Fler ägg bidde det inte denna gång. Päronen har pratat med stambokförare Jöran Nissen och fick massor med allsköns ord med sig så dom blev glada och nöjda. Det enda päronen skulle tänka på var att ge oss lite mindre av det som luktar sockerkaka (kraftfoder) för vi blir tydligen mer pigga på att göra fler ägg 😉 och riva kalkstenen som päronen köpte över våran mat för då kanske vi får i oss lite iaf. Fast egentligen är det bara jag som behöver extra kalk eftersom det är jag som lagt äggen.
Jöran talade också om att mitt pipande/skrikande är ett sätt att tala om för in partner att läget är okej i holken sedan att både jag och Kurt gör så när vi båda är i holken var visst en annan femma 🙂 och måste vara åt päronen som vi talar om att läget är lugnt.
Lite roligt att Kurtan har ruvat tillsammans med mig sedan i lördags eftermiddag när ägg nummer 2 hade kommit.
Päronen vet nu också att när det gått 30 dagar från första ägget och inget hänt så blir det inget. Vi kan tydligen bli lite ledsna den första veckan sedan när äggen tas bort efter dom där 30 dagarna men att det går över.
Näbbar Mannefredde numera titulerar jag mig fru och äggmamma.