Insikt, sista (tror jag)

Då, när sammanhanget stod klart för mej, då, när jag insåg vad det beror på att jag varit som jag varit, fylldes jag av eufori. Jag kände lycka. Jag förstod att det är jag som i fortsättningen ska forma min tillvaro. Att det är utifrån vad jag tycker, vad jag känner och vad jag vill, som jag ska leva. För länge sedan skrev någon på väggen i en toa någonstans: ”Med nya ögon gick jag ut för att upptäcka världen”. Det är vad jag ska göra, nu och i mitt fortsatta liv.

Samtidigt tyckte jag att det var bedrövligt att först vid 66 års ålder få den här insikten. Inte för att jag kastat bort alla år men efter 66 år…
Nåja, bättre sent än aldrig och förhoppningsvis har jag några år kvar. Det finns säkert människor som kanske aldrig kommer till den här insikten så jag ska egentligen vara glad – och det är jag, jätteglad.