Tiden rusar sin väg

och det känns som att man får hålla i klockan så den inte är så snabb. I praktiken fungerar inte det men väl i tanken fast det hjälper ju inte när det är i verkligheten jag behöver det. Bokslutet är knappt påbörjat (samma visa varje år vid denna tid) och det är många lösa ändor som måste sammanstråla i en enighet som heter + och – = samma summa. Att hitta felande 3 öre är ett rent h-e men att hitta 10,000:- är inga större problem rent generellt.
Debet och kredit, resultat och balans, periodiseringar och alla avskrivningar, nya regler osv – det är en djungel men den gillar jag. Visst kan ekonomi vara tråkigt men att begripa de där grekiska är faktisk ganska skoj trots allt. Det finns ju dryga 2 månader kvar innan deklarationerna skall vara klara (det är inte de förenklade varianterna) men konstigt nog brukar de 2 månaderna vara märkligt korta, varje år! All redovisning är mitt ansvar och ävenså alla kontakter med skattemyndigheten. På sätt och vis är det bra för vi har alltid full kontroll på hur läget är och vartåt det lutar även om lutningen inte är åt det hållet vi vill 🙂
Skall man ha pengar så skall man inte bli företagare, speciellt inte om alla inkomster blir till 100% redovisade men så är det och så vill vi ha det och visst syns det i plånboken, den dammar och ekar oftare än annat. Fritt valt och en sorts livsstil fast det vet man förrän en del år gått.
Händer det något på Tessan fronten? Ja, ett tillfälligt bostadsalternativ har getts men om det finns platser ännu och vad det innebär vet ingen ännu. Det går iaf framåt och det är väl ändå det viktigaste. Livet är inte lätt när man som förälder får titta på och då spelar det ingen roll att barnen är s.k vuxna åldersmässigt. Snart fyller fröken 22, hu! Åren går och en annan blir ju inte yngre precis men, men åren ger ju faktiskt en viss erfarenhet fast man gärna hade varit utan en hel del av dessa.
Livet är lite som en påse, lika innehållsrik som det du fyller den med! (ändrat för att passa det jag ville säga)