Resan gick bra för

våra vänner i södern, skönt och tursamt också att den Hälge som tycktes vara lite närgången inte gjorde annat än kikade på. Skönt att ni är hemma igen och skönt att det trots allt gick så pass bra. Det enda jag önskar er nu är sömn till att börja med så kommer resten vartefter hoppas jag/vi.

Arbetet
höll på att ta livet av en viss gök idag. Inte i ren olyckshändelse utan mer i ren hysteri nästan iaf. Jag blev ursinnig och kände mig verkligen rosenrasande på Henning. Vår nya inkjetskrivarkabel bet han av helt sonika. Ja, efter att han skalat av den rejält på valda delar och också ”råkat” få med sig en tamp eller två igår. De fjuttiga kabeldelarna hade varit fullt lgningsbara men nu kan vi glömma det hela. Det är en 5 meters kable och den behövs i hela dess längd och kapa av mellan en ½ meter till 1 går inte = obrukbar. Turligt nog kostar den endast 100:- + moms så vi har beställt en ny men en kommer inte förrän på onsdag, tro om kunden bidde argsint eller ej. Kunden är införstådd och det är lugnt bara utskicket går på onsdag.

Take care of what You have surrounding You as they aren´t to be taken for granted, cherish them with love.

Blaj, blaj, blaj

så känns det och särskilt orden som liksom råkar hamna här.

Hur mår jag?
Bara bra förutom att jag är trött, vill vara ledig, slippa stiga upp tidigt, njuta av en riktigt lång frukost, slappa och slöa osv, osv. Men skall man se det positiva med de mesta så skiner solen, det är ff varmt, gökarna Jonsson är glada och lyckliga, Kallemannen är snart vaken (han har varit uppe länge), katterna är nöjda och glada.

Jobbet
here we come. För er som är lediga idag säger jag bara – NJUT av dagen för er som jobbar finns det bar en sak att säga och det är – JOBBA PÅ, det gör vi. Vi läses väl senare. Ha en bra dag oasett vad du gör.

Arbeta

skulle vi göra idag men av det bidde det inte mycket. Vi vaknade lite för sent för att hinna göra allt vi gjorde innan vi kom iväg. Pratade med min syster, lagade korvgryta så den skulle vara klar när vi kom hem, pratade med r2 och då bidde klockan liksom mycket. Särskilt med tanke på att Kallemannen ville iväg på Antik och samlarmässan i Jakobsberg. Jobba skulle vi ändå och bara en snabbis på mässan men det bidde göksamling och massor av frågor från uppriktigt intresserade personer, goja kan jag prata länge. Ja, gojorna var med, det är dem alltid förutom in i matvaruffärer. Herrarna Gök är som medlemmar i familjen på gott och på ont. Om man bortser från dem som undrade om gökarna levde osv för sådana frågor var det en del av. En av personerna blev så glad av pratstunden så vi fick två stycken färska squash från hennes kolonilott. Vad gör man med squash, hjälp mig så de inte går till spillo. Klockan var då närmare 15:30 och det var lite sent att sätta igång med det vi egentligen var tvungna till så morgondagen blir mer än hektisk, usch. Två dagars jobb på en men det går nog.

DPN,
Dagbok på nätet har jag joinat. Bättre sent än aldrig. Inte för att fler besökare är viktigt längre, det var viktig förrut faktiskt, utan för att det är kul att vara med där bland så många andra dagbokare. Jag är ju med på Succé också men det är stora skillnader på de båda ställen. Succé har ett forum där det är fritt fram för respektfulla diskussioner, ibland spårar vi ur men det är kul ändå eller kanske trots det. DPN är en samlingsplats för dagbokare. DPN är ju nätdagbokens ursprung för det var där allt började för ett antal år sedan. Konstigt det där med nätet och vad som sker runt omkring i ord. URL är roligt men IRL är roligare och särskilt när man kan kombinera URL med IRL och det man känt inte var fel, hittills kanske bäst att tillägga.

Världen
vi lever i är makaber och det vet vi väl alla mer eller mindre men jag avskyr det vidriga som sker och som många av oss blundar för. Den blivande 20 åriga flicka som blev ihjälslagen av hennes före detta sambo. Det finns 3 bra artiklar som speglar det som skedde och vad man kanske skulle kunna göra för att möjliggöra överlevnad för dem som lever i dessa destruktiva relationer med en våldsam maktkontrollerande partner, 20-åriga Therese dödad med gummibatong, Ringde sin mamma – två timmar senare var hon död (länken fungerar inte längre), ”Förbjud kvinnor att träffa män som slår dem”

Den sista av dessa är en sak jag reagerat mycket på men inte negativt utan faktiskt postitivt. Jag tror mig veta att jag hade kommit loss betydligt tidigare om så varit fallet för jag hade då yttre krav som styrde min vilja och inte bara mina känslor som levde på hoppet hur osannolikt det än kan låta. Jag hade ockå ett yttre ”vapen” i att vara tvungen och att också få hjälp där. Detta förutsätter ju att polisen vet vad som sker. Oftast så sker misshandel i lönndom, dvs ingenting märks mer än kanske en skygg granne eller så, ibland kan man kanske höra något bråk men kanske inte sådant man förknippar ihop med misshandel. Att hjälpen i dessa situationer inte hjälper vet vi som haft det nära eller känner till det mer direkt. Besöksförbud hjälper i princip aldrig och tom det är svårt att få för dem som verkligen är i behov av det. Det är jobbigt att läsa sådana här artiklar för man vet att om hennes hjälp varit mer konkret så hade hon säkert klarat sig, garantera kan man inte göra. Jag förstår att en person som aldrig blivit utsatt av detta inte kan förstå att man inte går efter första slaget eller första psykningen men det smyger sig på och så vip är man mentalt inlåst eller åtminstone faskedjad i mentala bojor som innehåller mycket rädslor och väldigt lite självförtroende.

Gökar på Antik och samlarmässa!

I går gott folk var vi faktiskt med päronen på en Antik och samlarmässa. Det var en massa tvåbeningar där som bara glodde eller kom med frågor fast en tant bjöd på både druvor och varmkorv. Jag tog druvan men Henning ville inte ha korven, inte druvan heller för den delen.
Det var jätte roligt iaf och innan vi åkte dit så fick vi glass, vi älskar vaniljglass, det är så smaskigt. Henning trodde kanske att vi skulle få korv från OK macken men se det blev inte alls.
Till Sotis. Henning har fått ditt brev och han svarar så snart päronen hinner hjälpa honom, det förra brevet finns bland cyberpolarna. Henning hälsar näbbar till senare.
Alltså alla glada bevingade och icke bevingade nu skall vi sova så var rädda om era päron, era vänner och er själva. Näbbissar och visslingar Mannfred en minigök

Absurditeter

präglar vår vardag i alla lägen och konstellationer. Jag undrar vad i h-e vi vill vi människor när tjejen i artikeln ovan duger med rösten men hon får inte synas. Artikeln är ju en sak men att sedan Mr Bertan påpekar det i såpan Fame Factory (ids inte ens kika men läser tidningarna) att en av tjejerna är för stor och att hon faktiskt bör banta, hornen i pannan växer enormt på mig och jag känner för att ge både en och annan en riktig näsbränna. Vi måste lära våra bran och ungdomar att de/vi duger som vi är och då kan inte magerhet vara det optimala att sträva efter. Jag undrar också NÄR vi skall se människan och inte detaljerna? Vi gör likadant med könen och sexuella preferenserna. Kan inte vi vara lite mer kloka så kan vi väl åtminstone hålla igen munnen och börja använda hjärnan istället.

Mördad
av före detta sambon. Vad säger man? När skall vi få kvalitetsstämpel på våra partners? När skall vi komma på hur man faktiskt kan se att ens blivande livskamrat faktiskt är våldsam? Hennes liv hade just startat, ja den delen där man skapar sitt eget inför pensionen som ofta är långt borta. En annan sida av våldet kanske är detta? En inlåst, våldtagen 17 åring larmar polisen via sms. Jag tycker inte om vad som sker ute i världen idag och inte alls om det som faktiskt sker här hos oss i lilla landet Sverige. Allt våld, alla övergrepp, alla snea syner på människor och allt förakt för det som inte är det vi vill att det skall vara gör att det vi kommer att lämna efter oss till kommande generationer blir något ingen av oss kan stå för. Hur sjutton skall vi lyckas vända detta vidriga som sker runt omkring oss dagligen? Jag känner sådan vanmakt.

För övrigt
är det mycket jobb som gäller. Intet nytt med vår fröken heller, som vanligt händer ingenting. Gökarna mår bra, Henning bet mig igår så min pekfingerled svullnade, fettet tittade ut men det blir nog bra snart. Han gjorde inte det med flit så han skämdes efteråt men ont gör det ändå även om det känns bättre idag. Nu är det adios och sent så till senare och gör dig själv en tjänst, sköt om DIG.

Arbetsprovet

överlevde jag men inte egentligen med den äran, jag låg under det normala för kvinnor i min ålder men bara strax under så det är klart godkänt. Jag stod ut i 7 minuter innan min knän gav upp och jag lovar att det brände som en helvetes eld skulle bränna om sådant finns vill säga. Mina knän har aldrig varit i särskilt bra skick, ungefär som mina axlar. Minns särskilt när det fanns locktänger som man skulle stå och hålla för att locka håret (ca 1977-78) så gick det helt enkelt inte för axlarna pallade inte. Knäskålrna kan jag inte ta ur led som jag kan med axlarna men de är i lika dåligt skick. En annan liten ointressant sak men smtidigt lite rolg var att Magnus Härenstam parkerade samtidigt som jag gjorde det på Thorax parkeringen. Jag mötte honom när jag var klar och tråkigt nog gick han tillsammans med en kvinna som drog på en syrgas kärra. Vilken tur jag ändå har och hade. Förresten så sa den undersökande ? som ansvarade för mitt arbetsprov att det faktiskt var hjärtsäcksinflammation så då är det löst.

Jobb
har det ramlat in också och det är roligt. Två okända jobb som ramlar in antingen på fredag eller så måndag, med båda är det brådis så det löser sig nog kemist, jag menar att dygnet faktiskt har 24 timmar. De där paketen vi skulle packa, 1300 NIS paket kommer vilken dag som helst nu även om de skulle varit där redan i förra veckan och då återstår att se när de verkligen trillar in.

Arbetsprov har jag idag

och med det menar jag så här att om ingen Carina syns efter detta så måste jag ha dött av ansträngningen att sitta på en motionscykel och cykla. Jag kan garantera er att jag inte har någon som helst kondition och flåsar som en floodhäst utan minsta problem. Håll tummarna att jag åtminstone kan cykla en liten stund, vill ju inte heller skämmas för mina kära norska latmansgener. Kaffe fick jag iaf dricka men inte röka två timmar innan, kaffet är urdrucket och rökte gjorde jag innan tidsramen gjorde det omöjligt. 😉

Brådis har
vi så vi läses väl later, adios

Hörrni!

Vet ni en sak, när päronen är på jobbet så finns det ibland saker som vi kan jobba med fast de brukar bli sura ofta då. Idag var det så, massor av små saker som jag och Mannfred kunde leka med tog vi. Fast päronen skrattade mycket också men inte när vi bet sönder grejorna.
Efter att jag var ute och flög min runda så klippte pappa mina fjädrar och det tycker jag var taskigt fast jag vet att det för att jag inte skall bli skadad eller så.
Nu skall bröderna bus gå och sova så sov gott gökar och mänskor, Henning – igen Mannfred sover redan