Smärta,

hur hanterar man smärta som inte är medicinerbart utan är pga sorg? Sorg baserat på förlust av ett barn. Mina tankar har vandrat och vandrar fram och åter till Tuija och småsyskonen och orden jag får fram känns fjuttiga. Fjuttiga i sammanhanget för vad ger orden för sorts lindring. Matias är väldigt speciell och var aldrig ”bara” (barn är aldrig bara) ett barn, han var så mycket mer än så. Jag försöker fånga det han är med dessa ord. Vadå hur han är? Jo, det har jag lärt mig av hans mor och är för att han kommer för alltid att vara detta.
Detta är några ord till dig Matias, en lysande stjärna för all tid.
Matias du föddes för 19 år sedan och blev din mammas stora sol. Åren gick och du blev större och så fick du småsyskon. För dina syskon blev du så mycket mer än en storebror, du blev en förebild och stod för trygghet. Du betydde och det betyder så mycket mer än en storebror, en son, ett barn. Du kommer alltid att fortsätta vara en ledstjärna till både dina syskon, din pappa och din mamma och antagligen också åt andra som råkat möta dig på vägen.
När det var tufft och kämpigt för din mamma så fanns du där och gav henne så mycket av ork, energi och glädje. Du fick alldeles för liten tid här tillsammans med dina nära, kära och dina vänner. Det du gav under din tid här kommer för alltid att finnas kvar och kommer ockå att hjälpa din mamma, dina syskon, din pappa och andra som berörts av dig att orka lite till.
Tack för tiden du fanns här Matias och tack för att du kommer att finnas kvar som den ledstjärna du alltid varit. Jag är ledsen att jag inte fick chansen att lära känna dig men vi träffades vid ett par tillfällen och jag såg en go och varm kille, det tackar jag dig för.
Din mamma kommer att behöva extra mycket av det du omgav henne med för att orka denna resa utan dig. Var den ledstjärna du föddes som och lys stor och stark.


Har du ord du vill ge så skriv de inte till mig utan där de hör hemma, i Tuijas gästbok.

Vintern
är snart här, det är ett som är säkert fast om det blir en fin vinter återstår att se. Enligt han om spådde sommaren så blir det slask. Ute är det iaf vinterkänsla tycker jag för +3 grader är ingen skön temperatur. Bilen skall hädanefter parkeras i sitt garage igen så slipper vi skrapa rutorna på morgonen åtminstone, hem får vi skrapa men vad gör det.

Illamåendet
och yrseln försvann men det tog hela dagen och mer därtill, gud så ynklig jag kände mig igår och inte blev det någon särskild efektiv damråttejakt heller för jag kunde inte. Frukost och middag åt vi iaf och vilade och det var ju söndag så why not?

Veckan
bjuder på jobb i mer normalt tempo så det är bra men man kan aldrig veta så bäst att inte säga för mycket.

Pälsbollarna
verkar vara i någon form av ”ofas”. Maja haltar men är inte skadad, Eddie har börjat ”gråtskrika” lite vid sänggående, Martin morrar på som vanligt när man försöker få plats i sin egen säng och Gubben börjar bli grinig och surig men h har åldern på sin sida så den rättigheten har han faktiskt. Vi skall til veterinären för även om det kanske inte är något allvarligt med Maja så har hon en massa tandsten som bara måste bort och den årliga vaccineringen skall göras. Vi är inte som vanliga människor när vi åker till ”djurdoktorn” utan vi har missarna i famnen och gökarna på axeln. I famnen för de gillar inte bur så den andvänds endast i nödfall och det går hur bra som helst att bära, 2 i var famn.

Yrsel

och illamående är min dag i dag och jag är varken bakis eller gravid. Yrseln satt i redan innan jag hunnit kliva upp ur sängen så för tillfället sitter jag bra där jag sitter även om det inte bidrar särskilt mycket till den fortsatta jakten på dammråttorna som ibland kan vara mer spännande och givande än”Den Vilda Jakten på Stenen”. Kanske återkommer jag eller inte men nu får jag avsluta pronto. Ha en bra dag och var för all del rädd om dig.

Jakten

på dammråttorna är dagens och kanske även morgondagens projekt. Vi sov längre än vi sovit på länge och pga det är jag väldigt trött ff men det går över någon gång. Konstigt att gökarna sov så länge.

Sjukdom
lider min dator av men jag vet inte av vad riktigt. Den liksom vill inte starta upp ordentligt när man startar up den utan man får starta upp den flera gånger innan den går igång. Den låter konstigt, pippipipip, också så något är liksom sjukt. Försvinner jag på ett tag så är det därför om jag nu inte tjuvsurfar från jobbet förstås. Innan jag stänger av den måste jag göra backuper på alla mina saker så att de finns kvar om det inte vill sig mer.

Min man,
den gode Kallemannen stod på knä för mig i flera timmar i går men resultatet blev trots det inte som han tänkt 😉 Han försökte få igång vår torktumlare så jag åtminstone kan få ett varmt täcke på mig vid läggdags för tvätten torkar ändå. Jag är frusen på kvällarna nu när hösten har kommit och det är otroligt skönt med ett varmt täcke i ett svalt rum.

Sorg och smärta kan

innebära väldigt många olika saker men förlusten av ett barn är för mig en omöjlig sak att ens föreställa mig. Jag tänker på Tuija som just förlorat sin 19 åriga son. Han hade hela livet framför sig och det bara försvann. Ord av stöd, ord av värme, alla möjliga ord kan kanske ge lindring och ord till sorgen. Ge gärna Tuija ett ord eller två i hennes gästbok och till småsyskonen. Jag själv är ordfattig för förstå kan jag inte ännu. Vi tänker på både dig och barnen Tuija, väldigt mycket.

Oro
och undran är två saker som har sina grunder i mångt och mycket. Det finns ofta många bakomliggande orsaker till de känslorna. Jag vet att jag har sådana i en hel del sammanhang där vissa element kan tänkas finnas eller liksom helt sonika dyka upp. Saker har oftast alltid en orsak och kanske viktigt att tänka på är inte att den alltid är elakt ment utan man kan behöva få någon form av respons så kanske man kan känna sig trygg igen. Tryggheten tar tid att komma ikapp och osäkerhet borde tas med större omsorg än den görs i många olika sammanhang. Man kanske skall tänka ett varv eller två innan man reagerar, jag är en sådan person som nog bör tänka ett varv eller två mer än ofta.

Jag kräks på dessa barnporrmail

som ramlar in i inkorgen. Lite skumt är det med dessa barnporrmail för mailmottagare är familjens epost och min arbetsadress. Jag abusanmäler till Rädda Barnens Hotline. Porrsidan har i princip ff samma adress som tidigare barnporrmail haft. I ett av fälten skall man skriva vad man hittat men jag orkar inte ens kika in på sidan för mailet räcker som presentation på det sjuka.

Hemlagat
åt vi i gårkväll och det var väldigt gott. Fantasin sträckte sig inte längre än till min wok men den är faktiskt ganska (väldigt, såsen kan jag äta ihjäl mig på) god även om jag är kocken. Våra matvanor är ganska så usla ofta och man skall njuta när det liksom blir av. Usch, så vi är men men.

Du
är viktig så snälla var rädd om dig. Nu har vi annat att göra så till ett annat tillfälle – ha en bra dag.

Vilken dag det har varit

och ändå hann vi inte färdigt. Vi var tvungna att ha maskinen till en adressering på ett helt annat sorts material och de 5100 adresserna tog 2,5 timme så det sprack. Om inte om hade varit så hade vi varit klara vid 19 tiden för det gick som f*n själv faktiskt. Orken dog liksom lagom efter vår kombinerade frukost-lunch-middag som bestod av två korvar med mos, ja godis också såklart och kaffe annars hade vi väl dött på kuppen.

Sorg
är svårt och att mista en nära anhörig är tungt. Att mista ett barn måste vara ännu tyngre för barn skall inte gå bort före föräldrarna. Mina tankar går till en tidigare vän som mist sin son. Ord finns inte att uttrycka hur man känner när sådant händer och även om vi inte har kontakt idag så tänker jag massor, på både mamman och de små syskonen. Så mycket sorg och ont som händer runt omkring hos personer som man har nära eller känner, svårt att förstå. Jag har också svårt att förstå var oginheten och girigheten kommer ifrån i sådana situationer, räcker det inte med förlusten man faktiskt drabatts av? Till råga på allt så var det en dokumentär om Estonia ikväll på tv4. Jag miste ingen men mådde oerhört dåligt av den katastrofen och alla bilderna man fick med sig från nyhetsrapporteringarna. Vi kunde inte jobba alls den dagen utan lyssnade på allt som gick att snappa upp om hemskheten.

Främlingsfientligheten
fortsätter att skrämma mig. Hur det gick för de partier med sådana budskap kan man se i denna artikel från Expressen. Jag har svårt att förstå inskränktheten även om jag kan ha förståelse för människors okunskap. Okunskapen anser jag inte ger en människa rätten att kränka en annan. Man måste åtminstone fösöka anstränga sig och se bortom ens egen lilla begränsade horisont. Sake är inte alltid som de verkar och kanske är verkligheten en helt annan än de fordomar som upprepas som om de vore sanningar. Jag är utlänning och har då isf inga som helst rättigheter enligt dessa personer men det finns EN stor skillnad som gör att jag ändå inte anses som utlänning – min vita hudfärg. Sjukt, så sjukt. Jag jobbade på AMU Center i Kiruna för många år sedan som SFI lärare. I lärarummet där blev det en hel del diskussioner med tanke på invandrare då och det hela ledde till att jag blev osams med stora delar av lärarkåren. Tänk på att då fanns det inte en enda afrikan eller någon från ett asiatiskt land i Kiruna, svart krulligt hår hade enbart setts på tv.

Helgen gick ungefär som den skulle.

På lördag låg vi efter 20´ men orken tog liksom slut och mina knän och fötter likaså. Kallemannens ischias blev inte så illa som vi fruktade. Vi åt också, både frukost och lunchmiddag och det är inte alltför ofta det händer. Arbetsgodis inköptes också för när ma står och står är det gott att stoppa något sött i munnen.

Söndagen började också precis som den skulle, vallokalen fick besök strax efter 08.00 och sedan raka vägen till jobbet. Det blev liksom varken frukost eller lunch under hela dagen men etiketterna gick över alla förväntan och kvoten blev avklarad och en del från gårdagens rester. Godis, kaffe och röka blev dagens intag men på väg hem beställde vi faktiskt mat som åts av hungriga arbetare.

Barn
kan man ibland få känslan av att man vill skicka dem till långt-bort-i-stan för inte kan man alltid begipa en hel del saker. Katter har vi ofrivilligt varit extravakter åt för just denna helg var lite mer än vi skulle orka men det låg liksom nycklar i brevlådan och fröken bortrest. Saken var den att det liksom inte var så det skulle vara så vi får se vad som händer och fötter idag. Förutom det så är intet nytt att förtälja vare sig med behandlingshem (inte angående droger utan annat för den som inte följt mig länge) eller annat, som vanligt med andra ord.

Valet
gick iaf inte fel i mina ögon åtminstone även om en del av resultaten skrämmer mig. De mörka krafterna som tagit 39 mandat i södra Sverige är skrämmande och kanske bör man vara lite rädd för vartåt det lutar. Om människoförakt skall vara ett motto i frammars så vill jag inte vara med.

Dammråttorna anfaller,

det känns som rena rama invasionen här hemma. Det blir liksom så när tiden går åt till jobbet och när man kommer hem så orkar man inte mycket mer än att natta gökarna, med allt vad det innebär. Sätta på kaffe och datorn och sitta en stund framför tv´n för att sedan hoppa i slafen. Vi säger som så att ”låt dammråttorna anfalla, städa kan vi göra som pensionärer”, eller?

240 000
etiketter är det kvar att köra på dryga 3 dagar. I värsta fall tar detta nästan 50 maskintimmar, i bästa fall tar det ca 30 maskintimmar. Då vet du vad vi pysslar med i helgen, har vi tur så sover vi lite också. See Ya later someday.

Bella fyller år idag.

Grattis i stora lass Bella. Congratulations and celebrations (Cliff Richard en gång när det begav sig). Puss och kram gumman.

Mycket
att göra på jobbet så jag hinner inte det jag egentligen vill. Känner lite att jag försummar en hel del URL men tiden räcker inte till och så här kommer det att vara tom mitten av nästa vecka. Bortsett från det så är det mesta okej, vi höres, läses och gästar, ciao.

Förbannad är ett milt uttryck

för min känslor i kväll. Jag såg Uppdrag Granskning och det gjorde mig illa berörd. Vilka floskliga och farliga gubbar och kärringar och fega dessutom. Nu undrar jag lite i mitt stilla sinne om nazisterna kommer att dra sig till moderaterna eller om de som faktiskt tillhörde kategorin människor som trycktes ner och innan röstade på moderaterna kommer att fortsätta göra det. Det var inte enbart moderater utan det fanns även enstaka sossar, kristdemokrater osv. Jag är lika mycket icke äkta svensk som de människor som blev omtalade i programmet, jag är norska och kommer aldrig att bli svensk medborgare. Jag finner inte ord så läs själva på Uppdrag Gransknings hemsida eller varför inte diskutera här.

Årsdagen nr 1
för terrorattacken i USA närmar sig och jag kan inte påstå att jag inte oroat mig för det har jag. Makabra bilder visas på tv och märkliga levnadsöden spelas upp. Förra året när den första rapporten lästes upp i radio så tappade vi både händer och fötter på jobbet. Det blev liksom stiltje i arbetet och vi lyssnade på alla nyhetsändningar, kikade på alla tidningars hemsidor. Jag hoppas verkligen att ingenting sker för att åter sprida skräck och oro världen över, för att inte tala om civila människor i ett krig de inte kan försvara sig emot.
Denna bild som symbol för katastrofen förra året har jag hittat hos Monica

Årsdagen nr 2
är inte lika makaber men det är faktiskt 3 år sedan jag slutade ha kontakt med min pappa, egentligen är det i morgon eftersom det var dagen efter bröllopet men för mig är det liksom idag det gäller, sista dagen som åtminstone var positiv där.

Apariet
verkar kanske som att det trots allt blir något fast det vet jag ju inget om eller gör jag det. Min mamma pratade massor men Kallemannen fick överta samtalet och jag bara skrattade. Vad pratade hon om som gjorde att jag bara skrattade? Förfasade sig över att ingen sagt att Kolmården stänger den 29/9 och då började min älskade make så här; bla, bla, bla, bla, bla osv och då begrep jag ju och min goa mamma fick byta samtalspartner. Jag är iaf jätteglad om det nu blir som jag tror och ser väldigt mycket framemot den dagen och att få kramas med dessa underbara och mänskliga medlevande varelser. Dte suger nästan i mitt hjärta av längtan och bara jag nu inte drar för stora växlar av mannens försök till hysch, hysch.