Gissa vad som hänt idag!?

Vi har blivit fulltaliga igen, vår Bertil är åter och helt oskadd, aningen smalare men annars inget fel på henne alls. YES! En granne såg henne ligga på parkeringen och tog in henne i bilen och kom sedan och ringde på. Tänkt att hon varit borta i över 1,5 månad. TACK GRANNEN fast jag inte ens vet vart du bor eller vad du heter. Lite senare under eftermiddagen blir det så här "glatt"!

Katastrofer och annat är inte ofta förekommande men de gör det ibland och nu har det hänt. Datorn skulle omformateras och allt brändes ner på cd skvor. Var väldigt noga med alla möjliga och ömöjliga både filer och program, serienummer osv. Hela min *.pst (Outlook) mapp gjordes en backup på mot cd´n osv. Fick till alla inställningar, kom ut på nätet igen och så började jag då återställa alla mina program och andra saker när det inte existerar en *.pst fil någon stans bara 124 mb utrymme på cd´n som jag inte kunde varken se eller komma åt.

En annan liten programbackup jag gjorde finns inte heller men utrymmet är upptaget. Vad ända i h-e är detta. Så rosenrasande är jag så tom kroppen gör ont. Karl-Axel gick omkring och visslade glatt men det blev för mycket för mig som satt och bara kokade så jag bad honom snällt sluta innan mitt inre exploderade, inte för att han gjort något men för att jag hade svårt att hantera "oljud" i mitt kaos. Han ville så gärna hjälpa mig men vad han skulle kunna göra rent praktiskt vet ingen av oss.

En tanke som jag insåg bara så här. Jag är inte arg till min natur utan oftast alltid glad och insikten av denna otroliga ilska som jag går omkring med just nu är ganska ofattbar. Obehaglig tom för så brukar jag inte vara. Tänk om jag varit lagd åt ett annat håll med dämningarna helt lös, usch vad hade då kunnat inträffa!

Badandet igår blev inte så mycket badandet för det var helt enkelt för varmt för både oss och gökarna så vi var inte borta så länge utan åkte hem och vilade för att orka grilla. Mycket "inte orka" men det är så just nu. Efter duschen så blev vi alla lite pigare och tom mat var gott.

Nu struntar vi idet här för Tessan bjuder faktiskt på middag men lusten att gå är borta. Hoppas verkligen att jag får sitta helt ifred en liten stund bara så jag kan lugna ner mig utan att bli sur eller irriterad på helt oskyldiga saker. Dagen kunde ha blivit en bra dag och morgondagen kan kanske bli en bättre (hoppas jag)

Bookmark the permalink.

Comments are closed.