dra igång. Måste följa med. Telefonerna på Jowes börjar ringa och en massa papper kommer in genom portarna. Papper som ska framkantoblateras och/eller adresseras eller plockas ihop och plastas. Det gäller att, kanske huvudet mest, hänga med. Känner mej oinspirerad och håglös. Ett tillstånd som förmodligen går att arbeta bort mentalt.
Planer inför helgen, förutom all djurskötsel, är att bl a skura brädorna på balkonggolvet och olja in dem.
För fem-sex år sedan for vi till Skåne. Jag tyckte Skåne var litet. Korta avstånd gjorde landskapet som ett miniputteland.
En liknande känsla slog mej när vi for söderut i år. Avstånden krymper. Kanske och naturligtvis är det motorvägarna som gör sitt till. Sträckor som förr tog dagar att färdas klaras idag av på fem-sex timmar. En annan tanke är åxå att Stockholm inte ligger så värst långt norrut i Sverige. Trakterna kring Östersund sägs ju vara mitten av landet och dit är det en bit härifrån.
Det verkar kanske konstigt med de brottstycken jag skriver om vår vistelse söderöver. Jag kommer att skriva kort om episoder och tankar, det är ett sätt för mej att minnas tillbaka.
Väl framlotsade till det gula huset och Den Blå Bänken välkomnades vi av hela familjen som samlats på förstubron. Detta var början på en underbar, givande och avkopplande vecka.
Efter att vi druckit kaffe och pratat oss samman gjorde vi Sebbe till viljes och for ned till stranden för ett dopp (inte jag som är badkruka). Första kvällen blev till natt och vi satt och pratade. Stackars Eja som skulle upp tidigt på morgonen kom nog inte i säng förrän vi halv två på natten om jag minns rätt.
Klockan ramlar på, redan kvart i ett!!!!, sysslorna kallar.
Till sistens hoppas jag r2 blivit så pass frisk eller åtminstone inte insjuknat mer än att han och saMbon kommer/kommit iväg till Paris.
Igår gjorde jag åxå testet.
