Grymheter

mot våra kära husdjur. Fy f*n och jag har inte läst artikeln för jag kan inte men kan du så läs. Oavsett om du läser eller inte så skriv på namninsamlingen på Aftonbladets första sida.

Den normala vardagen
börjar kännas som att den är på G även om en del återstår. Nu återstår enbart våra egna privata saker som måste hem för på nya stället finns det inte plats. En viktig och oerhört krävande sak blev grejad igår. En tungtransport lastad med vår kuverteringsmaskin, vårt säkerhetspallställ och vår ”fina” gaffeltruck kom fint till nya adressen. Kallemannen höll på att gå upp i limningen innan kuverteringsmaskinen stod där på lastbilen för saken är den att den skall balanseras och ligga i exakt rätt vinkel (den är tung och dryga 3,5 meter lång) med hänsyn tagen till viktskillnader när den seglar ut genom fönstret på plan 2 för att åka neråt i en kran med ”bara” spännband runt den och slutligen ställas på ett lastbilsflak. Måste säga att de 3 killarna som grejade transporten visste exakt vad de gjorde. (tillfällig kaffepaus) Pausen bidde lite lång men nu är jag åter 😉 Slutbesiktningen är inte förrän den 5:e november (vald av värden) så vi fick en hel extra helg på oss och urstädningen blir i helgen.

Vår assistent,
fröken Bella åker hemåt idag igen och lite tråkigt för hennes del blev det att tryckeriet inte riktigt håller det de skall för de jobb Bella skulle få göra har inte kommit men kanske kommer det ena nu på morgonen så hon får chansen att prova på oblatering, en etikett runt framkanten på materialet och som sätts på för hand. Det kommer att bli väldigt tråkigt när Bella åker hem men samtidigt tror jag att hennes kära mor och far blir desto gladare.

Jag börjar känna mig
lite mer åt mitt ”normala” håll vad nu det är för normal har jag väl aldrig ansett mig vara men hellre så än som alla andra. Så kanske, kanske kommer orken och energin att åter skriva ett ord eller två i gästböckerna. Läser gör jag men orden har liksom inte riktigt orkat infinna sig men lusten är iaf där igen och DET är positivt.

Gästboken havererade
i går när jag skulle radera ett ”spam” inlägg och gjorde det 2 gånger så hade jag helt plötsligt fått över 800 inlägg så det var bara att sitta och rensa dubletter. Förhoppningsvis har jag inte lyckats radera några inlägg men jag törs inte garantera något eftersom det är färre antal kvar än vad det var innan den hade över 800. Har du eller ditt inlägg försvunnit så var det inte av uppsåt iaf. – Till jobbet, till later alltså och DU var rädd om din dag, den kommer aldrig igen.

Det absolut allra värsta

är över! Det återstår en hel del att göra men jämfört med vad som varit är det ingenting.
Måste nämna att vi får fortsatt praktisk och mental hjälp från Halland. Bella, Igge och Ejas yngsta dotter, är på besök och stannar några extradagar för att hjälpa till. (åsså finns det de som tror att det ska vara besvärligt med sådant besök ;-)) )*vinkar tebax*
Har åxå fått hjälp av sonen, Stoffe, att återställa lokalerna (går jag händelserna i förväg nu?) efter Hennings tuggerier. TACK!

Gårdagen

var en riktig katastrof med tanke på allt som skulle fungera och ff inte gör det. En dator kommer ut på nätet, vår växel fungerar icke utan man får enbart upptagetton när man ringer till jobbet. En telelina fungerar och det är faxnumret som vi iaf kunde ringa ur på under eftermiddagen. Telia eller underleverantören drog som en avlöning utan att slutföra sitt arbete så gissa om där blir problem.

Tiden
är alltför knapp för mer än detta men snart kanske vi får en mer normaliserad tillvaro här hemma och på jobbet. Resan gick betydligt bättre än vi var rädda för och kanske betyder det att det inte blir så hemskt ändå med tanke på rusningstrafiken eller så var det lugnt enbart pga höstlovet som ”drabbat” Sverige. Vi är iaf tacksamma för höstlovet för vår assistent Bella gör nytta och tydligen slog hon sin kära mor med lite häpnad (hon bäddade sin säng här;)) (Vår fröken gjorde likadant hos andra då, undra sa flundra hur det går till under tonåren?) Tänk vad ungdomar är ordentligare borta än hemma. ”Pöss”på er där nere.

Gästboken
ger mig nästan lite lätt ångest, massor med obesvarade inlägg men kanske kan jag hinna ikapp i helgen om jag har tur.

Grymt är livet och grymheter är upp till oss människor att göra bättre, förändra och faktiskt också leva med. Det är endast vi människor som kan göra grymheterna mindre grymma genom erfarenhete, moralr och faktiskt också attityd så långt det bara är möjligt.

Vintertiden

(klockan, du har väl ställt klockan?) är här så det är bäst att ladda upp med alla vinterkläder och övriga attiraljer 😉 så att sommaren snart kommer igen. Den bästa tiden återstår iaf som jag gillar och det är tiden med levande ljus och mysiga stunder framför en brasa (om vi hade någon vill säga), fantasin kan man ha till många saker faktiskt och ofta fantiserar jag om denna varma brasa. Julen kommer också och sedan ett nytt år och så vips har vi våren här igen med allt vad sol och varma dagar kan bjuda på med vackra färger och fågelkvitter. Åren bara rusar och fort går hela årets cykel.

Snart
kanske det blir som vanligt här i min tankebok och inte ”bara” alla dessa ord som känns helt oväsentliga mellan varven. Jag skriver gärna om sådant som händer och fötter runt om i vår värld men de senaste veckorna har det inte varit mycket av den varan. Iof av naturliga skäl, tidsbrist och slut på orken men jag gillar det inte själv.

Inget
jobb igår blev det men det blir idag. För första gången på länge så gjorde Kallemannen som kroppen sa och då fick jag jobba hårt först för att få honom att göra rätt mot sig själv. Han sov iaf i över 3 timmar på eftermiddagen och jag gjorde lite söndagstek istället för idag. Vi böt dag helt enkelt och fick en hel del gjort av det vardagliga fast mycket återstår.

Ciao
amigos till another day.

Besök

fick vi i går kväll av Bella. Kul och hon stannar kvar för att jobba lite i veckan, det är lov så varför inte två flugor i en smäll. En driven tjej har jag skrivit förr och tuff dessutom. Hon skall prata om DUN ungdomsarbete och ge en inblick i hur det fungerar här i Sverige. Det blir på engelska och tråkigt att inte kunna höra hela fördraget men vi kan be om en privat sådan ikväll. Hade vi tänkt så hade även Angelica kunnat hänga med på planet och stanna några dagar men nästa gång så.

Nätfattiga
är vi ff och f*n vet om vi får något ens på måndag men det är lovat måndag klockan 10 och då återstår att se om jag lyckas få till anslutningarna och ändringarna av DNS´ar, Hosts osv. Den som ser mig på förmiddagen har kanske tur då, eller kan det kallas skicklighet kanske ;).

Mycket
återstår inte men ändå en hel del fast dessa saker skall hem, usch och fy. Vart skall vi ha gungstolen, alla undanstuvade böcker, alla ”bra-att-ha-saker”? Mycket kommer att kastas för allt får inte plats och vi kan inte ha ett smärre ”bra-att-ha” förråd så enkelt är det.

Telesamtal
är ovärderliga ofta och så var det igår kväll. Så skönt att lyssna och också få höra att det går hur orimligt det än är, livet är inte rättvist snarare makabert. Tack Gumman och vi talas vid igen snart. Vi tänker på dig och barnen. *kramar om*.

Frukost
har vi ätit och vi skall iväg att försöka få ihop en fungerande arbetsplats och om allt går som vi tänkt så kanske vi är både piggare och mer fulla med ork så att jag får läsa de sidor jag gillar att läsa och också få en gästboksrunda om det faller sig så. I värsta fall kanske den får avvakta till i morgon efter en förhoppningsvis hett efterlängtad sovmorgon (Gökarna väcker oss säkert…) och en god natts sömn. Glöm inte att det är vinteritd i morgon och altså 1 timmas sömn (i bästa fall) mer alternativt en längre dag.

Flytten

är i princip helt klar fast det återstår ett lass som går i eftermiddag. Det som också återstår är att få allt på rätt plats men det är inte så avancerat för herrarna pack och flytt (KA och Eja) har ställt alla pallar lättöverskådligt och lätthanterligt. Slutstädningen kommer att ske första helgen i november eftersom värden inte kunde göra slutbesiktningen förrän den 5/11 men det gör inget för då kan alla våra egna privata saker tas i lugn och ro nästa vecka. Datorerna är inte alls säkert att de kommer igång ens i morgon så jobbmailen får ske hemifrån (morgon och kväll) via webmail så förhoppningsvis är det inga avancerade saker som skall göras.

Virrig
eller ej är väl frågan och jag föredrar ordet trött. Morgonrutiner har vi väl alla lite till mans och ävenså här hemma. De dagar jag inte duschar så finns den fenomenala tvättlappen att tillgå. Jag duschar iaf varannan dag pga min torra hy och varje dusch innehåller även hårtvätt. I går morse duschade jag och och sedan borstade jag ur mitt blöta nytvättade hår men något var fel. Jag hade inte tvättat håret alls och kände mig som en riktig lortgris hela dagen. Det kan bara bero på tilltagande ålder eller är det så enkelt att jag är trött? *skrattar*. Det bidde iaf ny dusch idag för inte tänker jag gå omkring med den känslan i håret inte.

Annars
är läget bra och flytten kommer att bli hur bra som helst trots vissa inskränkningar. Det blir liksom lite spännande också att göra saker på ett litet annorlunda sätt men så är livet, föränderligt och det är upp till oss att göra det bästa av sakerna.

Mañana,
mañana (när jag åter är här alltså) och när det blir vet vi inte för även helgen kommer att gå åt och inte blir det för dammråttejakt här hemma inte utan för att få en fungerande arbetslokal. Vi skrattar iaf mycket åt mångt och både kramas och pussas, så är livet om man vill vill säga. Ha en bra dag till later.

Underbara

människor säger jag bara och tusen, tusen tack för hjälpen Igge och Eja. Vi har liksom blivit lite trötta och hade inte energi kvar och om man bara ser till den mentala biten av att någon tar sig tiden att flyga hit för att hjälpa oss så säger det allt och mer därtill faktiskt. Vad gäller det praktiska så var det ovärderligt för så mycket blev gjort och nu är det egentligen ”bara” det sista kvar och det går i veckan. TACK och ja, vad säger man, vi ses *pöss* på er.

Orken
tryter men det har väl inte undgått någon antar jag. Inga gästboksinlägg är besvarade och få gästboksinlägg görs av mig. Jag kommer igen när dygnet inte tar all tid. Vi hörs och vi ses (url= läses och gästbokas). Till later

Fröet har

slagit ordentligt rot. Imorgon, fredag. kommer Eja *pössochkram* och hjälper till. Tack! Har dåligt samvete för att jag förstör hans helg.
Har dåligt samvete för att jag inte heller berättat om hustruns 40-årsdag. Grattat har jag gjort men inte på det vis som jag velat. Huvud och ork har inte funnits. Älskar dej iallafall, mitt hjärta!

Glömsk

är jag men inte senil ännu. Jag fick även besök i lördags och personen dog iaf inte av min familj, tack för besöket Annica och en annan nostalgisk sak. Det kom ett kuvert på posten och i den fanns en ABBA cd, känner jag mig ung eller gammal? Varken eller men väldigt glad, puss på dig däruppe. På tal om att nu vara på andra sidan 40 sträcket så känner jag mig inte ett dugg äldre eller mer senil än förr. 🙂

Solokvist
har vi blivit igen. Moster vinkades hejdå till i går kväll på Centralen inne i stan. Känslan av att återfå våra egna sängar var inte helt fel om man säger så. Vi har sovit i vardagsrummet och senare inne i fåglarnas uppröjda rum och det har gått hur bra som helst men egen säng är alltid bäst och i den sov vi i natt.

Punktering
är inget unikt fenomen men att man tillfälligt plockat ur alla verktyg är en punktering svår att ordna till. Bilen liksom slirade när det gasades på väg in till Centralen och att det kunde vara kopplingen kändes inte rätt men vad kunde ingen av oss begripa. Att stanna och undersöka kändes inte nödvändigt heller för det var knappt att slirandet kändes och det skedde enbart när bilen stått stilla och vi skulle gasa därifrån, som i tex en korsning. Strax före Karolinska Sjukhuset började det kännas oroväckande men vi fortsatte för Moster hade just talat om att hon sagt fel på en hel halvtimme och då var det lite brådis eftersom vi skulle hinna äta middag i lugn och ro tillsammans först. Sveavägen nästa och bilen började liksom hacka därbak och då insåg vi båda att det är punktering på höger bak – SATAN också! Det var bara att fortsätta den sista biten fram till Centralen med en hackande bil. Inga verktyg, de ligger så fint på jobbet precis innanför dörren. Moster blev stressad och bilen hackade på. Det däcket blir ett minne blott, rättare sagt det var redan då ett minne blott. Det är inte skönt att köra på fälg och för att inte tala om allt gummi som inte längre finns kvar. Vi kom fram och hann äta, vinkade av moster och sedan började jakten på domkraft och fälgkors. Det lyckades inte särskilt bra utan vi fick fortsätta köra på fälgen ner till Norra Bantorget till en Shellmack som finns där och en otroligt serviceminded kille. Domkraften fungerade inte utan nödlösning fick tas till – backa upp på en pall men först måste pallen stå pall och 3 pers på den. Däcket blev bytt och hem kom vi och så i säng.

Flytten
blir till helgen och vi får tom flygande 😉 assistans av Eja som hans goa sambo, Igge ”lånat” ut. Förhoppningsvis hinner vi klart men skulle vi inte det så får resten göras under veckan. Kallemannen har feber (sedan i söndags) och jag försöker få herrn att inte stressa men hjärnan lyssnar inte på kroppen alla gånger. KA ser ut lite som Rudolf med röda mulen, söt visserligen men inte bra alls och tillfället är väl inte det bästa heller.

Outlooken
har jag varken hunnit med eller ens orkat tänka på nu är det för mycket så ni som väntar på gensvar eller annat får stilla er några dagar till och förhoppningsvis går det bra.


Grattis Mamma

på 59 års dagen. 19 år äldre än mig minus två dagar, rätt så skoj med en ung mamma. Det roligaste av allt vad gäller åldern mellan oss är kanske att hon blev mormor som 36 åring. Nästa år smäller det jämnt iaf och då blir det baluns för henne och om inte annat så har hon vekrligen gjort sig förtjänt av det. Mycket får vi barn tacka mamma för för sanningen är den att hade inte mamma varit den hon varit så hade nog ingen av oss mentalt överlevt vår egen uppväxt. Hon var den motpolen vi behövde för att överleva och hennes godhet gjorde att pappas elaka jag aldrig fick överhanden även om vi levde rädda i många år. Min syster har förträngt det mesta av det onda och allt är väl berättigat när det gäller överlevnad. Eftersom mina ord landade åt det hållet så, näe pappa har inte hört av sig. Antar att jag måste vara hjärtsjuk för det, kanske skall jag vänta tills eventuella hjärtbesvär dyker upp igen *synisk*.

Mailen
vill inte. Min Outlook har fått spatt så jag får maila från jobbet i morgon. Tro inte att jag bara struntar i mailen utan jag hör av mig så snart jag bara kan.

Göteborgsinvasionen
är nästan över för denna gång. Syrran med familj åkte hem vid 11 tiden med bil, brorsan tog flyget 14:45. Mamma är kvar av göteborgarna men hon stannar till tisdag och moster är från Luleå och åker hem på onsdag kväll.

Svågern
hade kockat mat i flera dagar innan för att bjuda oss alla på. Tusen tack Göran och Ylva, det var väldigt gott och jag (vi alla) uppskattade det väldigt mycket.

Födelsedagen
blev av naturliga skäl varken intensiv eller sen. Morgonen börjde med allsköns stämsång á la wesenlundarna :-). Bricka med kaffe och tuggbart samt blommor och presenter. Kallemannen och jag kom väl iväg till jobbet och där var det struligt med en utskrift som totalvägrade göra det den skulle. Nödlösning fick tas till. Kring 15 tiden var det Moster som skulle hämtas från KS. Min syster med familj landade här hemma kring 17 tiden och moster och jag hade just kommit hit efter hämtningen från KS. Åter jobbet för att få iväg det som skulle till post och sedan hemåt för att äta och ta det varsamt. Kvällen blev pratsam men oerhört tidig. Moster skulle egentligen inte vara hemma utan ligga kvar på KS fick vi veta av henne själv. Tystnaden lade sig därför och alla kom i säng tidigt. Momsrapporten hann jag inte färdigt med heller så den blir morgondagens problem.

Vilka blommor jag möttes av här hemma för att inte tala om alla snälla och goa gästboksinlägg. Tusen tack till er alla, ingen nämnd och ingen glömd. Kramor och kyssor likaså. Jag hoppas verkligen jag tackat ordentligt till var och en men jag får nog gå en rejäl runda i gästböckerna så att det verkligen stämmer men det får vänta till i morgon.

Moster
fick gästa Karolinska Sjukhuset i torsdags kväll och stanna över natten fast egentligen ville de inte låta henne åka hem men hon ville hem till min födelsedag. Vad hände? Jo, hon fick antagligen hjärtsvikt och detta i kombination med hennes lungödem och KOL gör inte moster till någon sprinterlöpare precis. Vi får se hur hon mår på tisdag och då får vi se om vi låter henne åka tåg eller om vi måste hitta på något annat alternativ. Det var otäckt iaf och bara 2 månader sedan jag hamnade på HIA. Moster fick massor av mediciner som hon nu måste ta och hon har med sig en remiss för fortsatt utredning när hon väl kommer hem.