulle hända av terrorister så är världen full av oro och man riskerar på det viset att skapa någon egen sorts konsekvens. Det finns mer nära saker som skedde till följd av bombningarna och dessa saker kan sprida sig som ringar på vattnet utan att man hinner blinka knappt. Den ”presumtive” kparen i Västerås gör ju inte oron mindre precis.

Valet
kan jag inte vara delaktig i mer än på lokal front. Tycker för övrigt att det är massor av svammel och oförstående partierna emellan och tycker det är synd för kunde man samla ihop de bra sakerna för oss människor så kanske det kunde bli ett kanon parti för Sverige. Fri företagsamhet låter suveränt, allas rätt till bra och valfri vård låter suveränt, sänk skatterna låter bra för plånboken, låt individen bestämma låter ännu bättre osv, osv. Men alltså vilka är det som inte har guld i byxorna och har möjligheten att själv betala sin goda vård? Alla dem som kommer att hamna i kläm om det blir ”fel” (i mina ögon) regering efter valet. Ja, märks det att jag inte är åt höger? Någon måste alltid betala allt det goda valfläsket och, som vid tidigare tillfällen, det är inte dem som redan har massor av det goda utan det är alla andra, dvs tex dem som faktiskt sliter ut sig för att tillgodose god vård, ensamstående föräldrar med små barn, pensionärerna med många fler. Ser jag tillbaka så är det aldrig dem som är bemedlade och har resurserna som står för balunsen och som jag ser det är det dessa som borde betala kalaset dem propagerar för.

Päronen är bra knasiga

för polaresidorna har de uppdaterat för länge sedan men glömt att skriva det i nyheter så nu skriver vi det här så alla vet. Nya polare är Åke Kråka, Sotis och Emil.
En kulig sak iaf och det är att jag flugit igen. Jag höll på i några timmar från träd till träd och päronen sprang efter som yra höns, riktigt knäppa var de faktiskt. Till slut var jag trött och då klättrade jag ner alldeles själv.
Förra veckan hade vi fint besök också, Tiina, och jag fick en present, en tandborste. Samma dag vi fick besök åkte vi och hälsade på en till tjej, Annica, och där fick jag också tandborstar. Fast hos Annica satt Mannfred mest i hennes hår hela tiden och gjorde trasselfrisyr.
//Henning – maskintuggaren

Grattis på födelsedagen Igge

och så stämmer URL in med en stämsång – Ja må hon leva, ja måg hon leva, ja må hon leva uti hundrade år.

Tröttheten
tar ut sin rätt och både mannen och jag känner oss mer än överkörda men jag ser faktiskt positivt på det trots allt. Jobb in, jobba som sjutton -> jobb ut och så då faktura ut. Vi skall arbeta i helgen också men vi har gjort värre. Pga förseningarna som var förra veckan och veckan före det så blev det mesta en sjudj-a soppa av jobb som alla var/är lika akuta och då blir det helg för att komma ikapp och ligga i fas med den lilla planering vi kunnat åstadkomma.

Tissel och tassel
märker jag av en aning bakom min rygg för inte är min familj särskilt duktig på att vara ”falsk och ljuga”. Fröken är väl den som lämnar ifrån sig mest av detta men jag försöker vara ordentlig och inget varken höra, se eller begripa fast ibland blir det ju svårt. Jag börjar inse att jag snart lämnar de ljuva 30 åren och sällar mig än mer till pensionärerna men vad gör det då, inget alls faktiskt. Undra om jag börjar känna mig gammal på riktigt, kanske rent av drabbas jag av åldersnoja – fy för den lede isf. Mina gråa strån kommer fler och i sakta mak men jag förfasas icke, det gör vår dotter åt mig istället. Färga håret säger fröken, jag säger över min döda kropp :D. Jag föddes så här och tänker se ut så här även om jag ofta önskat en sorts ”makeover” i hopp om förbättring förr. Jag duger bra åt mig idag och det tycker faktiskt min älskade make också. En sak misstänker jag starkt iaf och det är att Apariet på Kolmården inte blir aktuellt för sådana tisslingar och tasslingar har jag inte märkt av alls, *snyft*.

Viktiga beslut

är det dags för och i sak är det inget oväntat men samtidigt vill vi inte. Beslutet måste inte tas idag, ej heller i morgon men mentalt bör det redan vara taget. Mentalt är det redan taget även om möjligheten finns till det motsatta. Kryptisk, inte jag inte utan ganska klarsynt faktiskt även om det inte verkar så.

Annars så lever våra nyaste
tandborstar ff och det i en knapp vecka denna gång. Hoppas det håller i sig längre än sist.

Ordfattig
är jag ff så det blir bra så här för nu men mycket cirkulerar inombords. För övrigt så är veckan ff full med jobb och allt är försenat men nu skall det ut i tid så sent blir det ikväll också.

Vi är med er

i denna tid av sorg.

Det finns många varför
runt omkring i världen, det finns oerhört många varför även nära och just frågan VARFÖR far runt mycket just nu. I frågan så finns det många saker man kan vara glad för trots allt även om svaret på frågan aldrig besvaras. Vi människor är sårbara med allt som följer i dess spår, över en natt kan allt förändras, över en sekund likaså. Lever vi i nuet så att vi inte missar det vi har runt oss eller lever vi i det förgångna/framtiden utan att SE det som är livet. Hur fungerar vi egentligen mer än sällan som vi kanske borde. Lev idag och se det som är för man vet aldrig när den möjligheten inte finns längre och då går det inte att förändra för då är det försent. Medvetenheten, gör den oss mer sårbara eller gör den oss mer styrkta av det som faktiskt är? Jag tror det senare för vi får desto större innehåll i de liv vi valt att leva.

Kanske paradox men
ingen har väl missat hyresvärden som misshandlade sina hyresgäster bland allt annat vidrigt som han dömts för. Jag mådde illa när jag såg texten, dvs visualiserade texten och undrar vad detta är för människa. Det som skrivs i media låter som en riktigt vidrig amerikansk thriller som gör att man har svårt att sova efter att ha sett den. Undrar du vad jag menar så kan du läsa här, här och här. Har du svårt att hantera ren tortyr så låt bli att kika på länkarna. Hur kan vi människor göra så här mot våra medmänniskor? Jag kommer aldrig att kunna acceptera att vi som har förmågan att tala och alltså uttrycka det vi känner gör så här.

Vilken helg

det har varit. Första besökare blev Bella, Igge och Ejas tjej. Vi mötte upp på Arlanda och kvällen blev sen för fröken. Felkörning och för tidig landning gjorde en del för att ställa till det men i övrigt kom vi hem och fick tom i oss mat, färdig pizza visserligen men ändock (Gökarna blev mest nöjda med pizzan).

DUN (Demokratisk Ungdomsnämnd)
mötet skulle börja tidigt lördag morgon så vi ställde klocka ordentligt, nästan iaf, glömde bort ringningen 🙁 Som tur var vaknade vi enbart en dryg halvtimme senare och fixade frukost och sedan bidde det bil till Tensta där mötet skulle hållas. Roligt nog vi fick låna fröken Bella ännu en natt också, *puss & kram* gumman.

Överraskningen
var tänkt hos Annica. Jag var lite orolig att hon redan listat ut vem och fel hade jag inte heller, det fanns inte många att välja på ju och det trots att både överraskningen och jag gjorde vad vi kunde för att vara hemliga. Det var Tiina som kom. Det blev helt bestämt dagen innan, fredag alltså och vi såg framemot det hela. Tiina kom hit vid 13 tiden och med sig hade hon Henningmuta (en tandborste såklart) lite presenter, bla Brinks vita Gurka från Norrköping – tack Tiina fast mest för att du faktiskt kom till oss. Skummelslöv blev med gurka också. Munnarna gick på både Tiina och mig. Lite förskräckt blev det nog när vårt terrarium upptäcktes med ormar i men gökarna gjorde bra ifrån sig och Mannfred blev kär i Tiina och ”goade” både här och där. Tiden gick snabbt och vi skulle ju till Annica som sagt. Körde fel som vanligt men till slut mötte vi en ”Tiger” i bil :D. Fröken Smulan hälsade glatt på de konstiga besökarna som kom, vissa var ju bevingade, se Annica´s reload och bilder. Henning fick sin ”muta” av Annica och blev rätt nöjd, lit rädd för Smulan men annars gick det bra. Det var jättemysigt och smaka på Annicas bakmaskin fick vi också, jätte smarrigt vörtbröd. Annica fick en del specialstyling med ”tupering” och ”gele” i men verkade tycka att herr frisör, Mannfred gjorde bra ifrån sig och har nog mutat sig in i hjärtat lite grann.

Mat
blev det faktiskt på kvällen fast hemlagad denna gång. Vi pratade och pratade och hade det riktigt mysigt. Natten blev sen och Tiina sov vid KA´s fotända, Bella i vardagsrummet efter ett antal låtnedladdningar först.

Söndagen blev tidig
för Henning ”gök” Jonsson tyckte att nu dj-r så skulle han upp, okristligt men vi vaknade, varma och trötta. Frukost, prat, röka ute, mera prat och så dags för Tiina att åka hem. Vi åkte med en bit för vi passade på att hämta vår fröken. Hem igen, vatten och sedan iväg en kortis för vår egen fröken skulle hämta en kattunge. Hann knappt in förrän det var dags för Arlanda och Bella att åka hem. Resten av dagen gick i ett sorts töcken eller dis.

Just nu
finns våra tankar hos Igge och Eja. Allt annat som jag kanske inte gjort gör jag senare, för mycket i huvudet just nu.

Tiden är knapp ibland

och just nu känns det som att jag inte hinner någonting alls men i vissa fall är det okej. Idag får vi celebert besök till vårt Gökbo och det skall bli skoj. Eventuellt får vi även besök i morgon *hoppas*. Tankar kommer kanske inte att hinna skrivas heller i helgen pga av besöket för det finns ju annat än datorer att syssla med då faktiskt. Om inte annat så kråkar jag något på söndag i värsta fall eller bästa fall, det beror på hur man ser det hela.

Flyga är naturligt
och det tycker defintivt Henning som i förrgår tog sin första riktiga flygtur för sommaren. Ett träd och så till nästa, nästa träd och nästa träd. Till slut var herr Henning så slut så han bara väntade på att bli hemburen som tur var landade han i ett lågt träd vid sista landningen. Man får vara glad för det lilla ibland.

På jobbfronten
går det framåt och förfrågningarna rasar in känns det som. Det värsta av allt är att nästa vecka blir hemsk, mer än hemsk tom. Vi får verkligen träna i omöjlighetens lag. Förr kirrade vi det mesta lätt som en plätt men nu har åren faktiskt gjort en del och vi gör inte lika många timmar för vi orkar inte. Skall bli intressant att summera veckan som gått i slutet av nästa vecka så får vi se om vi står på benen eller ej.

Sommaren går mot höst

Visst märks det att vi går mot höst för det är kyligare/svalare på kvällar och nätter som tur är. Jag tänker ibland på värmen i Afrika när vi här i Sverige håller på att förgås av värmen och intensiteten. I Ghana hade vi aircondition inne och fick aldrig ha fönstren uppe för då skulle inte det fungera. Ute befann vi oss stora delar av dagarna. Lite skillnad är det trots allt för när vi kom till Sverige på besök höll vi på att frysa ihjäl som vi upplevde det hela. På somrarna så gick Kirunaborna lätt sommarklädda och vi wesenlundare hade jackor, vindjackor med frottéfoder i för vi frös verkligen. Två motpoler och två kontraster i allt vad att leva heter. Så märkligt livet kan te sig ibland.

Språkligt garv
Det finns mycket som kan bli väldigt fel vad gäller just språket och hur ord används. Denna artikel fick mig att skratta för den som läser eller hör har många gånger helt olika visuella bilder av det sagda än den som skriver eller ”skapar” orden för deras betydelse är ofta inte detsamma.

Vad är vi för ena egentligen?
Att vi är konstiga vi människor på alla möjliga olika nivåer vet vi väl alla. Att en helt ”normal” människa helt plötsligt kan ta sig en helt annan roll vet en del av oss bättre än andra. Att man efter flera års vänskap helt plötsligt får för sig att mörda sin vän för att veta hur det känns övergår mitt förstånd och säkerligen många fles. Jag läste det ovan i dagens Aftonbladet. För mig säger artikeln mycket mer om vart vi är på väg, mänskligheten alltså.

Annars då?
Jag är trött men det är inte konstigt, jag är pank och det är heller inte konstigt, jag tänker en massa och är inte konstig för det. Jag ÄR helt enkelt, som så många andra.